Studiens syfte är att undersöka hur två förskolepedagoger resonerar kring de yngsta barnens (1-3 år) tillgång till och intresse för skriftspråket. Detta för att skapa större kunskap om 1-3åringars skriftspråksutveckling och synliggöra den kompetens som finns hos de allra yngsta på förskolan. Den metod som använts i studien är kvalitativ intervju. De två intervjuerna har kombinerats med foton av den fysiska miljön på respondenternas förskolor, för att på så sätt ge en tydligare beskrivning av de intervjusvar som behandlas i studiens resultat. För att tolka resultaten av dessa intervjuer utgår studien ifrån Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att pedagogerna genom bilder i kombination med text ger barn tillfälle att lära sig känna igen bilden av ord och på så sätt ”läsa” dessa. Bilderna och skriften ger barn möjlighet att uttrycka sig även när de inte har orden. Dessa bildstöd leder till ett visat intresse för bokstäver och hur de sätts ihop till ord. Att visa intresse för att börja skriva själv är något som pedagogerna lagt märke till att vissa av barnen gör redan i tvåårsåldern. Genom att göra miljöerna och materialet på förskolan tillgängliga och lättåtkomliga för barn tillhandahålls redskap för utveckling och lärande, och det föränderliga i miljön ger inspiration och kan därmed skapa nya intressen. I resultatet framkommer att pedagogerna mer eller mindre medvetet arbetar med att stötta och utmana barnen utifrån den proximala utvecklingszonen. Detta både utifrån utformning av miljön och i det sociala samspel som uppstår mellan barn och pedagog.