<p>Antalet kejsarsnitt, både planerade och akuta, har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Syftet med denna examensuppsats var att undersöka hur kvinnor i Stockholm upplevde den psykologiska hjälp, bestående av deltagande i kejsarsnittsgrupper, som de blev erbjudna efter ett akut eller urakut kejsarsnitt samt hur de upplevde bemötandet inom vården. I uppsatsen sammanställdes enkäter som delats ut i kejsarsnittsgrupperna efter sista gruppträffen. Enkäterna handlade om upplevelsen av vården under graviditet, förlossning och sjukhusvistelsen efter förlossningen, samt vad kvinnorna tyckte om kejsarsnittsgrupperna. Enkäten bestod av öppna frågor. Materialet analyserades utifrån en tematisk analys. De faktorer som kvinnorna värderade som avgörande för en positiv förlossningsupplevelse var vänligt bemötande inom vården, upplevelse av kontroll, information under hela förloppet samt att få träffa barnet så snabbt som möjligt efter förlossningen. Endast små förändringar inom vården kring en komplicerad förlossning skulle förbättra upplevelsen för många familjer.</p>

Bakgrund: En barnmorska, självlärd eller upplärd, har långt tillbaka i tiden assisterat kvinnan vid förlossningen. I Sverige handlägger en barnmorska den normala förlossningen. Barnmorskan har en nyckelroll i att följa kvinnan i de förlossningsställningar hon önskar. Hur barnmorskan följer kvinnan genom olika förlossningsställningar ingår i barnmorskans förhållningssätt och yrkeskunskap. Det är därför av stort värde att beskriva barnmorskans erfarenhet och inställning att följa kvinnor genom olika förlossningsställningar. Syfte: Att beskriva barnmorskans erfarenheter av att följa födande kvinnor i olika förlossningsställningar vid framfödandet. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med individuella intervjuer. Sex barnmorskor på två olika förlossningsenheter och landsting intervjuades. Resultat: Resultatet kan beskrivas utifrån barnmorskans upplevelse och erfarenhet av att hjälpa födande kvinnor med utgångspunkt på förlossningsställningar. Ett övergripande tema i analysen var hur barnmorskan följer och guidar födande kvinnor i förlossningens slutskede. Hur barnmorskan gjorde detta kan förstås genom barnmorskans erfarenheter och tankar kring att arbeta med förlossningsställningar, vid okomplicerade samt komplicerade förlopp samt hur detta påverkar graden av bristningar hos kvinnan. Resultatet beskriver även hur barnmorskan guidar samt påverkar kvinnan under förlossningen, samt vad barnmorskan tror att kvinnan önskar och upplever under förlossningen. Slutsats: Flera faktorer styr kvinnornas förlossningsställningar. De intervjuade barnmorskorna delade med sig av sin erfarenhet där kvinnans eget önskemål om ställning främjades samt att kunna uppmuntra och ge stöd. Barnmorskorna använde sig ofta av ögonkontakt med kvinnorna samt sin egen röst för att guida i slutskedet av förlossningen.

Bakgrund: Graviditet och förlossning är ett känsligt tillstånd för blivande föräldrapar, vilket medför att de är lättpåverkade av olika informationskällor. Berättelser om graviditet och förlossning i massmedia är efterfrågade och förlossningsvården är ett aktuellt ämne, både medialt och politiskt. Tidningar behöver ofta locka med uppseendeväckande rubriker för att skapa intresse. Barnmorskans roll är att främja den normala graviditeten och förlossningen samt skapa trygghet och tillit hos föräldraparet. För att kunna vägleda blivande föräldrar behöver barnmorskan ha vetskap om hur förlossning och förlossningsvård framställs i massmedia. Syfte: Att beskriva hur förlossning och förlossningsvård framställs i de fyra största svenska dagstidningarna. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Datainsamling i databasen Mediearkivet utmynnade i 177 artiklar, som låg till grund för analysen. Resultat: Analysen resulterade i ett tema: Förlossning och förlossningsvård framställs oftast riskfylld, dramatisk och stressande, men sällan naturlig och stärkande. Centralt fynd var att den normala förlossningen inte fick utrymme i artiklarna. Dramatiska händelser samt en bild av att förlossningsvården är i kris var framträdande. Konklusion: Massmedia ger inte utrymme för den normala förlossningen, utan framhäver de exceptionella händelserna, vilket skapar oro och rädsla hos föräldrapar. Därmed måste barnmorskan arbeta för att sprida en mer verklighetsförankrad bild av förlossning.

Antalet kejsarsnitt, både planerade och akuta, har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Syftet med denna examensuppsats var att undersöka hur kvinnor i Stockholm upplevde den psykologiska hjälp, bestående av deltagande i kejsarsnittsgrupper, som de blev erbjudna efter ett akut eller urakut kejsarsnitt samt hur de upplevde bemötandet inom vården. I uppsatsen sammanställdes enkäter som delats ut i kejsarsnittsgrupperna efter sista gruppträffen. Enkäterna handlade om upplevelsen av vården under graviditet, förlossning och sjukhusvistelsen efter förlossningen, samt vad kvinnorna tyckte om kejsarsnittsgrupperna. Enkäten bestod av öppna frågor. Materialet analyserades utifrån en tematisk analys. De faktorer som kvinnorna värderade som avgörande för en positiv förlossningsupplevelse var vänligt bemötande inom vården, upplevelse av kontroll, information under hela förloppet samt att få träffa barnet så snabbt som möjligt efter förlossningen. Endast små förändringar inom vården kring en komplicerad förlossning skulle förbättra upplevelsen för många familjer.

Barnmorskor har under många år påtalat stora brister inom förlossningsvården. De upplever en ohållbar arbetsmiljö med konsekvenser som påverkar inte bara dem utan i slutänden även kan påverka den födande kvinnan. Vi har i den här uppsatsen haft som syfte att undersöka vad som händer med kommunikationen i en ansträngd arbetsmiljö och vilka konsekvenser det kan få. De teorier vi utgått ifrån kartlägger kommunikationens funktion mellan barnmorskor och gravida samt kollegor emellan. Vi har även kopplat kommunikation till teori kring psykosocial arbetsmiljö. För att kunna besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod bestående av 6 stycken semistrukturerade intervjuer med barnmorskor verksamma i Stockholm.    I resultatet framkom att bristande resurser påtvingar kompromisser rörande kommunikationen som hämmar barnmorskornas möjlighet att ge den vård de anser att kvinnorna förtjänar. Det här bidrar till en arbetsmiljö som inte bara påverkar patientsäkerheten utan även nyblivna barnmorskors möjligheter att utvecklas i sin roll.    Denna studie bidrar till att försöka belysa ett, som vi upplever, relativt outforskat område. Nämligen hur resurser konkret har en effekt på den, för barnmorskor, så viktiga kommunikationen.

Förlossningsvården är ett område som har varit omdiskuterat under de senaste åren.  På grund av personalbrist och en pressad arbetsmiljö har flera förlossningsavdelningar i landet varit tvungna att läggas ner. Som en reaktion på detta har både personal och patienter protesterat mot hur vården bedrivs och har då försökt att påverka politiker till att prioritera förlossningsvården.  Bemanningsbristen och arbetsmiljön har varit rörelsens främsta frågor och de har även önskat att öka patientinflytandet inom förlossningsvården. Patientinflytande förespråkas allt oftare i vården idag och enligt Patientlagen uppmanas patienter att försöka öka sin delaktighet i vården (SFS 2014:821). Som följd av det missnöje som både personal och patienter uppvisade slöts en statlig överenskommelse som utökade de ekonomiska medlen till förmån för kvinnohälsovården, med fokus på förlossningsvården.  Denna studie syftar till att undersöka hur den ekonomiska satsningen har bidragit till att förstärka förlossningsvården. Frågeställningarna rör huruvida satsningen har skapat förutsättningar för att öka bemanningen och förbättra arbetsmiljön samt om förutsättningar för patientinflytande ges. För att besvara frågeställningarna används metoden kvalitativ textanalys där innehållet i dokument rörande den ekonomiska satsningen och förlossningsvården analyseras.  Resultatet av studien visar att den ekonomiska satsningen har skapat många förutsättningar för att förstärka förlossningsvården och studien presenterar flertalet exempel på hur arbetet fortskrider inom områdena bemanning och arbetsmiljö. Även exempel på förutsättningar för patientinflytande ges. Slutsatsen är att satsningen har bidragit till en förstärkt förlossningsvård även om flera insatser som initierats fortfarande är pågående och svåra att se utfallet av idag.

Introduktion: Att kvinnor drabbas av en bristning efter en vaginal förlossning är vanligt förekommande och drabbar cirka 80% av alla förstföderskor. Bristningarna innebär i vissa fall direkta skador på muskler, nerver och stödfunktioner vilket kan leda till urinläckage, avföringsläckage, tarmtömningssvårigheter, framfall av vaginal-väggarna och sexuell dysfunktion. Uppföljningen av denna patientgrupp varierar i landet, allt mellan utebliven uppföljning och noggrann uppföljning av profession med specialistkunskap. Syfte: Syftet var att ta reda på fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning vid landets sju regionsjukhus. Metod: För att besvara syftet genomfördes en kvantitativ enkätstudie. En egenkonstruerad eenkät användes och utformades med inspiration från nationella riktlinjer och en tidigare enkät. De som svarade på enkäten var fysioterapeuter som arbetar med förlossningsskador vid sex av landets sju regionsjukhus. Resultat: Fysioterapeuter var involverade vid eftervård och rehabilitering av kvinnor vid olika grader av skada efter vaginal förlossning. Fysioterapeutiska riktlinjer, interventioner och rutiner för uppföljning skilde sig mellan regionsjukhusen. Konklusion: Alla regionsjukhus i Sverige förutom ett har fysioterapeuter inkopplade vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning. De fysioterapeutiska riktlinjerna skiljer sig något mellan regionsjukhusen då fysioterapeuterna bygger sina riktlinjer på olika direktiv och fakta. Baserat på denna studie finns behov av mer forskning som undersöker fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor med obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning.

I denna studie undersöker vi den rådande situationen inom förlossningsvården i Stockholm. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där vi, i form av semistrukturerade intervjuer, har intervjuat barnmorskor kring deras erfarenheter av arbetet på förlossningsavdelningar. Det teoretiska ramverk som använts för att tolka och analysera resultatet är den feministiska kritiken av New Public Management, Hochschilds teori om känsloarbete samt begreppet moralisk ekonomi. Utifrån intervjuerna, och med hjälp av teorierna, har vi utläst tre teman som vi sedan låtit strukturera analysen. Dessa är “Det ny(liberal)a arbetslivet”, “Moralisk ekonomi” och “Känsloarbete”. Resultatet av undersökningen visade att barnmorskornas arbetssituation idag präglas av stress och underbemanning och att de upplever att de inte har möjlighet att påverka sin arbetssituation. Trots detta fann vi att barnmorskornas yrkesstolthet och tillgivenhet till kvinnosjukvården gör att de tenderar stanna kvar och “anpassa” sig till förhållandena snarare än att göra motstånd.

I dagens Sverige är det en självklarhet att blivande pappor skall vara delaktiga och engagerade i graviditet, förlossning och omvårdnad av det nyfödda barnet. De flesta pappor är med vid besöken på barnmorskemottagningen inklusive ultraljudsundersökningen, deltar i föräldrautbildningen och är med vid barnets födelse. Ändå uttrycker många pappor missnöje med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården. När de tillfrågas om saken uppger de ofta att de känner sig utanför, osynliga och ovidkommande. Den här studien är ett försök att bättre förstå de upplevelserna. Studien grundar sig på intervjuer med tio svenska pappor. Pappornas berättelser om mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården analyserades med en narrativ forskningsansats där särskilt fokus lades på hur de i berättelsen förekommande personerna framställdes eller positionerades. Avhandlingens resultat kan sammanfattas i tre punkter: (1) Mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning innebär att den blivande/nyblivna pappan kan ha svårt att finna en meningsfull plats eller position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. (2) De intervjuade pappornas berättelser om dessa möten kan grovt sett indelas i "vi"-berättelser där pappan fann en obesvärad position och "jag"-berättelser där han inte gjorde det. Detta har jag tolkat som att papporna i dessa möten eftersträvade en "vi"-position där graviditet och förlossning kunde bli en för mamman och pappan gemensam angelägenhet. (3) Svårigheten att finna en obesvärad position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård har i första hand att göra med att den blivande/nyblivna pappan inte är gravid, inte att han är man. Det är huruvida kroppen är gravid eller inte gravid som skapar gränsen, inte vilket kön kroppen har. Den sökta "vi"-positionen kan därför betecknas som könsirrelevant. En slutsats är att om mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård vill göra den blivande mammans partner verkligt delaktig i graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är den relevanta frågan: hur kan man bidra till att den blivande/nyblivna mammans partner kan finna en position som bättre inkluderar honom/henne i detta möte? En möjlig sådan position är den i denna studie påvisade "vi"-position där graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är en för båda föräldrarna gemensam angelägenhet. Att ge plats för en "vi"-position innebär också att sträcka ut tidsperspektivet från graviditetens här-och-nu förbi den annalkande förlossningen till det som kommer därefter: föräldraskapet -- oavsett vem som har varit gravid. / In contemporary Sweden it is a matter of course that prospective fathers should be involved in pregnancy, childbirth and care of the newborn. Most fathers are present at the visits to the antenatal clinic, including the ultrasound examination; they participate in parental education classes; and they are present at the birth of their child. Yet many fathers express dissatisfaction with prenatal care, delivery care and postnatal care: they frequently feel excluded, invisible and irrelevant. This study is an attempt to better understand those experiences of exclusion, invisibility and irrelevancy. The study is based on interviews with ten Swedish fathers. Their narratives about their encounter with prenatal, delivery and postnatal care were analysed with a phenomenological--hermeneutic narrative approach. Special attention was paid to the way the major characters were positioned in the father's narratives. The results can be summarised in three points: (1) The strong focus in health care on the physical aspects of pregnancy and childbirth may make it difficult for prospective and new fathers to find a meaningful position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care. (2) The narratives of the interviewed fathers can be roughly divided into "we"-narratives where the father found an untroubled position and "I"-narratives where he didn't. I take this to mean that the fathers sought a "we"-position where pregnancy and childbirth could become a joint concern for the mother and the father. (3) The difficulty of finding an untroubled position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care is first and foremost a consequence of the fact that the prospective/new father is not pregnant, not of the fact that he is a man. It is whether the body is pregnant or not that matters, not the sex category to which the body belongs. The desired "we"-position can therefore be characterised as gender irrelevant. One conclusion is that for prenatal, delivery, and postnatal care to truly involve the expectant mother's partner in pregnancy, childbirth and care of the newborn, they need to seriously consider the question of how they can help the prospective mother's partner to find a position that better includes him/her in this encounter. One possibility is the "we"-position that this study emphasizes. This is a position in which pregnancy, childbirth and care of the newborn is a joint concern for both parents. Making way for a "we"-position also means widening the time perspective from the here-and-now of pregnancy, beyond the approaching childbirth to what comes next: parenthood -- no matter who was pregnant.

Bakgrund: Perineala bristningar är vanligt förekommande vid vaginal förlossning. Bristningar kan leda till bland annat smärta i underlivet som i sin tur kan påverka den sexuella hälsan negativt. Befintlig forskning visar att en förlossningsställning kan påverka både uppkomsten samt graden av bristning, dock framkommer inte förklaring om varför. Syfte: Undersöka barnmorskors uppfattning av förlossningsställningens betydelse för perineala bristningar under utdrivningsskedet. Metod: Studien baseras på en fenomenografisk forskningsmetod där tio intervjuer har genomförts med barnmorskor från sex olika förlossningsavdelningar i södra och mellersta Sverige. Resultat: Förlossningsställningen uppfattas av barnmorskor kunna avlasta trycket mot perineum, undvika ett utdraget utdrivningsskede, vara avgörande för kvinnors kroppskontroll samt bidra till ett långsamt framfödande, vilket uppfattas minska risken för uppkomst av perineala bristningar. Förlossningsställningen uppfattas även kunna öka belastningen mot perineum, minska kvinnors möjlighet att själv kontrollera sin kropp samt bidra till spänd muskulatur i bäckenbotten, vilket uppfattas öka risken för perineala bristningar. I denna studie belyser även barnmorskor värdet av kommunikation med de födande kvinnorna under utdrivningsskedet. Detta uppfattas vara en av de viktigaste faktorerna för att förebygga perineala bristningar. Konklusion: Barnmorskor uppfattar att förlossningsställningen har olika betydelser för perineala bristningar. De för också ett resonemang kring varför och hur bristningar kan uppkomma samt förebyggas relaterat till olika förlossningsställningar. / Background: Perineal tears are common in vaginal delivery. The injury can lead to vaginal pain, which in turn can affect the sexual health negatively. Existing research shows that a birth position can influence both the onset and the degree of rupture, but does not reveal the explanation of why. Aim: Investigate midwives perception of the birth positions significans to perineal tearing during the second stage of labor. Method: The study is based on a phenomenographical research where ten interviews were conducted with midwives from six maternity hospitals in southern and central Sweden. Result: Birth positions is perceived by midwives to relieve pressure on the perineum, avoid prolonged second stage of labor, be crucial to women's body control and contribute to a slow birth, which is perceived to reduce the risk of perineal tearing. The birth position perceived also to be able to increase the pressure against the perineum, reduce women's ability to control their body and contribute to tense muscles in the pelvic floor, which is perceived to increase the risk of perineal tearing. This study also highlights the value of midwives communication with women giving birth during the second stage of labor. This is perceived to be one of the most important factors for the prevention of perineal tearing. Conclusion: Midwives perceive that birth position has different meanings for perineal tearing. Midwives also reason why and how perineal tearing can occur and be prevented related to different birth positions.