Samling är ett framträdande begrepp inom svensk förskola som det finns begränsad forskning om. Trots denna begränsning och avsaknad av begreppet i läroplanen används samling frekvent i svensk förskola. Syftet bakom studien är således att undersöka samlingens betydelse i förskolan, vilken inverkan läroplanen har på samlingar och förskolan i stort. Studiens syfte har besvarats med stöd av följande frågeställningar: På vilket sätt kan samlingen utgöra ett meningsfullt lärande för barnet?, På vilka olika sätt kan läroplanen tolkas som stödjande för samling i förskolan? och På vilka olika sätt kan samling och läroplan utgöra ett överkrav för barnet?. Vi har använt oss utav en kvalitativ forskningsmetod som bestått av digitala intervjuer med fyra förskollärare och en rektor. De teoretiska utgångspunkterna vi har använt för att analysera är Corsaros teori om barndomssociologi med fokus på barnperspektiv och barns perspektiv, Noddings omsorgsetik där vi utgått från hennes fyra huvudkomponenter - modelling, dialog, praktiska handlingar och bekräftelse samt Edfelts teoretiska begrepp överkrav. Dessa teoretiska begrepp har vi haft som verktyg för att kunna analysera fram studiens resultat.  Studiens resultat visar att begreppet samling har olika betydelser beroende på vilken förskollärare som deltagit, samling kan utifrån intervjuerna ses som både positivt och negativt. En gemensam nämnare inom samling från alla förskollärare är gemenskap, att i en samling får barnen en möjlighet att se varandra och känna en samhörighet. Läroplanen ses som något positivt utifrån alla deltagare, både förskollärare och rektor. Resultatet visar främst att förskollärare känner en trygghet att använda sig av läroplanen men trycker på att det ligger till vikt att få tid för planering, att få tid för egen planering gör att det minskar stressen för arbetet med läroplansmålen.