Syftet med studien är att ta del av erfarenheterna bland några elever på introduktionsprogrammet som inte nått målen för årskurs 9 i svenska i grundskolan. Studien skulle ge svar på bland annat hur eleverna upplevt skolans försök att hjälpa dem nå målen. Andra frågor som skulle besvaras var om eleverna hade egna funderingar kring vad skolan kunde ha gjort för att främja lärandet, om de känt sig inkluderade och delaktiga samt om de hade övriga erfarenheter från grundskoletiden som har varit av betydelse för dem. En kvalitativ metod användes och genom livsberättelser framkom de vuxna informanternas erfarenheter. Två intervjuer genomfördes med de tre deltagarna. Resultatet visar att trots skolans insatser så nåddes inte målen. Informanterna anser att skolan hade kunnat göra mera genom att ge dem bekräftelse, lyssna på dem, ge dem mera hjälp och att inte alla elever med olika behov av stöd ska sitta i samma grupp. De berättar om rädsla att framstå som dumma och att de känt ett utanförskap. Slutligen så kan det konstateras att ur informanternas perspektiv så har skolan inte levt upp till sina åtaganden enligt skollagen, Salamancadeklarationen och Barnkonventionen genom att inte anpassa den ordinarie skolmiljön, inte låta eleverna vara delaktiga och framförallt genom att inte upprätta åtgärdsprogram. / The aim of this study is to examine a few adult students’ experiences from compulsory school where they did not achieve the goals in Swedish. The study was also supposed to point out if the students had any thoughts about how the school could have supported their learning, if they felt included and involved and if they had other experiences from compulsory school. Two interviews were made with the three respondents. A qualitative method was used and the data is collected from their life stories. The result shows that despite the school’s efforts, the respondents did not achieve the goals. The respondents talk about their need of corroboration, that the teachers should have listened to them, given them more help and the unsuitability to put all the students with learning difficulties in the same room. The respondents talk about fear of looking stupid and a feeling of exclusion. From the respondents’ perspective it is obviously that the school did not undertake its responsibility according to the Swedish school law, the Salamanca Declaration and Convention on the Rights of the Child by adjusting the ordinary environment in the classroom, letting the respondents be involved and most of all, by ignoring their duty to write åtgärdsprogram, i.e. individual programmes for higher achievement.