Syftet med denna studie är att genom djupintervjuer kartlägga sex olika svensklärares syn på skönlitteraturens betydelse för unga vuxnas kunskapsutveckling. Undersökningen bygger på en kvalitativ metodansats som bygger på semistrukturerade intervjuer. På en allmän nivå presenterar denna studie både likheter och skillnader i svensklärares syn på skönlitteratur som undervisningsmoment och hur skönlitteratur nyttjas i undervisningskontext, detta presenteras i relation till ett sociokulturellt perspektiv. Således finns det en bred variation i hur svensklärare beskriver hur skönlitteratur kan användas i undervisningssammanhang men det finns en omedveten överenskommelse om att sakinnehållet i skönlitteratur är av betydelse för unga vuxnas kunskapsutveckling. I denna process visar studien tydligt att i dagens skola finns en ambition att använda skönlitteratur som ett kunskapsutvecklande instrument men att det finns stora skillnader i hur skönlitteratur verkligen används i undervisningssituationer. Detta resulterar i slutsatser som bygger på att sakinnehållet i skönlitteratur har en positiv inverkan på unga vuxnas kunskapsutveckling men att eleverna inte får ta del av ett enhetligt svenskämne samt att dagens kursplan erbjuder en bred tolkningshorisont.