acase@tulane.edu / Background Violence against women (VAW) is a global epidemic, estimated to affect between 10-60% of all women at some point during their life. VAW is associated with a host of poor physical, emotional, and reproductive health outcomes and is a significant financial burden.. Displaced populations are theorized to be particularly at risk, though little quality evidence to back up this claim exists thus far. Haiti presents a unique opportunity to analyze the effect of displacement due to the recent earthquake on experience of various forms of IPV. The effect of displacement on various forms of IPV (physical, emotional, and sexual) were analyzed to understand whether women who were displaced were at greater risk of experience of IPV and sexual assault. Methods Two waves of Demographic and Health Survey (DHS) data were used to analyze the association between displacement and experience of intimate partner violence as well as forced sex. Various individual-level controls were also included. Outcome variables were all binary, with the exception of an ordinal variable that classified severity of physical IPV. Difference-in-Difference logit and multinomial logit regressions were performed. Where appropriate, bootstrapping, propensity score weighting, and sub-group analyses techniques were also used. Results There was a marginally significant relationship between women who were displaced after the 2010 earthquake and physical IPV, but the risk did not change significantly between waves. For all outcomes, displacement was not significant. In the multinomial logit model, using no experience of physical violence as the comparison group, displaced women were significantly more likely to experience less severe forms of physical IPV. Education, while a significant protective factor prior to the earthquake, became far less protective in a post-disaster context. Conclusion This study added to the limited research done on post-disaster displacement and various forms of GBV. The results indicate that women who were displaced in Haiti after the earthquake were not necessarily at increased risk of VAW compared to non-displaced Haitians. This is in line with the existing data that did have a comparison group, and indicates that displacement in and of itself is not significant risk factor for IPV and sexual assaults. Further high-quality research is needed to fully understand the relationship between disasters and VAW. / 1 / Nicholas John Thomas

acase@tulane.edu / This research explores late colonial Guatemalan social relations through the lens of incestuous crime. The topic of incest in New Spain has received some scholarly attention (e.g. Margadant 2001, Jaffary 2007, Penyak 2016). For colonial Central America, incest cases have surfaced in studies on sexual violence (Rodríguez-Sáenz 2005 and Komisaruk 2008). Still, research on incest in both its consensual and non-consensual forms is missing for colonial Guatemala, and this investigation fills the gap. The study is based on data collected from criminal records produced in the secular colonial courts. Feminist and postmodern critiques both within and beyond anthropology have shaped its analysis. Chapter 2 begins with a description of the system of socioracial classification and the culture of honor in Spanish America. This is followed by a discussion of how patriarchal authority could lead to violence against female kin. Chapter 3 charts the evolving definition of incest in canon law and shows its impact on Spanish civil law. It concludes with an examination of the penalties associated with Guatemalan incest trials and their intersections with race, gender, and marital status. Chapter 4 presents the types of incest typically brought to trial and the discourse generated by incest in its various manifestations. It also considers how the nature of kin ties influenced the interpretation of evidence and expectations of how individuals would behave in the courtroom. Chapter 5 explores the malleable nature of colonial Guatemalan kinship and the complications it could cause during incest trials. It then looks at how colonial Guatemalans used kinship in strategic ways. Chapter 6 focuses on how incestuous crime was associated with Indianness and the polarizing effect it would have had on race relations. Overall, this study of incestuous crime highlights how the realm of kinship served to reinforce hierarchies of race and gender. It reveals the subjective and relative nature of kin ties and the strategic actors behind them. It shows a dialectical process in which actors with different conceptions of relatedness and incest confronted one another and created the potential for cultural and legal change. / 1 / Sarah Saffa

1 / Kyle Arthur DeCoste

In the period 1880 to 1919, the organized labor and woman suffrage movements in the United States brought together and reframed for public discourse some of the most divisive and fundamental questions facing the nation, questions concerning the relationship of race, class, and gender to citizenship and national belonging. Concurrent with the expansion of these social movements, the states of Iowa, Minnesota, and Wisconsin were transformed as the promise of cheap and productive farmland and the opportunity to develop autonomous ethnic communities led to the influx of large numbers of immigrants. This region underwent significant change at the same time that debates over women’s public roles intensified and focused attention on the presumed inability of racialized “others” to responsibly perform the duties of citizenship. Through their public activism, immigrant women helped shape these debates and put forth for public consideration their perspectives on important issues of the day. In contrast to historical analyses that portray foreign-born women as politically indifferent, this dissertation demonstrates that immigrant women in Iowa, Minnesota, and Wisconsin expressed strong and public support for women’s right to vote and for labor’s right to organize. In the late nineteenth and early twentieth centuries, women's rights activists reframed the movement's ideological underpinnings and attempted to recast gendered perceptions concerning women’s appropriate role in public life, efforts that at times served to widen class and racial divides. White native-born female activists embraced maternalism as a means of justifying their increased presence in the political realm, an ideology that elevated women’s public status while simultaneously reinforcing middle- and upper-class ideals of domesticity. My findings reveal that through their work for woman suffrage and in support of organized labor, immigrant women sought to advance alternative understandings of gender, ethnicity, and citizenship. Foreign-born women, more so than their native-born counterparts, articulated their desire for the ballot in the language of equal and natural rights and directed their activism not only in support of women’s political equality but also toward highlighting the patriotism and political fitness of all members of their ethnic community. During labor disputes, women strike activists at times embraced militant motherhood by integrating maternal duties and identities into a confrontational style of public activism. With their words and actions, immigrant women expanded “motherhood” to include public, at times violent, activism in support of class interests. Female strike activists often paid a price, however, for openly asserting their rights to economic justice. The dominant society’s opinion makers excoriated immigrant women for taking a public stand and racialized immigrant groups on the basis of immigrant women’s perceived transgression of gender norms. Historians have analyzed immigrant women’s labor activism in large urban areas such as New York City and Chicago, but we know little about how and why immigrant women chose to become politically active in a setting dominated by rural and small urban communities and how these actions shaped emerging regional institutions and attitudes. Analyses of immigrant women’s political activism in Iowa, Minnesota, and Wisconsin expands our understanding of the gendered ideologies that encouraged or constrained women’s public work and the processes of racialization that shaped public opinion toward immigration in the late nineteenth and early twentieth centuries.

No description available.

Eftersom antropocen och klimatförändringen redan tillhör vårt här och nu kan inte det enda svaret på dem vara att vilja förhindra eller begränsa dem. Istället måste vi skriva berättelser som tillåter oss att leva och överleva den oerhörda sårbarhet de konfronterar oss med. I en förhoppning om att kunna formulera sådana berättelser vänder jag mig till de sårbara, skadade och döende kroppar som följer i klimatförändringens spår. Utifrån en teoretisk undersökning av feministisk posthumanism, queer ekologi och Disability Studies tillhandahåller jag uppslag för att situera dem i antropocen. Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i dessa sårbara, skadade och döende kroppar skriva kritiska och affirmativa, till och med utopiska, berättelser hur vi kan leva och överleva i vårt här och nu - oavsett vilken framtid den utmynnar i. I mina försök att skriva andra och bättre berättelser om vårt här och nu tvingas jag förhålla mig till det faktum att antropocen är en negativ och repressiv berättelse som begränsar liv och tänkande genom att underkasta dem ett eller annat normativt värde (människoarten, familjen, individen). Detta tar sig framförallt uttryck i affekter som melankoli och panik inför farhågan om att klimatförändringen innebär mänsklighetens och världens slut. Även om det inte är min avsikt är att ifrågasätta eller förringa klimatförändringens många katastrofer vill jag argumentera för att de affekter som omger dem inte kan förstås åtskilt från det faktum att de inte förutsätts hota vilken människa och värld som helst utan en normativ förståelse av människan och världen. Jag vill hävda att antropocen framförallt inte bör förstås som slutet för vare sig människa eller värld (även om det är en risk som såklart inte kan uteslutas) utan snarare som en fortsättning på makt och normer som feministiskt, queert och cript tänkande ägnat sig åt att problematisera. Istället för att låta klimatförändringen bli så att säga en ursäkt för att sluta tänka - istället för att förutsätta att den enda kropp och värld som är möjliga att leva i är den kropp och värld vi för närvarande tar för givna, och istället för att förutsätta att om den kropp och värld vi för närvarande tar för givna av en eller annan anledning inte kan fortsätta existera är ingen kropp eller värld möjlig att leva i - föreslår jag att vi låter de traditioner av kritiskt och affirmativt, till och med utopiskt, tänkande om sårbara, skadade och döende kroppar som feministisk teori, queerteori och Disability Studies erbjuder vägleda oss mot andra och bättre sätt att leva i antropocen. Jag vill nämligen hävda att det finns bättre och sämre sätt att leva med den oerhörda sårbarhet som klimatförändringen medför - så varför inte välja att leva den så bra som möjligt?

Syftet med denna uppsats är undersöka diskurser på det mansseparatistiska forumet incels.co, en sida på internet riktade till män som lever i ofrivilligt celibat. Det jag mer specifikt studerat är hur incelsen skriver om kön och makt samt hur de positionerar sig själva och förhåller sig till varandra på forumet. Med Laclau och Mouffes diskursteori har jag undersökt ett antal trådar på forumet. Vad analysen har visat är att incelsen ser utseende som centralt för samhällets utformning och människors tillgång till makt. Utseendet är det som organiserar människors liv och därmed också tillgång till sex. Är man attraktiv får man automatiskt fördelar i livet och de anser att de själva inte har det privilegiet, bland annat på grund av ett icke attraktivt utseende. På grund av olika skönhetsstandards för män och kvinnor är kvinnor mer priviligierade i samhället eftersom de kan använda sitt utseende för att få makt, vilket män inte kan på samma sätt. Undersökningen har också visat att det finns en återkommande diskurs på forumet som objektifierar och avhumaniserar kvinnor. En kvinna är någon som incelsen vill ha sex med och de drar en gränsdragning för vad en kvinna är. Kriteriet för att vara en kvinna är att vara attraktiv och åtråvärd. På forumet kämpar de också med att definiera vad en incel är och vilka faktorer som är godkända för att vara en riktig incel. Utseendet är den huvudsakliga anledningen till incelsens situation som ofrivilliga celibatärer men de har svårt att komma överens om vilka utseendemässiga bristfälligheter som är tillräckliga för att vara en incel. I sina diskussioner visar de en hög grad av kroppslig medvetenhet och olika sätt att förhandla med kroppen för att undvika stigman kring sin kropp, något som man tidigare sett som beteenden hos kvinnor och inte hos män. Incels.co är ett forum som ger utrymme för ett homosocialt sammanhang för incelsen att etablera diskurser på. Diskurserna producerar en samhällsbild som säger att kvinnor är mer priviligierade än män samtidigt som de objektifierar kvinnor och skriver fram sig själva som mer mänskliga och rationella.

Att som kvinnlig servitör bli utsatt för kränkande behandling från gäster är mer en regel än undantag. Trots detta omfattande problem är det inte är särskilt omdiskuterat. Syftet med denna studie är att söka förståelse kring hur kvinnliga servitörer upplever gästers kränkande behandling på arbetsplatsen. Med utgångspunkt i informanternas subjektiva upplevelser är syftet även att förstå var informanterna drar gränsen för vad som är ett acceptabelt beteende och när det inte längre är möjligt att upprätthålla en professionell yrkesroll utan att ens privata känslor tar över. Genom tre semistrukturerade intervjuer med tre kvinnor som arbetar inom restaurangbranschen, har deras berättelser analyserats på ett reflexivt och tematiskt vis för att på så sätt kunna besvara hur dessa ser på kränkningar och möjligheten att hantera dem. Centralt för analysen har varit servitörernas emotionella arbete, där positiva känslor uppmuntras och negativa känslor förträngs. Faktorer som kön, ålder och social klass har visat sig vara av vikt för vem som utsätter kvinnliga servitörer för kränkningar, samt på vilket sätt dessa genomförs. Chefernas inställning till vad som anses vara ett acceptabelt beteende har också visats färga informanternas möjligheter att dra gränsen vid kränkande behandling.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Tjejmilen marknadsfördes av arrangörerna från premiäråret 1984 till och med 1989, för att ta fasta på hur distinktionen mellan manligt och kvinnligt kön framställs och hur detta i förlängningen kan få betydelse för förståelsen av deltagandet i Tjejmilen. Studien har en poststrukturalistisk diskursteoretisk ingång och genomförs genom en kombinerad diskurs-, text- och bildanalys. I närläsningen av materialet som består av den marknadsföring arrangörerna skickade ut inför Tjejmilen mellan åren 1984 och 1989 har dessa teman varit centrala: hur kön konstrueras i materialet, anspelning på ett kvinnligt självförverkligande, vilken roll kön spelar i sammanhanget samt hur manliga respektive kvinnliga idrottare presenteras. Analysen visar att diskursen kring kvinnors idrott i marknadsföringen konstruerar och reproducerar bilden av idrottande kvinnor som passiva och måttfulla i sitt idrottsutövande, samtidigt som marknadsföringen anspelar på kvinnligt självförverkligande genom att lyfta hälsofrämjande aspekter och framgångsideal relaterat till idrottsutövande och presentera ett alternativ till idrottskvinnor som passiva genom att artikulera vältränade kvinnor i bild- och textmaterialet.

No description available.