I skolans uppdrag ingår att verka utjämnande för att bereda alla elever samma möjligheter att lyckas, med studier och i livet. Studiens syfte var att undersöka hur insatser i åtgärdprogram för elever med läs- och skrivsvårigheter är utformade; huruvida dessa insatser är evidensbaserade eller ej. Underlaget till studien består av åtgärdsprogram tillhörande elever från två avgångsår i årskurs 9 under deras senare tid på mellanstadiet och hela högstadietiden. Metoder som använts i studien är både den kvantitativa och den kvalitativa. Resultatet visar att insatser gjorda under tiden som eleven tillhör mellanstadiets organisation tenderar till att vara mer främjande för läs- och skrivutvecklingen. Under högstadietiden handlar insatserna mer om att stödja skolsituationen och handlar inte aktivt om att främja läs- och skrivutvecklingen. Vad gäller evidensbaserade insatser skedde dessa under tiden på mellanstadiet. Endast ett fåtal av åtgärdsprogrammen utvärderades och avslutades. För att höja kvalitén på insatser och upprättade åtgärdsprogram behövs tydligare riktlinjer från Skolverket. Arbetet med checklistor, liknande de som används inom sjukvården, kan vara ett sätt att ytterligare höja kvalitén på arbetet. Likaså att lärare ges tid och möjlighet att följa aktuell forskning för att kunna använda sig av evidensbaserade insatser.