Oro och rädsla inför förlossning, även kallat förlossningsrädsla, är relativt vanligt bland gravida. Idag finns ett kunskapsglapp i förståelsen för detta tillstånd, inte minst gällande underliggande psykologiska mekanismer för hur förlossningsrädslan uppkommer och vidmakthålls. I studien undersöks sambandet mellan den transdiagnostiska mekanismen intolerans för osäkerhet (IU) och förlossningsrädsla i relation till två IU-modeller. Detta gjordes genom en tvärsnittlig webbenkätstudie med gravida i tredje trimestern (n = 357). Studiens resultat indikerade att IU var associerat med förlossningsrädsla. Det indikerade även att IU-modellen vid GAD till stor del var applicerbar vid förlossningsrädsla, då positiva övertygelser om oro och upplevelsebaserat undvikande medierade sambandet mellan IU och förlossningsrädsla. Den indikerade även att den kognitiva IU-modellen vid olika ångesttillstånd var delvis applicerbar vid förlossningsrädsla, då överdriven hotestimering och upplevelsebaserat undvikande (liksom vid föregående modell) medierade sambandet mellan IU och förlossningsrädsla. Därtill visade resultatet att andra faktorer, bland annat tidigare negativa erfarenheter och smärtrelaterade besvär, var associerade med förlossningsrädsla. Förlossningsrädsla var även associerat med lägre livskvalitet i denna studies urval. Resultatet för med sig potentiella kliniska implikationer vid förlossningsrädsla, dels vad gäller mekanismen intolerans för osäkerhet men även ur större transdiagnostiskt perspektiv och involverar flera av de psykologiska mekanismerna. Därtill visade resultatet på flertalet faktorer som kan tänkas utgöra sårbarheter och stressorer vid utvecklingen och vidmakthållandet av förlossningsrädsla. Då flera av de resultat som framkom är nya fynd, är slutsatsen att mer forskning är nödvändigt för att brygga kunskapsgapet inom detta underforskade och viktiga område.