Studien är en första utforskande studie kring kognitiv beteendeterapi i självhjälpsformat vid förlossningsrädsla. Studien undersöker även sambanden mellan förlossningsrädsla och katastroftankar respektive undvikande. 15 förlossningsrädda kvinnor rekryterades via specialistmödravården. Kvinnorna randomiserades till antingen behandlingsgrupp som erhöll KBT i självhjälpsformat samt sedvanlig behandling eller kontrollgrupp som erhöll sedvanlig behandling. Kvinnorna uppvisade höga nivåer av förlossningsrädsla, katastroftankar kring förlossningssmärta och ångest. Resultaten visar att katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i form av vilja till kejsarsnitt har ett samband med förlossningsrädsla. Effekterna av självhjälpsbehandlingen var svåra att utvärdera då deltagarantalet var lågt och få deltagare fullföljde behandlingen. Varken behandlingsgrupp eller kontrollgrupp uppvisade tydliga förändringar mellan för- och eftermätning. Resultaten diskuteras med avseende på vidmakthållandefaktorer av förlossningsrädsla och svårigheter i behandlingen av förlossningsrädsla.

Syfte: Beskriva behovet av stöd hos pappor med förlossningsrelaterad rädsla. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta pappor med förlossningsrelaterad rädsla valdes ut genom ett kombinerat bekvämlighetsurval och snöbollsurval. Vid analysprocessen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier: behov av samtalsstöd, behov av information och behov av professionellt bemötande samt 12 subkategorier. Papporna beskrev behovet av stöd utifrån erfarenheter de erhållit då mamman till deras barn varit gravid och vid sitt barns födelse. Papporna beskrev ett behov av att samtala om förlossningsrelaterad rädsla, att få kontinuerlig information och att lita på barnmorskan. Papporna beskrev att de inte kände sig uppmärksammade av barnmorskan och att de kände sig oförberedda inför oväntade händelser eller situationer i samband med sitt barns födelse. Hur barnmorskan bemötte papporna hade betydelse för hur papporna skulle kunna hantera sin förlossningsrelaterade rädsla. Papporna menade att information var avgörande för hur de kunde hantera sin förlossningsrelaterade rädsla. Konklusion: När barnmorskorna uppmärksammade pappor och deras förlossningsrelaterade rädsla, menade papporna att en stödjande miljö uppstod. Barnmorskornas stöd kunde bidra till att minska pappors förlossningsrelaterade rädsla. Om papporna påtalar sina behov kan möjligheten för stöd från barnmorskan öka.

Syfte: Beskriva barnmorskors erfarenheter av att bemöta kvinnor med förlossningsrädsla på förlossningsavdelningar. Metod: En intervjustudie med induktiv ansats. Nio barnmorskor valdes strategiskt ut och intervjuades på tre förlossningsavdelningar i Mellansverige. Kvalitativ innehållsanalys valdes som analysprocess. Resultat: Resultatet är beskrivet utifrån tre kategorier samt tolv subkategorier. Barnmorskorna beskrev erfarenheter av att utöva en vårdande relation utifrån att vara närvarande, lyhörda, tydliga, ge kontroll och att samarbeta med kvinnan.  Det var en personlig utmaning för barnmorskorna att bemöta förlossningsrädsla. Barnmorskorna beskrev att det var stimulerande men samtidigt påfrestande och att den egna attityden påverkade bemötandet. För att skapa ett bra bemötande vid förlossningsrädda var det viktigt med resurser. Det var av betydelse med ett bra samarbete med kollegor, ha tiden att bemöta och att det fanns tillräckligt med bemanning. Det fanns även önskan om ökad kompetens inom detta område. Konklusion: Om barnmorskan enbart har hand om en kvinna i aktivt förlossningsarbete ges större möjligheter att utöva en vårdande relation. För att detta ska vara möjligt krävs det en större bemanning av barnmorskor på förlossningsavdelningar. Genom att ge barnmorskor möjlighet till utbildning inom förlossningsrädsla ökar kompetensen vilket kan ge ytterligare tryggare och kompetenta barnmorskor.

Syfte: att belysa barnmorskors upplevelser och erfarenheter av vårdmötet med förlossningsrädda kvinnor under aktiv förlossning. Design: kvalitativa intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Lokalisation: studien utfördes på en mellanstor förlossningsklinik i Norra Sverige.  Deltagare: sex barnmorskor anställda och i aktiv tjänst på förlossningsavdelningen.  Resultat: tre beskrivande kategorier framkom; Att uppfatta och respektfullt bemöta rädsla; Att skapa en tillitsfull relation och Att utvecklas i professionen. Slutsats: Resultatet visade att barnmorskorna betraktade förlossningsrädsla som något normalt och uttryckte att de flesta kvinnor bar på någon form av oro och rädsla. Tillit och närvaro uttrycktes som viktiga grundförutsättningar för ett bra vårdmöte med en förlossningsrädd kvinna, och barnmorskorna efterfrågade forum i verksamheten som kunde främja deras professionella utveckling.  Praktiska implikationer: Resultatet tyder på att barnmorskor saknar regelbunden reflektion och handledning som en möjlighet att utvecklas och stärkas i vårdmötet med den förlossningsrädda kvinnan. / Objective: to highlight midwife's experience of care meeting with women with fear of childbirth. Design: qualitative interviews analyzed using content analysis.  Settings: the study was conducted on a medium sized childbirth clinic in Northern Sweden.  Participants: six midwives employees in active service at the delivery ward. Findings:Three descriptive categories emerged; To perceive and respectful response to fear; To create a trusting relationship and To develop in the profession.  Key conclusion: The results showed that midwives regarded the fear of childbirth as something normal and expressed that most women wore some form of fear. Presence and dialogue emerged as key prerequisites for a trusting relationship with the childbirth scared woman and midwives demanded forums in the business who could promote their professional development. Implications for practice:The results suggest that midwives have no regular reflection and tutoring as an opportunity to develop and strengthen the health care encounter with the woman with fear of childbirth

No description available.

Bakgrund: Statistik visar på ökat antal elektiva kejsarsnitt internationellt och nationellt. Ett kejsarsnitt kan rädda liv på mor och barn om komplikationer uppstår, elektivt kejsarsnitt är även liksom andra stora operationer förenat med risker för komplikationer. Antalet elektiva kejsarsnitt på humanitär indikation har ökat i Sverige och cirka 17 % av alla förlossningar sker via kejsarsnitt. Att vårda och stödja kvinnor före, under och efter en förlossning med kejsarsnitt hör till barnmorskans arbete. Syftet med studien var att beskriva barnmorskors uppfattning om indikationer och effekter av förlossning med elektiva kejsarsnitt på humanitär indikation belyst utifrån arbetslivserfarenheter. Metod: kvalitativ metod: semistrukturella intervjuer med nio barnmorskor. Materialet analyserades via fenomenografisk analys i sju steg. Resultat: Fyra beskrivningskategorier framkom, Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation är ett etiskt dilemma, Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation är en stor operation, Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation påverkar organisation och barnmorskans arbetsmiljö och Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation påverkar kvinnans förlossningsupplevelse. Vidare framkom nio kategorier som beskriver barnmorskors uppfattningar. Slutsats Barnmorskor uppfattar elektiva kejsarsnitt som något komplext, att de med sina yrkeskunskaper värnar det naturliga vid kejsarsnitt på humanitär indikation och att de har brist på mandat att stödja och stärka kvinnors informerade val om elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation. Klinisk tillämpbarhet: Resultatet kan användas vid undervisning kring barnmorskans stödjande och vårdande arbete i samband med förlossning via kejsarsnitt. Vidare kan resultatet vara underlag till diskussioner inom mödrahälsovård och förlossning i syfte att ge barnmorskor stärkt mandat till sina stödjande och informativa uppgifter. / Background: Statistics show an increased number of elective caesarean section internationally and nationally. A caesarean section can save the life of mother and child if complications arise, elective caesarean section in common with other major surgeries involve risk of complications. The number of elective caesarean sections on humanitarian indication has increased in Sweden and about 17% of all deliveries via caesarean section. To care and support women before, during and after a cesarean is an essential part of midwifery work. Objective: The aim of the study is to describe midwives' perception of indications and effects of childbirth by elective caesarean section on humanitarian indication illuminated on the basis of work experience. Method: A qualitative approach: semi structural interviews with nine midwives, phenomenographic analysis in seven steps was used for analysis of data. Results: Four descriptive categories emerged, elective Caesarean section on humanitarian indication is an ethical dilemma, elective Caesarean section on humanitarian indication is major surgery, elective Caesarean section on humanitarian indication affect the organization and midwives working environment and elective Caesarean section on humanitarian indication affect the woman's birth experience. Further nine categories that describe midwive´s perceptions emerged. Conclusion: Midwives perceived elective ceaserean section as something complex, that with their professional skills they support the natural part in caesarean sections on humanitarian indication and they lacked mandate to support and strengthen women's informed choice regarding elective Caesarean section on humanitarian indication. Clinical applicability: The result can be used in education regarding midwives supportive and caring role in deliveries with caesarean section. In addition the result can be used in discussions at delivery wards and antenatal care units regarding improving midwives mandate for their supportive and informative tasks.

<p>The aim of the present study was to gain a deeper understanding of the experiences of the contact with the ”fear of childbirth”-team (called Aurora-team) made by women who feared childbirth. Qualitative content analyses according to Graneheim and Lundman was used to analyse 91 womens own written notes made at the end of a questionnaire which (with a quantitative approach) evaluated the counseling made by the Aurora-team at a hospital in the south of Sweden. The following five categories developed during the analyses; experience of the conversation, not knowing creates fear, thoughts regarding mode of delivery, the importance of how the birth plan is managed and the personnel´s standpoint regarding fear of childbirth. These categories can be seen as parts of the themes of experiences which made the fear of childbirth easier or which made it worse. This study shows the importance of meeting the individual woman in the Aurora-consultation in order for the woman to feel respected by the midwife. In order to do so education in communicative techniques should be offered to the Aurora-midwives. It would benefit the feeling of security of the women if the personnel would treat and acknowledge fear of childbirth in the same way, ie from a uniform and professional standpoint. Most women wanted someone to talk to about the delivery experience. This show of the preventive role the postpartum-consultation could have of fear of childbirth.</p>

Troligtvis har kvinnor i alla tider upplevt förlossningsrädsla. Det är inte förrän för cirka 30 år sedan som forskare fick en siffra på hur många det är som lider av förlossningsrädsla. Fenomenet väckte även medias intresse och nu är det ett vanligt forum i all media. Kvinnor som är förlossningsrädda får hjälp inom sjukvården för att hantera rädslan. Detta verkar inte räcka då många kvinnor samlas på Internets familjesidor för att träffa andra och bearbeta sina rädslor. Det finns lite forskning som undersökt kvinnors egna upplevelser av förlossningsrädsla. Inga studier finns som belyser förlossningsrädsla och Internet. Just därför vill vi med denna studie undersöka förstföderskans rädsla och hennes syn på familjesidor på Internet. Frågor lades ut på familjeforum på Internet där 25 förstföderskor svarade på tre frågor; varför är du som förstföderska rädd för att föda barn? Hur upplever du din förlossningsrädsla? Kan familjesidor på Internet vara till hjälp och i så fall hur? Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier; mental hälsa, den skadade kroppen och familjesidor på Internet är en bra kunskapskälla med viss tveksamhet. Oron och ångesten inför förlossningen varierade mellan förstföderskorna i studien. En upptäckt som gjordes var att tilliten till personalen var liten. Kvinnorna var rädda för inkompetent personal, dåligt bemötande och att inte barnmorskan skulle ha tid för dem. Något som inte varit framträdande i tidigare forskning var att kvinnorna uttryckte stor rädsla över att gå sönder mycket i underlivet. Flera av kvinnorna vara rädda att de skulle behöva sys, att läkningsprocessen skulle ta lång tid samt inte få tillbaka sitt tidigare sexliv. Ett annat nytt fenomen som inte har studerats tidigare var på vilket sätt de såg på Internet. De flesta upplevde familjesidor på Internet som positivt där de kunde utbyta erfarenheter med andra, läsa självupplevda berättelser och bearbeta sin rädsla. Ett fåtal av kvinnorna uttryckte en fara med familjesidor på Internet då vem som helst kan svara på deras frågor. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Idag förväntas att alla män i Sverige skall vara delaktiga i graviditeten och under förlossningen. Detta är en omvälvande händelse och forskning visar att det finns blivande fäder som lider av förlossningsrelaterad rädsla. Vissa män avstår att närvara under sitt barns födelse, bland annat på grund av rädsla att inte vara ett bra stöd eller har en rädsla för sjukhus. En del av männen skulle behöva stöd och behandling av barnmorskor. Inom vårdvetenskaplig litteratur saknas studier som beskriver förlossningsrelaterad rädsla hos närstående män och deras möte med barnmorskor. Syftet med denna studie är att beskriva hur barnmorskor inom mödrahälsovård uppmärksammar förlossningsrelaterad rädsla hos närstående män. Intervjuer genomfördes med åtta barnmorskor i två mellanstora städer i Värmland och Småland. Studien har en kvalitativ ansats och data från utskrivna intervjuer är analyserade med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet tydliggörs i tre kategorier; kunskap att förstå rädslans orsaker och hur den identifieras, engagerade män som väljer att förbereda sig och stödjande handlingar behövs för att underlätta rädslan. Barnmorskor vet att närstående män med förlossningsrelaterad rädsla finns. Barnmorskor uppmärksammar männen på olika sätt. Att involvera dem i vårdmötet ökar möjligheten att männen blir delaktiga i graviditeten och engagerade i den stora omställning som en graviditet och kommande förlossning innebär. En slutsats utifrån studien är att barnmorskor försöker involvera männen i vårdmötet men att mödrahälsovården som organisation ej är tillräcklig ”pappavänlig”. Ett familjeperspektiv, där mannen är en del i den nya familjen och där hans närvaro och behov har en självklar plats är något som saknas idag. / Program: Barnmorskeutbildning

I slutet av 1980-talet fick förlossningsrädsla en ökad uppmärksamhet i Sverige och ett flertal verksamheter för förlossningsrädda startades. Förlossningsrädsla har visat sig i flertal studier leda till olika interventioner och fler komplikationer vilket kan påverka kvinnans förlossningsupplevelse och anknytningen till sitt barn. En del kvinnor lider av så kallad primär förlossningsrädsla, vilket uppstått innan kvinnorna varit med om någon förlossning, dock så är majoriteten av förlossningsrädda kvinnor omföderskor vilket benämns som sekundär förlossningsrädsla. Syftet med denna studie är att beskriva förlossningsrädda omföderskors tankar och känslor om sin kommande förlossning. Kvalitativa intervjuer med induktiv ansats gjordes med nio stycken omföderskor. Texten analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras genom tre kategorier, Att sakna tilltro till sig själv och kontroll av sin rädsla, Att känna ovisshet och osäkerhet och Att försöka hantera sin rädsla. Dessa kategorier är uppbyggda av åtta underkategorier. Resultatet visar att kvinnorna var rädda för en upprepning av sin tidigare erfarenhet och kvinnorna uttryckte en önskan om respekt, lyhördhet och vänligt bemötande. Genom att belysa hur kvinnor kan tänka och känna inför sin kommande förlossning kan barnmorskor på förlossningsklinik öka sin förståelse för vad förlossningsrädsla kan innebära. På så sätt kan grunden läggas för en bättre handläggning av vården av förlossningsrädda kvinnor vid nästa förlossning och därmed öka möjligheter för en mindre traumatisk förlossningsupplevelse. / Program: Barnmorskeutbildning