Syftet med denna studie var att beskriva i vilken utsträckning mammor vid ett regionsjukhus i Mellansverige ansåg sig vårdats under förlossnings- och BB-tiden i enlighet med några av UNICEF/WHOs riktlinjer (”Tio steg till lyckad amning”) för en amningsvänlig vård. Syftet var vidare att undersöka vilket samband bakgrundsvariablerna mammans ålder, utbildning och paritet hade med deras upplevelser av vården. Studien ingår som en del i en större undersökning där datainsamlingen har genomförts med hjälp av telefonintervjuer utifrån en enkät då barnet var omkring 9 månader. Resultatet visade att mammorna ansåg sig blivit vårdade i enlighet med riktlinjerna när det gällde steg 4 (att låta barnet suga på mammans bröst inom två timmar efter förlossning), steg 6 (att endast ge tillägg på medicinsk indikation), steg 7 (tillämpa samvård), steg 8 (uppmuntra fri amning), steg 9 (inte ge sug- eller dinappar), steg 10 (uppmuntra till att bilda amningshjälpsgrupper) samt delvis med steg 3 (informera alla gravida om amning och dess fördelar). Mammans ålder var ej relaterat till någon av riktlinjerna, medan paritet var relaterat till steg 3 och utbildningsnivå till steg 7 och 9. Förstföderskor ansåg i högre grad än omföderskor att de fått amningsråd under förlossnings- och BB-tiden. Omföderskor ansåg i större omfattning än förstföderskor att de fått stöd och hjälp vid amningsstund under BB-tiden, dock ej under förlossningstiden. Mammor med lägre utbildningsnivå hade i högre grad varit åtskilda från sina nyfödda barn än de med högre utbildningsnivå. Däremot gav de högutbildade mammorna sina barn napp i högre utsträckning. De statistiskt säkerställda sambanden visade att mammans utbildningsnivå, samt om hon är förstföderska eller omföderska hade en viss betydelse för hur hon upplevde vården.

I slutet av 1980-talet fick förlossningsrädsla en ökad uppmärksamhet i Sverige och ett flertal verksamheter för förlossningsrädda startades. Förlossningsrädsla har visat sig i flertal studier leda till olika interventioner och fler komplikationer vilket kan påverka kvinnans förlossningsupplevelse och anknytningen till sitt barn. En del kvinnor lider av så kallad primär förlossningsrädsla, vilket uppstått innan kvinnorna varit med om någon förlossning, dock så är majoriteten av förlossningsrädda kvinnor omföderskor vilket benämns som sekundär förlossningsrädsla. Syftet med denna studie är att beskriva förlossningsrädda omföderskors tankar och känslor om sin kommande förlossning. Kvalitativa intervjuer med induktiv ansats gjordes med nio stycken omföderskor. Texten analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras genom tre kategorier, Att sakna tilltro till sig själv och kontroll av sin rädsla, Att känna ovisshet och osäkerhet och Att försöka hantera sin rädsla. Dessa kategorier är uppbyggda av åtta underkategorier. Resultatet visar att kvinnorna var rädda för en upprepning av sin tidigare erfarenhet och kvinnorna uttryckte en önskan om respekt, lyhördhet och vänligt bemötande. Genom att belysa hur kvinnor kan tänka och känna inför sin kommande förlossning kan barnmorskor på förlossningsklinik öka sin förståelse för vad förlossningsrädsla kan innebära. På så sätt kan grunden läggas för en bättre handläggning av vården av förlossningsrädda kvinnor vid nästa förlossning och därmed öka möjligheter för en mindre traumatisk förlossningsupplevelse. / Program: Barnmorskeutbildning

Bakgrund: Att föda barn är en unik händelse och upplevelsen kan följa kvinnan genom hela livet. En negativ förlossningsupplevelse kan leda till psykisk ohälsa och förlossningsrädsla. Barnmorskor har en viktig roll i att ge professionellt stöd vid bearbetning av en negativ förlossningsupplevelse. Syfte: Att belysa omföderskors upplevelse av professionellt stöd i relation till tidigare negativ förlossningsupplevelse som resulterat i sekundär förlossningsrädsla. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Semistrukturerade intervjuer med sju omföderskor med sekundär förlossningsrädsla utfördes. Resultat: Kvinnorna beskrev vikten av att bli sedd och att barnmorskan tog deras rädsla på allvar. Att inte få gehör försvårade möjligheten till bearbetning av förlossningsupplevelsen och det upplevdes negativt att inte följas av samma barnmorska genom vårdkedjan. Att få stöd i rätt tid uttrycktes vara en viktig faktor för bearbetningen. Konklusion: Att som barnmorska visa intresse och se varje kvinnas unika behov av stöd främjar möjligheten till bearbetning. När i tiden stöd ges har stor betydelse och för att kunna ge mer individanpassad eftervård som utgår från varje enskild kvinnas behov av bearbetning, är det viktigt att barnmorskor är lyhörda. Kontinuitet i vårdkedjan bidrar till en trygg relation mellan kvinnan och barnmorskan och främjar en positiv förlossningsupplevelse. / Background: To give birth is an unique life event and the experience follow women throughout life. A negative birth experience can lead to mental illness and fear of childbirth. Midwives have an important role in providing professional support in processing a negative birth experience. Aim: To illuminate multiparas' experiences of professional support in relation to previous negative birth experience which has resulted in secondary fear of childbirth. Method: Qualitative content analysis with inductive approach was used. Seven semi-structured interviews were performed with multiparas having secondary fear of childbirth.   Result: The women described the importance of being seen and that the midwives took their fear seriously. Not being heard and lack of continuity reduced their capability to process their negative birth experience. Getting support at the right time was an important factor for processing. Conclusion: To promote women's capability to process their negative birth experience midwives need to show an interest in every woman's unique need of support. Timing of support is important and in order to provide more personalized postpartum care midwives needs to be responsive to women's needs. Continuity of care contributes to a good relationship between the woman and the midwife and promotes a positive birth experience.

Bakgrund: Gravida i Sverige är generellt sett nöjda med mödrahälsovården men önskar individanpassad vård, mer stöd från barnmorskan, ökad delaktighet och tillgänglighet. Behovet av insatser från mödrahälsovården skiljer sig mellan förstföderskor och omföderskor. Syfte: Undersöka om gravidas upplevelser av de tidiga besöken hos mödrahälsovården skiljer sig mellan förstföderskor och omföderskor i en region i Mellansverige. Metod: Retrospektiv tvärsnittsstudie av Sveriges Kommuner och Regioners graviditetsenkät. Resultat: Förstföderskor skattade generellt något lägre än omföderskor avseende upplevelserna av erhållen information, tillgänglighet, delaktighet, trygghet och stöd. Upplevelsen av mödrahälsovård påverkades av födelseland, utbildningsnivå samt tidigare behandling för psykisk ohälsa. Slutsats och klinisk tillämpbarhet: Insatser behövs för att möta förstföderskors behov inom mödrahälsovården då de generellt skattar sin upplevelse av mödrahälsovården lägre jämfört med omföderskor. Uppdaterad information om gravidas upplevelser av mödrahälsovården är viktig för att kunna utveckla verksamheter och vårdrutiner. Vården som erbjuds idag varierar mellan olika regioner och utvärderingar behövs för att bedöma behovet av verksamhetsutveckling på lokal nivå. / Background: Pregnant women in Sweden are generally satisfied with the maternal health care but wants more individualized care and more support from the midwife, an increased participation in care as well as better access to care. The needs for interventions from maternal health care differs between nulliparous and multiparous. Aim: To investigate whether pregnant women's experiences of the early visits to maternal health care differ between nulliparous and multiparous in a region in midcentral Sweden. Method: A retrospective cross-sectional study of Sveriges Kommuner och Regioners survey, Graviditetsenkäten. Results: Nulliparous generally rated lower than multiparous regarding their experience of obtained information, accessibility, participation, security, and support. The experience of maternal health care was affected by the country of birth, level of education and whether the pregnant woman was treated för mental illness or not. Conclusion and clinical implications: Efforts are needed to meet the needs of nulliparous women in maternity care, as they generally rate their experience of maternal health care lower compared with multiparous. Updated information about pregnant women's experiences of maternal health care is important to be able to develop care routines. The care offered today varies between different regions and evaluations are needed to assess the need for development at a local level.