Bakgrund: Förlossningsrädsla klassificeras som lätt rädsla eller oro, måttlig rädsla samt svår eller intensiv förlossningsrädsla. Prevalensen av svår förlossningsrädsla hos gravida kvinnor uppskattas till 14 procent ur ett globalt perspektiv. Förlossningsrädsla kan ge konsekvenser i form av att kvinnor väljer att inte föda fler barn och eller att det går ofrivilligt lång tid mellan graviditeterna samt att kvinnorna kan uppleva mer smärta under en förlossning. Syfte: Syftet med den här metasyntesen är att beskriva upplevelser och rädslor hos förlossningsrädda kvinnor under graviditet och förlossning. Metod: Kvalitativ metasyntes med meta-ethnografi som analysmetod. Datainsamling har utförts i databaserna PubMed, Cinahl, Web of Science och PsycINFO. Totalt ingår 15 artiklar i metasyntesens resultat och dessa valdes ut efter kvalitetsgranskning. Resultat: Fyra huvudteman identifierades, Beskrivning av förlossningsrädsla, Rädsla för sin egen hälsa och det okontrollerbara, Rädslor i samband med möten i vården och Rädslor för barnets hälsa. Även sex underteman identifierades, Det oförutsägbara, Att inte ha kontroll, Den fysiska hälsan, Smärta, Möten med barnmorska och annan vårdpersonal och Interventioner. Slutsats: Resultatet visar att de vanligaste rädslorna som förlossningsrädda kvinnor har under graviditet och förlossning är rädsla för bristningar, smärta och att barnet ska skadas. De förlossningsrädda kvinnorna uppger även att de är rädda för att inte erhålla tillräckligt med stöd från barnmorskan. Klinisk tillämpbarhet: Den här metasyntesen visar att det är av stor vikt att identifiera och hjälpa förlossningsrädda kvinnor i ett tidigt stadie under graviditet för att kunna främja deras hälsa och förebygga förlossningsrädsla. För att hjälpa dessa kvinnor kan barnmorskan förslagsvis erbjuda föräldrautbildning för kvinnor som känner oro eller rädsla inför sin förlossning. Denna utbildning skulle kunna innehålla studiebesök på en förlossningsavdelning samt information om de vanligaste rädslorna och åtgärder som vidtas om komplikationer skulle uppstå. / Background: Fear of childbirth can be classified as low fear or worry, moderate fear and severe fear of childbirth. The prevalence of severe fear of childbirth among pregnant women is estimated to be 14 percent globally. Consequences of fear of childbirth is not wanting to have another child, involuntarily long time between pregnancies and more pain during labour. Method: Qualitative meta- synthesis with meta-ethnographic analysis method. Databases that was used to find the articles were PubMed, Cinahl, Web of Science and PsycINFO. Totally 15 articles are included in the meta-synthesis after a quality review. Results: Four main themes were identified Description of fear of childbirth, Fear of their own health and the uncontrollable, Fear associated with meetings with healthcare and Fear of the health of the child. Also six subtopics were identified, The unpredictable, Not having control, The physical health, Pain, Encounters with midwives and other healthcare professionals and interventions. Conclusion: The results showed that the most common fear among pregnant women with fear of childbirth were fear of tearing, pain and the health of the baby. The women with fear of childbirth is also afraid of encounter a midwife who would give inadequate support. Clinical implications: This meta-synthesis shows it is of huge importance to identify fear of childbirth in early pregnancy to promote health and reduce fear of childbirth. To help these women, the midwife may propose parental education for women who feel anxious or afraid of childbirth. This training could include study visits to a maternity ward as well as information on the most common fears and measures taken if complications should occur.

Research has shown fear of childbirth to be as common among men as women, but the phenomenon has not been as studied among men. Some men have trouble talking about their fear and therefore don’t get the support that they need. Where to go to get help is not so obvious for these men. The name mostly used for this clinic is Aurora. Men and women come here to get help and support to process their fears and plan for the upcoming delivery. Aurora is also available after a traumatic deliver to process the experience. The aim of this study was to describe men’s experiences of Aurora clinics as husband/partner accompanying a woman with fear of childbirth, and to investigate the existence of fear among the men themselves. Questionnaires were sent to 41 men, of who 27 answered who took part in Aurora clinic at a hospital in south of Sweden. The data was analyzed descriptive, with Chi-2 test and Wilcoxon Signed Ranks Test. The results showed that all part taking men suffered from fear of childbirth to some extent, but the men chose to take part in Aurora mainly to support the woman. The men felt confirmed, supported and taken seriously. Most men had a positive childbirth experience after taking part in Aurora. A surprising find was that few men stated that a birth plan had been established, even thou this should be routine. The findings were surprisingly positive. The midwife giving antenatal care, is the one how should identify fear of childbirth in men and women, but no specific measures are taken to find them. In our study we found several men who were afraid of childbirth, who hadn’t been discovered before. Screening all parents-to-be for fear of childbirth could possibly be a way to find more. / Studier visar att förlossningsrelaterad rädsla och oro är ungefär lika vanligt hos män som hos kvinnor, men ämnet är inte lika väl belyst ur ett manligt perspektiv. Vissa män har svårt att tala om sin rädsla och får därför inte det stöd de behöver. Vart de rädda männen ska vända sig för att få hjälp är heller inte alltid så självklart. Den verksamhet som finns för förlossningsrädda kallas oftast Auroraverksamhet. Hit kan kvinnor och män vända sig för att få stöd och hjälp att bearbeta sin rädsla och planera inför kommande förlossning. Det finns även möjlighet till kontakt med Aurora efter traumatisk förlossning för att bearbeta händelsen. Syftet med denna studie var att undersöka mäns erfarenheter av Auroraverksamheten som medföljande make/sambo till förlossningsrädd kvinna, samt förekomst av rädsla/oro hos männen själva. En enkät skickades ut till 41 män som deltagit vid Auroraverksamheten vid en kvinnoklinik i södra Sverige, 27 svarade. Studien hade en kvantitativ ansats. Studien analyserades med deskriptiv statistik, Chi-2 test och Wilcoxon Signed Ranks Test. Resultatet visade att alla män som deltog i studien själva upplevde viss förlossningsrädsla. Trots detta hade männen till största del deltagit för att stötta kvinnan. Vid besöken på Aurora kände sig männen bekräftade, hjälpta och tagna på allvar. De flesta hade en positiv förlossningsupplevelse efter besöken. Ett förvånande resultat var att få av männen uppgav att en förlossningsplan upprättats, då detta bör vara rutin vid Auroraverksamheten. Resultaten var överraskande positiva. Barnmorskorna på mödrahälsovården är de som ska identifiera förlossningsrädsla hos både kvinnor och män, men i dagsläget görs inga speciella åtgärder för att finna dem. Möjligen kan någon form av screening göra att fler får hjälp, då vi genom enkätens frågor funnit flera ej tidigare identifierade förlossningsrädda män.

Förlossningsrädsla utgör en speciell utmaning för mödrahälsovården och förlossningsvården.En konsekvens av rädslan är att kvinnor allt oftare kräver kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Syftet med denna studie var att belysa faktorer som ligger till grund för förlossningsrädsla samt att ta reda på hur omvårdnadspersonal kan ge stärkande omvårdnad till denna sårbara grupp. Metoden var en systematisk litteraturstudie som omfattade fjorton vetenskapliga artiklar. Materialet till litteraturstudien identifierades via datoriserad och manuell sökning i databaser och tidsskrifter på Högskolan Dalarnas bibliotek samt sjukhus biblioteket på Falu Lasarett. Sökningen gjordes i databaserna ELIN@dalarna, Pub Med, Swe Med, Libris och Google sholar. Sökord som användes var: Fear of childbirth. Resultatet visade att rädslans innehåll och natur hänger samman med kvinnans personliga förutsättningar samt den sociala situation hon lever i. En slutsats blev att många kvinnor behöver hjälp för sin oro inför förlossningen och många har i högre grad än andra väntande kvinnor haft besvär med psykisk ohälsa. En viktig förutsättning för ett optimalt och professionellt bemötande av den förlossningsrädda kvinnan är ett gott samarbete mellan hela vårdkedjan, så alla har samma synsätt. Genom att alla säger samma saker skapas en trygghet.

The aim of the present study was to gain a deeper understanding of the experiences of the contact with the ”fear of childbirth”-team (called Aurora-team) made by women who feared childbirth. Qualitative content analyses according to Graneheim and Lundman was used to analyse 91 womens own written notes made at the end of a questionnaire which (with a quantitative approach) evaluated the counseling made by the Aurora-team at a hospital in the south of Sweden. The following five categories developed during the analyses; experience of the conversation, not knowing creates fear, thoughts regarding mode of delivery, the importance of how the birth plan is managed and the personnel´s standpoint regarding fear of childbirth. These categories can be seen as parts of the themes of experiences which made the fear of childbirth easier or which made it worse. This study shows the importance of meeting the individual woman in the Aurora-consultation in order for the woman to feel respected by the midwife. In order to do so education in communicative techniques should be offered to the Aurora-midwives. It would benefit the feeling of security of the women if the personnel would treat and acknowledge fear of childbirth in the same way, ie from a uniform and professional standpoint. Most women wanted someone to talk to about the delivery experience. This show of the preventive role the postpartum-consultation could have of fear of childbirth.

Bakgrund: Av alla gravida kvinnor räknas omkring 5 % lida av svår förlossningsrädsla. Kvinnor med förlossningsrädsla löper högre risk för komplikationer under och efter graviditeten. I Sverige läggs idag mycket resurser på Auroraverksamhet för att hjälpa kvinnor med förlossningsrädsla. Det saknas omfattande utvärdering av Auroraverksamheten. Syfte: Syftet med detta fördjupningsarbete var att undersöka upplevelse och effekt av Aurorasamtal inför förlossning samt upplevelse av den efterföljande förlossningen bland först- och omföderskor. Metod: Studien har en retrospektiv studiedesign där datainsamling skedde via en enkätundersökning. Datamaterialet sammanställdes därefter i SPSS. Resultat: Majoriteten av kvinnorna upplevde att samtalen hjälpte dem till en mer positiv förlossningsupplevelse. Fler förstföderskor än omföderskor önskade planerat kejsarsnitt när de kom till Auroramottagningen. De flesta kvinnor som önskade vaginal förlossning blev vaginalt förlösta. Över hälften av kvinnorna som deltog i studien var mindre rädda för förlossning 1 – 2 år efter förlossningen än de upplevde att de var innan Aurorasamtalet och förlossningen. Konklusion: Aurorasamtal förefaller ha störst betydelse för omföderskor och för de kvinnor som önskar vaginal förlossning. / Background: About 5 % of all pregnant women suffer from severe fear of childbirth. Women with fear of childbirth are at higher risk for complications during and after pregnancy. In Sweden a lot of resources are being spent on Aurora counselling to help women with fear of childbirth. There is no comprehensive evaluation of Aurora counselling though. Aim: The aim of this study was to examine the experience and impact of Aurora counselling for childbirth as well as the experience of the following birth among primipara and multipara women. Method: The study had a retrospective study design in which data was collected through a survey. The data was compiled in SPSS. Results: The majority of women felt that the Aurora counselling has helped them to experience a more positive birth experience. More primipara than multipara desired an elective caesarean section when they came to Aurora Clinic. Most of the women who desired to have a vaginal birth became vaginally delivered. More than half of the women who participated in the study were less afraid of childbirth 1 - 2 years after the birth than they estimated they were before the Aurora counselling and childbirth. Conclusion: Aurora counselling seems to have the greatest impact on multipara women as well as on women who desire vaginal birth.

Violence against women is a global public health problem as well as a violation against human rights. This descriptive cross-sectional quantitative study was conducted to investigate experience of violence among women who receive midwifery care for childbirth fear. Data were retrieved from 633 patient records. In addition, all obstetric clinics offering care for fear of childbirth in Sweden were asked via e-mail about routines with regard to violence. Response rate was 56 percent. The results showed that only 50 percent of pregnant women had been asked about violence as part of the medical history, despite the national recommendation that all pregnant women should be asked about the subject. Among women who received midwife-led counseling for childbirth fear, 34 percent had reported some form of violence during their lifetime. All obstetric clinics follow the recommendations of The National Board of Health and Welfare regarding the appropriate skills within the team, although supplementary courses taken by the midwives at the clinics do differ. Midwives can play a crucial role for the survival and well-being of women faced with domestic violence. Midwives should keep in mind that there may be earlier or ongoing violence that contributes to the woman´s fear of childbirth. / Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem samt ett brott mot mänskliga rättigheter. Denna deskriptiva tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes för att undersöka våldsutsatthet bland kvinnor som fått barnmorskeledd behandling av förlossningsrädsla. Data från 633 journaler inhämtades. Samtliga obstetriska kliniker i Sverige som erbjuder behandling av förlossningsrädsla tillfrågades via e-post om rutiner kring våldsutsatthet. Svarsfrekvensen var 56 procent. Resultatet visade att endast 50 procent av gravida kvinnor hade tillfrågats om våld som en del av anamnesen, trots rekommendationen att alla gravida kvinnor ska tillfrågas. Av kvinnor som fått barnmorskeledd behandling av förlossningsrädsla, hade 34 procent rapporterat att de erfarit någon form av våld under sin livstid. Samtliga obstetriska kliniker som ingick i studien följer Socialstyrelsens rekommendationer om lämplig kompetens i teamen, även om det finns stor variation gällande barnmorskornas påbyggnadsutbildningar. Barnmorskor kan spela en avgörande roll för våldsutsatta kvinnors överlevnad och hälsa. Barnmorskor bör ha i åtanke att det kan finnas tidigare eller pågående våldsproblematik som bidrar till kvinnans förlossningsrädsla.

Bakgrund: Primär förlossningsrädsla innebär en rädsla som uppstått innan kvinnan fött sitt första barn. I Sverige remitteras förlossningsrädda kvinnor till Auroramottagningar för behandling. För att minska kvinnornas rädsla ses stöd från barnmorskan vara en viktig faktor. I barnmorskans arbete med reproduktiv hälsa lyfts kvinnocentrerad vård som något att eftersträva. Motiv: Förlossningsrädsla är ett globalt växande problem och kan påverka kvinnan negativt såväl psykiskt som fysiskt under lång tid. Eftersom barnmorskor är de som möter förlossningsrädda kvinnor bör de få mer kunskap kring hur de kan främja en mer positiv upplevelse under graviditeten. Syfte: Syftet var att undersöka primärt förlossningsrädda kvinnors upplevelse av bemötande under graviditeten. Metod: En kvalitativ intervjustudie med nio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Kvinnor som gått i Aurorasamtal och fött barn för minst ett år sedan intervjuades via videosamtal. Datan analyserades tematiskt i sex steg. Resultat: Under analysprocessen framkom fyra teman. Att få trygghet beskriver kvinnornas upplevelser av hur trygghet kan skapas. Att uppleva sig maktlös handlar om kvinnornas upplevelse av att inte kunna påverka sin situation inom vården. Att inte bli tagen på allvar beskriver kvinnornas upplevelse av bemötandet från vårdpersonalen samt samhällets oförståelse som handlar om att kvinnorna upplevde att förståelse och kunskap saknas i samhället. Konklusion: Trots 40 års forskning och uppmärksamhet av förlossningsrädsla är vården fortfarande inte jämlik för kvinnornas behandling vilket inte är förenligt med kvinnocentrerad vård. Kvinnorna blir fortfarande dåligt bemötta och okunskap råder generellt i samhället. Ökad kunskap och förståelse för förlossningsrädsla bör eftersträvas för att förbättra situationen för kvinnorna. Ytterligare forskning som syftar till att undersöka samhällets upplevelser av förlossningsrädsla är därför av intresse.

Trots att mödravården i höginkomstländer är relativt säker upplever uppemot 20 % av kvinnorna i Sverige förlossningsrädsla. Denna rädsla påverkar välbefinnandet före, under och efter graviditeten samt har konsekvenser för kvinnors relationer till bebis, partner och familj. Fenomenet har i mångt och mycket studerats ur ett individuellt perspektiv, men få studier undersöker relationen mellan kvinnors uppfattning om sjukvården och förlossningsrädsla. En experimentell studie med mellangruppsdesign har utförts med avsikten att se om fokus på brister i förlossningsvården orsakar högre nivå av förlossningsrädsla och lägre nivå av tillit till förlossningsvården hos kvinnor i åldern 18–45 (N=210). Vidare har det undersökts om tillit till förlossningsvården har ett negativt samband med förlossningsrädsla. Resultaten visar att fokus på brister i förlossningsvården inte har någon effekt på förlossningsrädsla eller tillit till förlossningsvården. Ett negativt samband föreligger mellan tillit till förlossningsvården och förlossningsrädsla. Orsaken till sambandet är ännu inte klarlagt och framgent behövs fler studier för att kunna fastställa hur relationen mellan förlossningsrädsla och tillit till sjukvården ser ut. / Despite the fact that maternity care in high-income countries is relatively safe, up to 20 % of women in Sweden experience fear of childbirth. This fear affects well-being before, during and after pregnancy and has consequences for women’s relationships with their baby, partner and family. The phenomenon has largely been studied from an individual perspective, but few studies examine the relationship between women’s perception of healthcare and fear of childbirth. A between-subjects experiment has been conducted to see if focusing on deficiencies in maternity care causes a higher level of fear of childbirth and a lower level of trust in the maternity care, in women aged 18–45 (N=210). Furthermore, it has been investigated whether trust in the maternity care has a negative correlation with fear of childbirth. The results show that focusing on deficiencies in maternity care has no effect on fear of childbirth or trust in the maternity care. The study shows a negative correlation between trust in the maternity care and fear of childbirth. The cause of the correlation has yet to be determined and future studies are needed to shed light on the relationship between fear of childbirth and trust in the maternity care system.

Bakgrund: Man räknar att mellan 20-25% av alla gravida kvinnor i Sverige upplever någon form av förlossningsrädsla. På de flesta sjukhus i Sverige finns Auroramottagningar och de har som syfte att hjälpa de kvinnor som har förlossningsrädsla. Syfte: Syftet var att beskriva förlösta kvinnors behov och upplevelse av kontakt med barnmorska på Auroramottagning. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie. Datainsamlingen utgjordes av åtta semistrukturerade telefonintervjuer med kvinnor som valdes ut genom bekvämlighetsurval. En kvalitativ innehållsanalys utfördes, med induktivt förhållningssätt, vid analys av materialet. Resultat: Två kategorier analyserades fram vilka var Oro och rädsla samt Bemötande. Under kategorin Oro och rädsla utvecklades underkategorierna Tidigare erfarenheter, Påverkan av andras erfarenheter samt Psykisk ohälsa. Dessa innefattar bland annat att kvinnor som upplevt tidigare traumatiska graviditeter och/eller förlossningar var rädda att detta skulle upprepas under nästkommande. Under kategorin Bemötande utvecklades underkategorierna Ett respektfullt bemötande, Individanpassad vård samt Oprofessionellt bemötande. De flesta kvinnor i studien upplevde att de fick ett respektfullt bemötande även om det fanns de som upplevde mötet med barnmorskan på Auroramottagningen som negativt då de upplevde att de inte blev tagna på allvar. De som var positiva efter sina Aurorasamtal upplevde att de blev bemötta med respekt och sedda. Slutsats: Studien ger läsaren en inblick i vilka händelser som leder till att kvinnor går på Aurorasamtal, där bland tidigare förlossningserfarenheter samt psykisk ohälsa. Studien visar även på att merparten av kvinnorna upplevde att de fick ett gott stöd av barnmorskorna på Auroramottagningen, dock fanns det de som upplevde det motsatta. / Background: It is estimated that between 20-25% of all pregnant women in Sweden experience some kind of fear of childbirth. Most hospitals in Sweden have Aurora clinics and their purpose is to help women who are afraid of giving birth. Aim: The aim was to describe the needs and experience of delivered women with contact with a midwife at Aurora clinic. Method: The study was a qualitative interview study. The data collection consisted of eight semi-structured telephone interviews with women selected through convenience selection. A qualitative content analysis was performed, with an inductive approach, when analyzing the material. Results: Two categories were analyzed which were Worry and Fear and Treatment. Under the category Anxiety and fear, the subcategories Previous experiences, Impact of others' experiences and Mental illness were developed. Under the category Treatment, the subcategories A respectful treatment, Individualized care and Unprofessional treatment were developed. Conclusion: The study gives the reader an insight into the events that lead to women attending Aurora talks, including previous childbirth experiences and mental illness. The study also shows that the majority of the women felt that they received good support from the midwives at the Aurora clinic, however, there were those who experienced the opposite.

Förlossningsrädsla kan beskrivas som specifik rädsla kopplat till förlossning som i någon grad påverkar det dagliga livet på ett negativt sätt. Rädslor kan innefatta att kvinnan själv eller barnet ska skadas under förlossningen, tappa kontrollen, vara beroende av andra eller ha en koppling till fobier som rör sjukhusmiljön. Förlossningsrädsla ökar risken att få en negativ förlossningsupplevelse. Tidigare forskning visar också att den enskilt viktigaste riskfaktorn för svår förlossningsrädsla hos flerföderskor är en tidigare traumatisk förlossningsupplevelse. Prevalensen för förlossningsrädsla varierar mellan länder från 14 till 23 procent, få studier på förlossningsrädsla är gjorda i utvecklingsländer. Förlossningsrädsla kan drabba alla kvinnor men riskfaktorer är depression och ångest, bristande socialt stöd, låg smärttröskel, tidigare psykiskt förlossningstrauma, tidigare våld eller sexuella övergrepp samt annan kulturell bakgrund. Barnmorskan är central för att identifiera och stödja kvinnor med förlossningsrädsla. Hjälpen som kvinnorna får för sin rädsla varierar internationellt. Behandlingen kan bestå av stödsamtal, olika former av terapi, planlagd förlossning eller kejsarsnitt samt barnmorskeledda kontinuitetsmodeller. Konsekvenser av förlossningsrädsla är utdragna förlossningar med fler interventioner inklusive akuta kejsarsnitt, sänkt smärttröskel, psykiska svårigheter i efterförloppet som PTSD, fördröjning till nästa graviditet samt undvikande att skaffa fler barn. Förlossningsrädda kvinnor önskar sig i högre utsträckning kejsarsnitt vilket kan innebära fler risker än vaginal förlossning när det inte finns en medicinsk indikation. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa förlossningsrädda kvinnors upplevelser av föregående födsel som orsakat förlossningsrädsla. Metoden för arbetet var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Artiklar som granskats och använts i resultatet har baserats på intervjuer och skriftliga kommentarer från kvinnor med förvärvad förlossningsrädsla. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet identifierades tre kategorier: ”Vikten av stöd”, ”Att tappa kontrollen över sin förlossning” och ”Att gå vidare”.  Vidare kunde flera underkategorier urskiljas under varje kategori. ”Vikten av stöd” innefattade både bristfälligt bemötande och bristande fysisk närvaro av personal vilket skapade oro och en känsla av att vara betydelselös. ”Vikten av stöd” innefattade även upplevelser när vårdpersonal varit betydande för att ta sig igenom en traumatisk förlossning. ”Att tappa kontrollen över förlossningen” kunde innebära att bli exkluderad genom bristfällig kommunikation, dåliga attityder eller att medicinska ingrepp skedde utan samtycke. Detta kunde leda till att kvinnorna började tvivla på vårdpersonalens kompetens, kände sig felbehandlade, emotionellt frånvarande eller fråntagna sin förlossning. ”Att gå vidare” berörde hur kvinnorna hade hanterat sina traumatiska upplevelser, hur de förhållit sig till en ny graviditet och vilka rädslor som var kopplade till en eventuellt kommande förlossning. Slutsatsen är att vårdpersonalens stöd innan, under och efter förlossningen är av största vikt för att förlossningsrädda kvinnor ska kunna gå igenom en förlossning och äga sin upplevelse genom bevarad kontroll, samt för att kunna gå vidare efter en tidigare traumatisk förlossning. / Fear of childbirth can be described as specific fear linked to childbirth that to some extent affects daily life in a negative way. Fears may involve the woman herself or the child being injured during childbirth, losing control, being dependent on others or phobias concerning the hospital environment. Fear of childbirth increases the risk of having a negative experience of childbirth. Previous research also shows that the single most important risk factor for severe fear of childbirth is a previous traumatic birth experience. The prevalence of fear of childbirth varies between countries from 14 to 23 percent, few studies on fear of childbirth have been done in developing countries. Fear of childbirth can affect all women, but risk factors are depression and anxiety, lack of social support, low pain threshold, previous psychological birth trauma, previous violence or sexual abuse and different, cultural backgrounds. The midwife is central to identifying and supporting women with fear of childbirth. The help that women receive varies internationally. The treatment can consist of counseling, various forms of therapy, induced delivery or caesarean section as well as midwife-led continuity models. Consequences of fear of childbirth are delayed births with more interventions including emergency caesarean section, lowered pain threshold, mental difficulties in the aftermath such as PTSD, delay to the next pregnancy and avoidance of having more children. Women who are afraid of childbirth want a caesarean section to a greater extent, which entails more risks than vaginal birth when there is no medical indication. The purpose of this literature review was to shed light on women's birth experiences that´s caused a fear of childbirth. The method of this study a general literature review with a qualitative approach. Articles reviewed and used in the results have been based on interviews and written comments from women with a fear of childbirth. Data have been analysed with qualitative content analysis. The results identified three main categories: "Support", "Losing control of childbirth" and "Moving on". Furthermore, several subcategories could be identified under each main category. The category “support” included both inadequate treatment and lack of physical presence of staff, which lead to anxiety and a feeling of being insignificant. “Support” also included experiences of the staff being important in getting through a traumatic birth. “Losing control of childbirth” meaning being excluded because of the staff´s poor communication, bad attitudes or medical interventions without the woman´s consent. This could make the women doubt the staff´s competence, feeling mistreated, emotionally absent or deprived of their birth. “Moving on” concerned how women handled their traumatic experiences, how they related to a new pregnancy and fears linked to a possible future birth. The conclusion is that the care staff's support before, during and after the birth is of the utmost importance for women who are afraid of giving birth to be able to go through a birth with preserved control and to be able to move on after a previous traumatic birth.