Vården bör skapa förutsättningar för att individen ska kunna ta egna informerade beslut rörande sin egen kropp och sexuella och reproduktiva hälsa. Idag vårdas den nyblivna mamman ungefär 6 – 12 timmar efter en normal förlossning. Denna omorganisation har medfört förändringar i barnmorskans arbetsrutiner på en förlossningsavdelning. Barnmorskor arbetar kvinnocentrerat och den kvinnocentrerade vården innefattar även strukturen och det professionella ansvaret i förhållande till varje kvinna och hennes familj under graviditeten, förlossningen och postpartumperioden. Barnmorskan som arbetar på en förlossningsavdelning har till arbetsuppgift att bistå den födande kvinnan genom hela förlossningens gång. I och med tidig hemgång från förlossningen åligger det barnmorskan att ge information, stöd och råd till den nyblivna mamman för att säkerställa att både mamman och barnmorskan känner sig trygga med att gå på tidig hemgång. Studiens syfte är att beskriva barnmorskors upplevelse av vårdandet i samband med tidig hemgång från förlossningen. För att kunna undersöka barnmorskors upplevelse av vårdandet i samband med tidig hemgång användes kvalitativ forskning i form av intervjuer och studien har en fenomenologisk forskningsansats. Barnmorskor som arbetade vid en förlossningsklinik i Sverige intervjuades och intervjuerna transkriberades och analyserades. I resultatet framkom fyra innebördsteman; Från osäkerhet och otrygghet till säkerhet och trygghet, värna rätten till ett informerat val, stärka kvinnan i sitt moderskap och känsla av otillräcklighet. I diskussionen framkommer det att genom att se till barnmorskornas upplevelse av vårdandet finns stora möjligheter till förbättringar så att barnmorskor känner att de kan ge en god vård.

Bakgrund: Graviditet och förlossning är en naturlig process i vilken barnmorskan är den primära vårdgivaren. Forskning visar att blivande föräldrar gynnas av att få stöd av en barnmorska under barnafödandet men förlossningsklinikerna i Sverige är underbemannade. Barnmorskor lämnar och det beror troligtvis på den rådande arbetsmiljön.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors tankar och upplevelser kring varför de lämnat sitt yrke som barnmorska inom förlossningsvården. Ett ytterligare syfte var att undersöka vilka faktorer som skulle kunna medverka till att de återvänder till förlossningsvården.   Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Nio informanter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Informanterna var alla barnmorskor som alla arbetat inom förlossningsvården men som sedermera lämnat. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Två teman tydliggjordes: ” Barnmorskors negativa tankar och upplevelser av förlossningsvården” och ”Om barnmorskor själva fick diktera sina villkor”. Arbetsklimatet, låg bemanning, stress och förändringar i barnmorskans yrkesroll bidrog till att barnmorskor lämnar. Barnmorskor saknar valmöjligheter, exempelvis caseload-midwifery och flexibla scheman med chans till adekvat återhämtning. Barnmorskor saknar också utvecklingsmöjligheter inom kompetensområdet.   Slutsats: Barnmorskorna har upplevt att förlossningsvården förändrats – medikaliserats och hur låg bemanning, ett tufft arbetsklimat samt organisatoriska problem föranlett utbrändhet och sjukskrivningar. Barnmorskorna önskar mer flexibla scheman och större möjligheter till utveckling inom kompetensområdet. Barnmorskorna önskar också, både för sig själva och för de födande kvinnorna, barnmorskeledda kliniker, caseload-modell och statligt finansierade hemförlossningar för att öka valfriheten. / Background: Pregnancy and childbirth is a natural process in which the midwife is the primary care provider. Research show that prospective parents benefit from being supported by a midwife during childbirth. However, the birth clinics in Sweden are understaffed. Midwives leave and this is probably due the prevailing working environment.   Aim: The aim of the study was to examine midwives' thoughts and experiences regarding reasons why they left their profession as a midwife in childbirth care. Another aim was to investigate which factors could help them return to childbirth care.   Methods: The study had a qualitative approach in which nine informants were interviewed based on a semi-structured interview guide. The informants were all midwives who all worked in childbirth care but who subsequently left. Data was analysed by a qualitative content analysis.   Results: Two themes were made clear: "Midwives negative thoughts and experiences of work at the maternity ward" and "If midwives themselves had to dictate their conditions". The working climate, low staffing, stress and changes in the midwife's professional role contribute to midwives leaving. Midwives lack options, such as caseload-midwifery and flexible schedules with the chance to recover properly. Midwives also lack development opportunities in their own field of work.   Conclusions: The midwives have experienced that childbirth care has changed and how low staffing, a tough working climate and organisational problems caused burnout and sick leave. Midwives want more flexible schedules and greater opportunities for development in the field of competence. The midwives also want, both for themselves and for the women they care for, midwife-led clinics, caseload midwifery and state-funded home delivery to increase freedom of choice.

Trots att mödravården i höginkomstländer är relativt säker upplever uppemot 20 % av kvinnorna i Sverige förlossningsrädsla. Denna rädsla påverkar välbefinnandet före, under och efter graviditeten samt har konsekvenser för kvinnors relationer till bebis, partner och familj. Fenomenet har i mångt och mycket studerats ur ett individuellt perspektiv, men få studier undersöker relationen mellan kvinnors uppfattning om sjukvården och förlossningsrädsla. En experimentell studie med mellangruppsdesign har utförts med avsikten att se om fokus på brister i förlossningsvården orsakar högre nivå av förlossningsrädsla och lägre nivå av tillit till förlossningsvården hos kvinnor i åldern 18–45 (N=210). Vidare har det undersökts om tillit till förlossningsvården har ett negativt samband med förlossningsrädsla. Resultaten visar att fokus på brister i förlossningsvården inte har någon effekt på förlossningsrädsla eller tillit till förlossningsvården. Ett negativt samband föreligger mellan tillit till förlossningsvården och förlossningsrädsla. Orsaken till sambandet är ännu inte klarlagt och framgent behövs fler studier för att kunna fastställa hur relationen mellan förlossningsrädsla och tillit till sjukvården ser ut. / Despite the fact that maternity care in high-income countries is relatively safe, up to 20 % of women in Sweden experience fear of childbirth. This fear affects well-being before, during and after pregnancy and has consequences for women’s relationships with their baby, partner and family. The phenomenon has largely been studied from an individual perspective, but few studies examine the relationship between women’s perception of healthcare and fear of childbirth. A between-subjects experiment has been conducted to see if focusing on deficiencies in maternity care causes a higher level of fear of childbirth and a lower level of trust in the maternity care, in women aged 18–45 (N=210). Furthermore, it has been investigated whether trust in the maternity care has a negative correlation with fear of childbirth. The results show that focusing on deficiencies in maternity care has no effect on fear of childbirth or trust in the maternity care. The study shows a negative correlation between trust in the maternity care and fear of childbirth. The cause of the correlation has yet to be determined and future studies are needed to shed light on the relationship between fear of childbirth and trust in the maternity care system.

Bakgrund: De stora medicinska framstegen som åstadkommits inom förlossningsvården genom historien har varit revolutionerande för kvinnor och barn vilket bidragit till en minskad mödra- och barnadödlighet. Barnmorskan är expert på normal graviditet och födsel, och har både förr och nu en avgörande roll för folkhälsans positiva utveckling. Trots denna utveckling minskar antalet normala födslar och parallellt ses en ökning av onödiga interventioner inklusive en ökad andel kejsarsnitt. Syfte: Att klargöra vad som främjar en normal födsel från barnmorskans och kvinnans perspektiv. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats utfördes genom databassökning i PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetgranskades genom Caldwells kvalitetsgranskningsmall och dataanalysen utfördes genom en integrerad analys av fem kvantitativa respektive 11 kvalitativa artiklar som svarade på studiens syfte och frågeställningar. Resultat: Studiens resultat klargjorde vad som främjar normal födsel och redovisades genom fyra huvudkategorier. Kategorin stöd identifierade hur kontinuerlig närvaro, empowerment och mödravårdens förlossningsförberedelse främjade det normala. Kategorin omgivning redovisade hur vårdorganisationen och födelserummet antingen kunde främja eller hämma den normala födelseprocessen. Kategorin barnmorskans betydelse redovisades genom hur barnmorskans kompetens, handläggande och egenskaper kunde påverka förloppet. Slutligen visade kategorin kvinnans individuella förutsättningar hur medicinska faktorer, den egna förberedelsen samt copingstrategier underlättade eller hindrade en normal födsel. Slutsats: För att främja normal födsel krävs en genuin tro på den normala födelseprocessen av både barnmorskan och kvinnan. Studien visar på hur barnmorskan självständigt kan främja processen genom sitt förhållningssätt där stöd är avgörande. Ytterligare huvudfynd visar dock på hur vårdorganisationen kan ha en hämmande inverkan. Kontinuitetsmodeller är den mest framgångsrika vårdformen för att främja normal födsel och trots detta är denna vårdform högst begränsad i Sverige. Istället visar studier på hur obstetrikerledda förlossningsenheter med utbredd riskkultur dominerar. Detta är problematisk då studier inklusive denna litteraturöversikt visar hur onödiga interventioner samt kejsarsnitt minskar med kontinuitetsmodeller. / Background: Medical advances throughout history have been revolutionary contributing to a reduction in maternal and child mortality. Midwives are experts in normal pregnancy and birth, having a decisive role in the positive development of public health. Despite this development, the number of normal births are decreasing while there is an increase in unnecessary interventions, including caesarean sections. Aim: To clarify what promotes a normal birth from a midwife and woman's perspective. Method: Literature review with a systematic approach was carried out by database search in PubMed and CINAHL. The articles were quality reviewed using the Caldwell quality framework. The data analysis was performed through an integrated analysis of five quantitative and 11 qualitative articles that answered the aim of the study. Results: The findings clarified factors promoting normal birth and were presented through four main categories: Support identified how continuous presence, empowerment and maternity care's birth preparation promoted normality. Environment reported how care organizations and delivery rooms could either inhibit or promote normal birth. Midwife's importance was reported through how midwife's experience, competence, handling and characteristics could influence the process. Finally woman's individual conditions showed how medical factors, own preparation and coping strategies facilitated or hindered normal birth. Conclusion: To promote normal birth, a genuine belief in normal birth is required by midwives and women. Findings show how midwives independently can promote normal birth through her approach where support was crucial. However, further findings show how care organizations could have an inhibiting impact. Continuity of care models has proven to be the most successful care in promoting normal birth. Despite this, these models are highly limited in Sweden. Instead, studies show how obstetrician-led delivery units with a widespread culture of risk are dominant. This is problematic as studies show how unnecessary interventions and cesarean sections are reduced with continuity of care models.

Bakgrund: Obstetriskt våld inom förlossningsvården är ett dilemma både nationellt och internationellt som kan komma att påverka kvinnors syn på förlossningen negativt. Varje kvinna har självbestämmanderätt över sin kropp samt rätt till att vara delaktig i sin vård och få sina önskemål kring förlossningen i möjligaste mån uppfyllda. Barnmorskan har en viktig roll att stödja och skapa trygghet hos kvinnan under förlossningen och har en stor påverkan på hur kvinnan kommer att uppleva sin förlossning. Syfte: Syftet med denna studie är att utifrån instagraminlägg beskriva kvinnors upplevelser av obstetriskt våld under förlossningen. Metod: Netnografiskt inspirerad metod baserad på 107 publicerade inlägg från ett instagramkonto. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades. Resultat: Resultatet består av tre kategorier och åtta subkategorier. Bristande information och samtycke; skalpelektod, oxytoxininfusion, studentnärvaro. Fysiskt och psykiskt våld; påtvingade positioner, fysiska och psykiska övergrepp, kränkande kommentarer. Bristande bemötande och negativa attityder; hotfulla kommentarer av vårdpersonal, bristande tilltro till den födande. Kvinnor upplevde bristande information och samtycke, de kände sig utsatta för fysiska övergrepp i form av fasthållning. De upplevde sig överkörda och kände sig misstrodda av vårdpersonalen. Dessa händelser kan alla tolkas som obstetriskt våld. Slutsats: Obstetriskt våld under förlossning kan yttra sig på olika sätt och kan tillämpas omedvetet från vårdpersonal. Som barnmorska är det viktigt att ha kunskap och kännedom om begreppet för att kunna förebygga uppkomsten av detta. Barnmorskan bör skapa trygghet och autonomi hos kvinnan och sträva efter att skapa en mer positiv förlossningsupplevelse. Klinisk tillämpbarhet: Resultatet i denna studie kan ge ökad kunskap och medvetenhet om hur vårdpersonalens bemötande och handlingar kan komma att påverka kvinnans förlossningsupplevelse. Ökad kunskap och medvetenhet om obstetriskt våld under förlossningen kan resultera i att barnmorskan omsätter denna kunskap och anammar ett mer professionellt förhållningssätt gentemot den födande kvinnan. Detta genom att tydligare informera om varför undersökningar och interventioner utförs samt genom att alltid inhämta kvinnans samtycke. / Background: Obstetric violence in maternity care is a dilemma both nationally and internationally, which may negatively affect women's view of childbirth. Every woman has the right to selfdetermination over her body, to be involved in her care and to have her wishes regarding childbirth metas far as possible. The midwife has an important role in supporting and creating security for the woman during childbirth and has a major influence on how the woman will experience her delivery. Aim: The aim of this study is to describe women’s experiences of obstetric violence during childbirth bases on Instagram posts. Methods: Netnographic inspired method based on 107 published posts on an Instagram account. Qualitative content analysis was applied. Results: The result consists of three categories and eight subcategories. Lack of information and consent; scalp electrode, oxytocin infusion, students attendance. Physical and psychological violence; forced positions, physical and psychological abuse,offensive comments. Lack of treatment and negative attitudes; threatening comments by healthcare staff, lack of trust in the birthing woman. Women experienced a lack of information and consent, they felt exposed to physical abuse in form of restraint. They felt trampled on and humiliated and felt distrustedby the healthcare staff. These events can all be interpreted as obstetric violence. Conclusion: Obstetric violence during childbirth can manifest itself in different ways and can be applied unconsciously by healthcare professionals. As a midwife, it is important to have knowledge and awareness with the concept in order to be able to prevent the occurrence of this. The midwife should create security and autonomy in order to create a more positive birth experience for the women. Clinical implications: The results of this study can provide increased knowledge and awareness of how the care staff's treatment and actions can affect the experience of the woman who gives birth. Increased knowledge and awareness of obstetric violence during childbirth can result in the midwife putting this knowledge into practice and adopting a more professional approach towards the woman who gives birth. This by more clearly informing about why examinations and medical actions are carried out and by always obtaining the woman's consent.

I Sverige är det ovanligt med barnmorskeledda kontinuitetsmodeller inom mödra- och förlossningsvård. Studier har visat att ungefär hälften av gravida kvinnor i Sverige skulle vilja ha kontinuitet med samma barnmorska genom hela graviditeten eller en för dem känd barnmorska med under förlossningen. Kontinuitetsmodeller har använts i olika delar av världen och det har visat sig vara fördelaktigt för den gravida kvinnan med bland annat färre komplikationer under förlossningen och har fler medicinska fördelar. Vårdkontinuitetsmodellen främjar även relationen mellan barnmorskan och kvinnan vilket ökar möjligheten för kvinnan att berätta om symtom och oro för sin barnmorska.  Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa kvinnors upplevelse av barnmorskeledd kontinuitet under graviditet, förlossning- och eftervård. En litteraturöversikt genomfördes utifrån studiens syfte. Litteraturöversikten inkluderade kvalitativa samt kvantitativa forskningsartiklar. Artikelsökning gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 17 vetenskapliga artiklar. Datamaterialet analyserades med integrerad analysmetod och tre teman med tillhörande subteman identifierades.  Teman var: Relationen till barnmorskan, Kontinuitetens påverkan på vården under graviditet och postpartum och Faktorer som påverkar kvinnans förlossningsupplevelse. Resultatet visade att majoriteten av kvinnorna var positiva till barnmorskeledd kontinuitetsvård. Relationen som kvinnan och barnmorskan skapade bidrog till en trygghet hos kvinnan med ökad självtillit. Vårdmodellen gav kvinnan tid för att beskriva sina önskemål inför förlossningen. Tydlig information och kunskap var en betydande faktor för kvinnorna, då de erhöll en större förståelse om graviditet och förlossning. Detta gjorde att de var väl förberedda inför förlossningen. Att ha sin barnmorska närvarande gav kvinnor ett ökat självförtroende att ta sig igenom förlossningsprocessen, eftersom barnmorskan kände till kvinnans önskemål redan innan. Slutsatsen är att kvinnorna upplevde kontinuitetsvården som tillgänglig, stöttande och säker. Barnmorskeledd kontinuitetsvård under graviditet, förlossning och eftervård kan bidra till en nära relation till barnmorskan, öka tillgängligheten till barnmorskan under graviditet och eftervård och förbättra förlossningsupplevelsen. / In Sweden midwife-led continuity models of care during pregnancy, childbirth and postpartum care is unusual. Studies have shown that about half of the pregnant women in Sweden would like to have continuity with the same midwife throughout pregnancy and childbirth. Continuity models of midwifery care have been tested and implemented in different parts of the world and has proven to be beneficial for the pregnant woman as there are fewer complications during childbirth and has more medical benefits. The continuity model promotes the relationship between the midwife and the woman, which enhance the possibility for the woman to talk about symptoms and worries with her midwife.  The purpose of the literature review was to highlight women´s experience of midwife-led continuity during pregnancy, childbirth- and postpartum care.  A literature review was conducted based on the purpose of the study. The literature review included qualitative and quantitative research articles. The search for articles was done in the databases CINAHL and PubMed. A total of 17 scientific articles were included. The data material was analyzed with an integrated analysis method. Following a compilation of the included articles, three themes were identified with associated subthemes.    The themes were: The relationship with a midwife, The impact of continuity of care during pregnancy and postpartum and Factors affecting woman’s childbirth experience. The results showed that a majority of all women were positive towards midwife-led continuity of care. The midwife-woman relationship brought a sense of security for the woman with increased self-confidence. With the continuity model of care the woman had more time to describe her wishes facing the birth. Clear information and knowledge were a significant factor for the women, as they gained a greater understanding of pregnancy and childbirth. This meant that they were well prepared for the birth. Having a known midwife present gave women an increased self-confidence to go through the process of childbirth because the midwife already knew the woman´s wishes. The woman felt that the continuous midwife-led care was accessible, supportive and safe.   Midwife-led continuity of care during pregnancy, childbirth and postpartum care can contribute to a close relationship with the midwife, increase the accessibility of the midwife during pregnancy and postpartum care and improve the childbirth experience.

Bakgrund: Bevarad 'privacy’ under förlossningen kan underlätta den fysiologiska födselns process och minska känslor av stress och otrygghet. Detta ger ökade förutsättningar att hantera smärta och minska lidande och leder även till minskat behov av interventioner. Rätten till ‘privacy’ i samband med födslar betonas i globala standarder för födslovården men upplevelser av ‘privacy’ vid födslar är lite studerat. Syfte: Att identifiera och syntetisera kvalitativ forskning om kvinnors och barnmorskors upplevelser av ‘privacy’ i samband med vaginala födslar. Metod: Kvalitativ metasyntes med metaetnografisk analysmetod. Resultatet baserades på 20 vetenskapliga artiklar framsökta i PubMed, Cinahl och Web of Science, granskade med JBIQARI. Resultat: Huvudtemat ‘Privacy’ som tillgången till resurser innefattar upplevelser av den fysiska miljön, mänskliga och personliga resurser samt av hur kultur och religion påverkar. Bevarandet av ‘privacy’ har en relationell komponent som påverkas av kvinnans och barnmorskans personliga resurser. Huvudtemat ‘Privacy’ som kontroll över tillgången till ens jag beskriver upplevelser av att ha eller förlora kontrollen samt av antalet personer i födslorummet. ‘Privacy’ innebär mer än den fysiska miljön, som känslan av att rummet är den födandes plats, vara huvudpersonen, känna trygghet och ha kontroll över vad som sker. Slutsats: Metasyntesen belyser att bevarad ‘privacy’ är betydelsefullt för välmående vid födslar. Globalt är bevarandet av ‘privacy’ otillräckligt. Miljön som kvinnorna önskar för bevarad ‘privacy’ har stora likheter den som krävs för att främja födselns fysiologi. Klinisk tillämpbarhet: Metasyntesen bidrar med konkreta åtgärder för att bevara kvinnans 'privacy' och kan vara till stöd i den enskilda barnmorskans arbete med att främja födselns fysiologi samt till barnmorskor och beslutsfattare vid utformning av arbetsrutiner och förlossningsenheter. / Background: Preserved privacy during childbirth may facilitate the process of physiological birth and reduce feelings of stress and insecurity. This gives better preconditions to handle pain and reduce suffering, it also leads to a reduced need for medical interventions. The right to privacy in birth is emphasized in global standards for maternity care but experiences of privacy in childbirth is sparingly researched. Aim: To identify and synthesize qualitative research about women's and midwives' experiences of privacy in vaginal childbirth. Method: A qualitative meta-synthesis with meta-ethnographic analysis. The result was based on 20 scientific articles searched in PubMed, Cinahl and Web of Science reviewed with JBIQARI. Results: The main theme Privacy as the access to resources includes experiences of the physical environment, of human and personal resources and of the impact of religion and culture. The preservation of 'privacy' has a relational component which is influenced by the personal resources of the woman and the midwife. The main theme privacy as control of access to the self describes experiences of having or losing control and about the amount of people in the birth room. Privacy includes more than the physical environment, such as the feeling that the room is the birthing womans place, being the protagonist, feeling safe and having control of what is happening. Conclusion: The meta-synthesis highlights that preserved 'privacy' is important for well-being during births. Globally, the preservation of privacy is insufficient. The environment that the women desire for preserved 'privacy' has great similarities to the one required to promote the physiology of birth. Clinical applicability: The meta-sythesis contributes with concrete measures to preserve the woman's 'privacy' and can therefore support the individual midwife's work in promoting the physiology of birth as well as to midwives and decision-makers when designing work routines and delivery units.

Bakgrund: Vattenfödsel har praktiserats i tusentals år och innebär att barnet födsfram helt under vattenytan. I barnmorskans kompetensområde ingår att självständigthandlägga okomplicerad förlossning. Handhavandet vid vattenfödsel skiljer sig motannan födsel och det krävs erfarenhet för att bli trygg. Det finns inga nationellariktlinjer utan varje klinik beslutar om egna riktlinjer för vattenfödsel. Vidvattenfödsel minskar medicinska interventioner under förlossningen och det finnsinga ökade risker för barn att födas i vatten. Kvinnor beskriver positiva erfarenheterav att föda i vatten och barnmorskor beskriver att vattenfödsel ger enkvinnocentrerad och lugn atmosfär. Motiv: Det har länge varit ovanligt att erbjuda vattenfödsel i Sverige men det blirvanligare och efterfrågan ökar. Vattenfödsel har nyligen implementerats inomRegion Västernorrland och innebär således ett nytt arbetssätt. Därför är det av viktatt belysa barnmorskors upplevelser för att få fördjupad kunskap om vattenfödseloch kunna utveckla arbetssättet. Syfte: Syftet med studien var att belysa barnmorskors upplevelser och reflektionerav att bistå vid vattenfödsel på sjukhus i norra delen av Sverige. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Semistruktureradeintervjuer med åtta barnmorskor genomfördes. Intervjuerna analyserades medkvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sju subkategorier och tre kategorier. Kategoriernavar: “Utvecklande och utmanande för barnmorskeprofessionen”, “Vattenfödselbidrar till att makten över födandet blir kvinnans” och “Barriärer men ocksåutvecklingsmöjligheter”. Konklusion: Upplevelsen var att vattenfödsel utmanade det handhavandebarnmorskorna var vana vid och att barnmorskans roll att stödja och stärkaförtydligades. Vattenfödsel bidrog till en fysiologisk födsel, gav ökad empowermentför kvinnan och bidrog till en mer kvinnocentrerad vård. Miljön upplevdes ha storinverkan på födseln och barnmorskorna beskrev flertalet barriärer för utövandet avvattenfödsel men att dessa barriärer var möjliga att påverka.

Förlossningsbristningar involverar olika former av skador på vagina, vulva, perineum och analsfinktrar. Skadan kan uppstå spontant under födseln eller genom iatrogena skador som hälso- och sjukvården åstadkommit. Bristningar uppskattas drabba cirka 80 procent av förstföderskor och kan leda till komplikationer som kan påverka livskvaliteten på flera sätt. Genom historien har vårdandet av bäckenbottens vävnader studerats, men allteftersom barnafödseln förflyttades till sjukhus och förlossningsvården medikaliserades kan en stor del av förlossningskunskapen ha försvunnit. Födslorummet blev till ett vårdrum och förlossningssfären till ett kliniskt skeende. Detta kan i sin tur ha bidragit till att förlossningsbristningar kommit att normaliseras. Syftet var att kartlägga hur olika metoder kan förebygga uppkomsten av förlossningsbristningar. Vald metod blev en icke-systematisk litteraturöversikt som omfattade randomiserade kontrollerade studier, observationsstudier, tvärsnittsstudier samt kohortstudier med kvantitativ design. Databassökningen utfördes i PubMed och CINAHL. En kvalitetsgranskning utfördes på samtliga artiklar och endast ett urval som uppfyllde grundläggande kvalitetskrav ingick i litteraturöversikten. Med hjälp av en integrerad analys kunde en sammanvägning av flera studier genomföras och sammanställas till ett gemensamt resultat. Kvantitativa data extraherades från artiklarnas resultat och omformulerades till beskrivande text. Totalt 31 artiklar med kvantitativ ansats identifierades som svarade an på syftet och blev grunden för den icke-systematiska litteraturöversikten. Genom dataanalysen identifierades flera metoder som kan förebygga uppkomsten av förlossningsbristningar. Samtliga metoder delades in under två huvudkategorier: ”Metoder med god skyddande effekt på förlossningsbristningar” samt ”Metoder med tveksamt skyddande effekt på förlossningsbristningar”, med sju tillhörande underkategorier: ”Vårdande av perineum under graviditeten”, ”Vårdande av perineum i samband med förlossningen”, ”Barnmorskeledd förlossning”, ”Ett kontrollerat framfödande”, ”Barnmorskans händer och kommunikation som verktyg för att motverka förlossningsbristningar”, ”förlossningspositioner och att föda i vatten” samt ”Perineotomi i förebyggande syfte mot förlossningsbristningar”. Slutsatsen indikerade på flera metoder som kan motverka uppkomsten av förlossningsbristningar. De metoder som visade på god skyddande effekt var värme och perinealmassage, barnmorskeledda förlossningar och närvaron av två barnmorskor vid framfödandet samt att föda i sidoläge och fyrfota position. Metoder som visade på tveksamt skyddande effekt relaterat till tvetydiga resultat var att föda i litotomiläge, rutinmässig användning av perineotomi samt hands on-tekniken. På grund av osäker evidens ökar komplexiteten för forskningsområdet. / Vaginal tearing involves various forms of damage to the vagina, vulva, perineum and anal sphincters. Vaginal tearing can occur spontaneously during birth or through iatrogenic injuries achieved by the healthcare providers. Vaginal tearing is estimated to affect about 80 percent of primiparous women and can lead to complications that can affect the quality of life in several ways. Throughout history, care of the pelvic floor tissues has been studied, but as maternity care has become more medicalized, pregnancy and childbirth came to be seen as a pathological event. This, in turn, may have contributed towards the normalization of vaginal tearing. The aim was to examine how different methods can prevent the occurrence of vaginal tearing during childbirth. The method chosen was a scoping review that included the analysis of randomized controlled trials, observational studies, cross-sectional studies and cohort studies utilizing a quantitative approach. The database search was performed in PubMed and CINAHL. A quality review was performed on all articles and only the selection that met the quality requirements was included. By using an integrated analysis several studies compiled to produce a conclusive result. Quantitative data was extracted from the results of the articles and reformulated into a descriptive text. A total of 31 articles with a quantitative approach were identified that answered this thesis’ aim and built the structure of the scoping review. Through the data analysis, two main categories with associated sub-categories were identified. The main categories that have emerged are: "Methods with good protective effect on vaginal tearing" and "Methods with questionable protective effect on vaginal tearing". Sub-categories that have been identified are: "Perineal care during pregnancy", "Perineal care during birth”, "Midwife-led birth", “Controlled vaginal delivery”, "Midwife's hands and communication to prevent vaginal tearing”, "Delivery positions and water birth" and "Episiotomy as a preventive measure against vaginal tearing ". The conclusions of this thesis’ research indicated several methods that could prevent vaginal tearing. In particular, there was good evidence to establish that caring for the perineal area by massaging the perineum and applying warm compresses, midwife-led birth and the presence of two midwifes during birth as well as birth in lateral position and hands-and-knees position. Methods that were found to be ineffective included birth in litothomy position, routine practice of episiotomy as well as the hands on-technique. Due to inconclusive evidence the complexity of the research area increases.

Under en tid har media uppmärksammat den svenska förlossningsvårdens bristande psykosociala arbetsmiljö. Tidigare forskning inom ämnet består dock mestadels av kvantitativa studier och därför utförs denna studie med avsikt att kvalitativt undersöka barnmorskornas personliga upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö. Då yrken inom vård och omsorg ofta beskrivs som ett kall utgör detta en teoretisk utgångspunkt i studien, detta då kallets betydelse för den psykosociala arbetsmiljön inom förlossningsvården inte tidigare undersökts. Syftet med studien var därför att utifrån ett kall-perspektiv beskriva och förstå hur barnmorskor inom den svenska förlossningsvården uppfattar sin psykosociala arbetsmiljö. Syftet var även att förklara betydelsen av ålder och enhetens storlek för dessa uppfattningar. Därmed genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer där barnmorskornas egen syn på arbetet och den psykosociala arbetsmiljön stod i fokus. Urvalet var barnmorskor från olika delar av Sverige, i olika åldrar och som arbetar på både större och mindre förlossningsenheter. Utifrån analysen av det insamlade materialet upptäcktes det att ålder samt enhetsstorlek har betydelse för respondenternas upplevelser. Resultatet visar på att barnmorskor inom förlossningsvården är högt belastade och att samtliga av studiens respondenter upplever att de konstant eller delvis känner sig stressade och otillräckliga. Detta till följd av låg möjlighet att kontrollera de krav som arbetet ställer. Trots detta tycks barnmorskorna betrakta sitt yrke som ett kall, då de upplever arbetet som meningsfullt och givande eftersom de får ta del av en viktig del av människors liv. Viktigt tycks också vara att det finns ett emotionellt och kunskapsmässigt stöd hos kollegorna.