Förpackningsmaterial av plast är idag vida använt inom livsmedelsindustrin för att skydda livsmedel under transport, förvaring och tillagning. Vid tillverkning av plast används ett flertal olika additiv som visat sig kunna migrera till livsmedel och verka hormonstörande. Migrationen av ämnen från förpackningsmaterial påverkas av flera parametrar så som temperatur, förvaringstid, livsmedlets egenskaper som till exempel fetthalt eller aciditet samt det migrerade ämnenas egenskaper. Syftet med studien var att undersöka förekomst av östrogenlika ämnen i ett vanligt förekommande förpackningsmaterialet (TPH100) som används vid förvaring och uppvärmning samt om dessa ämnen migrerar till livsmedel under olika förhållanden. I Studien användes två livsmedelssimulanter, ättiksyra 3% (B) samt etanol 50% (D1) specificerade i gällande direktiv inom Europa. Temperaturens påverkan på migration från förpackningsmaterialet till livsmedelssimulantlösningarna undersöktes genom kylskåpsförvaring samt kylskåpsförvaring med efterföljande uppvärmning i ugn. Förekomst av östrogenlika ämnen i materialet och livsmedelssimulantlösningar analyserades med en mekanismspecifik östrogenreceptor (ER)-baserad bioanalys U2OS-ERα CALUX. För att undersöka om den östrogenlika aktiviteten som uppmättes i materialet kom från PAHer analyserades provet även med en aryl hydrocarbon (Ah)-receptor baserad bioanalys HII4E-luc. Studiens resultat visade förekomst av ämnen i förpackningsmaterialet som kunde binda till och aktivera östrogenreceptor ERα (4.1 pg EEQ/g plast). Vidare indikerade resultaten att dessa ämnen kan migrera till livsmedel med likvärdig aciditet som livsmedelssimulant B (< pH 4,5) vid upphettning till 121 Cº i ugn under en timme. Migrationen från materialet under dessa förhållanden var 1,1-2,0 pg EEQ/g. För livsmedelssimulant B uppmättes ingen kvantifierbar migration vid kylskåpsförvaring. Resultaten för livsmedelssimulant D1 vid kylskåpsförvaring och/eller uppvärmning visade att det inte förekom någon migration till livsmedel med hög fetthalt i kvantifierbara mängder. Ingen kvantifierbar Ah-receptor aktivitet kunde detekteras med HII4E-luc bioanalysen vilket visar att det troligen inte var PAHer som orsakade den östrogenlika effekten. Resultaten indikerar att materialet innehåller och kan avge kvantifierbara mängder östrogenlika ämnen till livsmedel vid användning. Vidare studier med kemiskanalys behövs för att identifiera vilka ämnen som orsakat effekten i bioanalysen.

I hjärnan finns neuron och gliaceller. Förut trodde man att neuroner var dem enda som hade en viktig funktion i hjärnan men på senare tid har upptäckt att gliaceller har en större betydande roll än man tidigare trott. Gliaceller är ett samlingsnamn som innefattar bland annat microglia celler, oligodendrocyter och astrocyter. Östrogen är ett steroidhormon som har många viktiga funktioner i kroppen som bland annat reproduktionen, immunförsvaret, skelettet och endokrina system. Östrogen binder till östrogenreceptorer och de finns 3 stycken olika som kallas för östrogenreceptor alfa (α), östrogenreceptor beta (β) och G-proteinkopplade östrogenreceptor (GRP30). Alla dessa östrogenreceptorer har man funnit i hjärnan. Syftet med detta projektarbete är att ge en djupare förståelse om östrogens signalering i hjärnans gliaceller och om östrogens signalering kan ge någon relevant funktion till framtida farmakologiska behandlingar.  Systematisk litteraturstudie gjordes och sökningar på databasen PubMed. Begränsade antalet träffar med sökord, inklusionskriterier och exklusionskriterier. Artiklar granskades sedan via ett urvalssystem och relevanta artiklar användes för att besvara syfte och frågeställningar.  Östrogensignaleringen på gliaceller har många olika effekter. En signalering på östrogenreceptor β på oligodendrocyter leder till mognad, differentiering, bättre överlevd och att remyeliniseringen aktiverades. Medan en östrogens signalering på microglia cellens östrogenreceptorer α, β och GRP30 leder dämpning av inflammation och förbättrad kognitiv funktion. Östrogensignaleringen på astrocyter ger flera olika effekter såsom metabolismen av glukos, progesteron syntesen, glutamattransportören GLT-1, tillväxtfaktorn TGF-α, upptaget av glutamat samt ökad proteinproduktion av AMPA-receptor. Den nya kunskapen om östrogens signalering på hjärnans gliaceller kan leda till framtida farmakologiska behandlingar vid hjärnskada och ischemisk stroke. Östrogenet har visat på neuronskyddande effekter via signalering på gliaceller. Svagheten är att de endast är djurstudier som ligger till grund för kunskapen om östrogens signalering på gliaceller. I framtiden skulle det behövas styrkas med studier gjorda på människa. En styrka är att djurstudierna ger en fingervisning om östrogen signaleringen eftersom hjärnans uppbyggnad är likvärdig.