No description available.

Bakgrund: Antalet kejsarsnitt på psykosocial indikation har ökat i Sverige. Vården erbjuder stöd, men få studier är beskrivna som följer upp vad stödet har haft för påverkan på förlossningsrädslan och förlossningen samt hur kvinnorna har upplevt hjälpen de fått. Den främsta bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur olika typer av stöd och behandling till gravida kvinnor med förlossningsrädsla upplevts av kvinnorna och hur det påverkat deras förlossning. Metod: Litteraturstudie med summerande innehållsanalys. Resultat: Stöd och behandling gavs som rådgivande stödsamtal med specialist-team, intensiv terapi med KBT samt gruppterapi/samtal. Majoriteten av kvinnorna i studierna var nöjda med vården och stödet de erhållit. Trots detta visar det sig att stödet och behandlingarna har tveksam effekt på kvinnornas förlossningsrädsla. Studier visade att majoriteten av kvinnorna som fick behandling genom gruppterapi och/eller KBT ändrade sin önskan om ett planerat kejsarsnitt till att en vaginal förlossning. Slutsats: Förbättrad och individualiserad rådgivning kan vara av betydelse för att finna och erbjuda rätt typ av stöd och behandling till kvinnor med förlossningsrädsla. Målet är att förhindra att rädslan uppkommer eller blir värre, samt att finna bästa möjliga metoder att hjälpa kvinnor med förlossningsrädsla till en bra graviditet och en positiv upplevelse av förlossningen.

<p>Under graviditeten uppstår vanligen viss oro från lättare funderingar till uttalad rädsla inför förlossningen. Föreliggande studie är en randomiserad, kontrollerad pilotstudie i syfte att undersöka om en förberedelsemodell i gruppformat baserad på ACT (Acceptance and Commitment Therapy) kan påverka upplevelsen före förlossningen hos gravida kvinnor med viss förlossningsoro jämfört med en kontrollgrupp. Behandlingsgruppen bestod av 12 gravida kvinnor vilka uppdelade i tre grupper deltog i fyra gruppsamtal. Kontrollgruppen bestod av tio gravida kvinnor som vid ett tillfälle erhöll information och psykoedukation. För utvärdering av behandlingen mättes graden av självskattad oro och rädsla inför förlossningen, graden av självskattad ångest och depression, tendensen att undvika obehagliga upplevelser samt upplevelse av hälsa och livskvalitet. Resultaten visar att oron och rädslan inför förlossningen sjunkit signifikant i såväl behandlings- som kontrollgrupp. Studien ger emellertid inget stöd för att en acceptansbaserad intervention skulle vara att föredra inom denna grupp. Synpunkter på fortsatt forskning inom området diskuteras avslutningsvis.</p>

Under graviditeten uppstår vanligen viss oro från lättare funderingar till uttalad rädsla inför förlossningen. Föreliggande studie är en randomiserad, kontrollerad pilotstudie i syfte att undersöka om en förberedelsemodell i gruppformat baserad på ACT (Acceptance and Commitment Therapy) kan påverka upplevelsen före förlossningen hos gravida kvinnor med viss förlossningsoro jämfört med en kontrollgrupp. Behandlingsgruppen bestod av 12 gravida kvinnor vilka uppdelade i tre grupper deltog i fyra gruppsamtal. Kontrollgruppen bestod av tio gravida kvinnor som vid ett tillfälle erhöll information och psykoedukation. För utvärdering av behandlingen mättes graden av självskattad oro och rädsla inför förlossningen, graden av självskattad ångest och depression, tendensen att undvika obehagliga upplevelser samt upplevelse av hälsa och livskvalitet. Resultaten visar att oron och rädslan inför förlossningen sjunkit signifikant i såväl behandlings- som kontrollgrupp. Studien ger emellertid inget stöd för att en acceptansbaserad intervention skulle vara att föredra inom denna grupp. Synpunkter på fortsatt forskning inom området diskuteras avslutningsvis.

Att vara gravid och föda barn innebär en stor omställning i kvinnans liv och hon genomgår en rad förändringar under denna tid. Att känna oro inför förlossningen är naturligt. Denna kan variera från lätt till mycket svår rädsla, i de svåraste fallen önskar en del kvinnor att bli förlösta med kejsarsnitt. Under graviditeten får kvinnorna samtalsstöd av barnmorskor vid förlossningsenheterna i Sverige. De flesta förlossningsrädda kvinnor önskar föda vaginalt och gör också det, risken för akut kejsarsnitt är dock ökad. För att kunna stötta dessa kvinnor under förlossningen behövs kunskap om vad förlossningsrädslan innehåller. Syftet var att beskriva kvinnors förlossningsrädsla i samband med förlossning. Metoden var litteraturöversikt vilket bedömdes vara passande utifrån syftet, problemformuleringen samt arbetets storlek. Valda artiklar var godkända och vetenskapligt granskade av experter och därmed peer reviewed. Resultatet visar på att kvinnor bland annat är rädda för smärta, komplikationer för mor och barn, kontrollförlust och att kvinnor som varit med om förlossningar som innehållit delar som upplevts traumatiska önskat mer stöd och kommunikation med barnmorskan. Slutsatsen är att det centrala i förlossningsrädslan ses vara kontrollförlust och traumatiska upplevelser under tidigare förlossning. Här har barnmorskan en viktig uppgift att kunna påverka och förebygga detta.

Bakgrund: Förlossningsrädsla är ett växande problem i dagens samhälle. Det orsakar lidande för varje kvinna som upplever det och för samhället i stort. I dagens vård förekommer de största delen av insatser för att motverka förlossningsrädsla under graviditeten. Vi upplever att barnmorskan saknar viktiga evidensbaserade verktyg som ämnar minskar rädsla och ångest under förlossning. En traumatisk förlossningsupplevelse är negativ för både kvinnan och samhället i stort då det kan resultera i sekundär förlossningsrädsla. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur barnmorskan kan ge stöd åt och hjälpa kvinnor att hantera ångest och rädsla under förlossning. Metod: Integrerad litteraturöversikt. Resultat: Studiens resultat visade att det finns en uppsjö av verktyg som barnmorskan kan nyttja under en förlossning för att minska rädsla och ångest hos kvinnan. Tre teman framkom; Fysiska verktyg, Mentala verktyg och Vårdorganisation. Inom dessa teman framkom exempelvis zonterapi, massage, musik, andningstekniker samt ett kontinuerligt stöd av en känd barnmorska som väl fungerande verktyg. Slutsats: Barnmorskan kan använda sig av flertalet verktyg för att reducera förlossningsrädsla och ångest men då behöver rätt förutsättningar och kompetens vara på plats. Verktygen är i många fall signifikanta, dock inte alla.

SAMMANFATTNING I Sverige sker majoriteten av alla förlossningar på sjukhus och Sverige har ur ett internationellt perspektiv en säker förlossningsvård. Trots detta är omkring var femte kvinna förlossningsrädd. Att mäta förlossningsrädsla är komplext, då det inte finns någon enhetlig definition av begreppet. Förlossningsrädsla kan delas upp i lätt, måttlig, svår, intensiv och fobisk rädsla beroende på rädslans svårighetsgrad. Beroende på om kvinnan genomgått en förlossning eller inte delas rädslan upp i primär eller sekundär förlossningsrädsla. Det finns flertalet riskfaktorer för att drabbas av förlossningsrädsla, bland annat psykisk ohälsa samt brist på socialt stöd. Kvinnor med förlossningsrädsla ska erbjudas extra stöd under graviditeten och det är viktigt att de identifieras i ett tidigt skede för att få adekvat behandling. Förlossningsrädsla kan påverka både förlossningsförlopp och utfall av förlossningen men också påverka kvinnornas val av önskat förlossningssätt.  Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av förlossningsrädsla. Metoden som valdes till arbetet var en litteraturöversikt som baserades på 15 vetenskapliga artiklar.  Resultatet redovisas i fem huvudkategorier, barnafödande som okänt fenomen, påverkad självbild, rädsla, information och delaktighet och stöd. Kvinnorna upplevde rädsla för smärta, rädsla för komplikationer som kunde uppstå vid förlossningen och att de skulle förlora kontrollen. Olika sorters information kunde påverka rädslan både positivt och negativt. Det var viktigt för kvinnorna att vara delaktiga och det fanns en oro att inte få vara med i beslutsfattande om sin graviditet och förlossning. Kvinnorna beskrev att stöd från personal och partner kunde underlätta och minska rädslan, uteblev stödet kunde rädslan förvärras. Upplevelsen av barnafödandet som ett okänt fenomen bidrog till rädslan och rädslan kunde leda till en påverkad självbild.   Slutsatser som kan dras av litteraturöversikten är att förlossningsrädsla påverkar kvinnors liv till stor del, både hur de betraktar sin graviditet och förlossning, men också självbilden som barnafödande kvinnor. Stöd från personal och anhöriga kan hjälpa dem att hantera rädslan. Rätt stöd kan ha stor betydelse för upplevelsen av förlossningsrädslan.

I Sverige är risken att kvinnan eller barnet skadas eller dör i samband med graviditet och förlossning liten vilket inte är fallet i flera av världens länder. Trots säker mödra- och förlossningsvård är många kvinnor rädda för att föda barn. Att vänta sitt första barn och vara rädd för graviditet och förlossning medför stor oro och ängslan och utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv är det ett livslidande. Syftet med denna studie är att undersöka hur förlossningsrädsla visar sig och vilka orsaker som finns beskrivna till att förstföderskor är rädda för att föda barn. Denna studie bygger på en analys av 12 vetenskapliga artiklar som beskriver förlossningsrädsla hos förstföderskor där så väl kvalitativ som kvantitativ metod har använts. Vi fann 6 teman: vid denna analys Ambivalens till att bli förälder, Kontrollbehov, Bristande tilltro till sin egen förmåga att kunna föda, Rädsla för smärta, Att mor och barn skall skadas eller dö under förlossningen samt Bristfällig psykosocial situation.Studiens resultat visar att förlossningsrädda kvinnor kan ha en ökad sårbarhet där kvinnans livshistoria speglar orsakerna till hennes rädsla. För att undvika onödigt vårdlidande kan den salutogena modellen användas för att planera vården så att förlossningsrädslan blir begriplig och hanterbar och som en del i ett sammanhang för den förlossningsrädda kvinnan. Detta innebär att barnmorskan bör förmedla kunskap så att kvinnan med förlossningsrädsla kan förstå vad som händer under förlossningen och får redskap för att hantera förlossningssituationen. För att undvika onödigt vårdlidande är det viktigt att beakta de behov av noggrann planering med extra stöd och trygghet som dessa kvinnor behöver. / Program: Fristående kurs

Uttalad förlossningsrädsla finns i dag hos ca 20 % av gravida kvinnor I Sverige. Det är naturligt att kvinnor känner viss rädsla inför en förlossning men vid uttalad förlossningsrädsla är det en svårare grad av rädsla som kan härledas både till upplevelser före, under och efter förlossningen. Över hela Sverige finns så kallade Aurora mottagning där kvinnor behandlas specifikt för sin förlossningsrädsla. Barnmorskor har en central roll vid förlossningen för att inte orsaka kvinnorna lidande i vårdmötet. Inom vårdvetenskaplig litteratur saknas studier där barnmorskans upplevelser av att vårda och praktiskt handhavande av en förlossningsrädd kvinna under förlossningen studerats. Syftet var att beskriva barnmorskors upplevelse av att vårda och praktiskt handha förlossningen där kvinnan har uttalad förlossningsrädsla. Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats och utgår från intervjuer med barnmorskor. I resultatet kom vi fram till ett tema och det är i vårdmötet har professionellt och individuellt omhändertagande utifrån kvinnornas livsvärld betydelse. Barnmorskor med minst åtta års erfarenhet inom förlossningsvård har ett vårdvetenskapligt förhållningssätt i vårdmöte med kvinnor med uttalad förlossningsrädsla. De anser att de har en central roll för dessa kvinnor. Genom klinisk erfarenhet har de övat upp sig att läsa av och att särskilja hur kvinnornas visar sina behov, både genom språklig och kroppslig kommunikation. Det underlättar om kvinnorna har en skriven förlossningsplan. Även om det är stress på avdelningen prioriterar barnmorskor närvaro hos kvinnorna. Det underlättas av att det finns en överenskommelse med barnmorskekollegor, eftersom de tar ökat ansvar för andra patienter. Närvaro och kommunikation och bekräftelse har betydelse för att identifiera rädslan, tillgodose behoven och för att skapa trygghet. / Program: Barnmorskeutbildning

<p><p>Studien är en första utforskande studie kring kognitiv beteendeterapi i</p><p>självhjälpsformat vid förlossningsrädsla. Studien undersöker även</p><p>sambanden mellan förlossningsrädsla och katastroftankar respektive</p><p>undvikande. 15 förlossningsrädda kvinnor rekryterades via</p><p>specialistmödravården. Kvinnorna randomiserades till antingen</p><p>behandlingsgrupp som erhöll KBT i självhjälpsformat samt sedvanlig</p><p>behandling eller kontrollgrupp som erhöll sedvanlig behandling.</p><p>Kvinnorna uppvisade höga nivåer av förlossningsrädsla,</p><p>katastroftankar kring förlossningssmärta och ångest. Resultaten visar</p><p>att katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i</p><p>form av vilja till kejsarsnitt har ett samband med förlossningsrädsla.</p><p>Effekterna av självhjälpsbehandlingen var svåra att utvärdera då</p><p>deltagarantalet var lågt och få deltagare fullföljde behandlingen.</p><p>Varken behandlingsgrupp eller kontrollgrupp uppvisade tydliga</p><p>förändringar mellan för- och eftermätning. Resultaten diskuteras med</p><p>avseende på vidmakthållandefaktorer av förlossningsrädsla och</p><p>svårigheter i behandlingen av förlossningsrädsla.</p></p><p> </p>