Under de senaste åren har lärosäten genomgått betydande förändringar, med en ökande trend mot distansutbildning, särskilt på grund av Covid-19-pandemins påverkan. I den digitala omställning som blivit, har artificiell intelligens (AI) och särskilt chattbotar börjat spela en allt större roll inom utbildning. Genom att det erbjuder omedelbar tillgång till studiematerial och stöttning. Chattbotar har blivit alltmer populära bland studenter, för deras förmåga att tillhandahålla omedelbar hjälp eller stöd. Särskilt i en tid där distansundervisning har blivit normen. Denna studie belyser den alltmer växande integreringen av chattbotar inom utbildning. Genom inspiration av modeller som Technology Acceptance Model (TAM) och Task Technology Fit (TTF), strävar undersökningen efter att förstå faktorer som påverkar studenternas acceptans och användning av chattbotar. Syftet är att bidra till en djupare förståelse för distansstudenters inställning och syn på chattbotars användning och roll inom högre utbildning. Studien präglas av en semistrukturerad enkätundersökning som skickats ut till en grupp distansstudenter inom högre utbildning i Sverige, det vill säga individer som studerar vid högskola eller universitet. Resultatet visar att respondenterna ser chattbotar som ett värdefullt komplement till traditionella undervisningsmetoder, som effektiviserar studier genom snabb information och stöd, men också på i flera fall, utmaningar. Genom att identifiera både potentialen och utmaningarna med chattbotar öppnar denna studie upp för en bredare dialog om teknologins roll i att främja lärande och pedagogisk utveckling i det digitaliserade samhället. / In recent years, educational institutions have undergone significant changes, with a growing trend towards distance studies, particularly due to the impact of the Covid- 19 pandemic. In the digital transition that has ensued, artificial intelligence (AI), especially chatbots, has begun to play an increasingly prominent role in education by offering immediate access to study materials and support. Chatbots have become increasingly popular among students for their ability to provide immediate assistance or support, especially in a time when distance learning has become the norm. This study highlights the increasingly growing integration of chatbots in education. Drawing inspiration from models such as the Technology Acceptance Model (TAM) and Task Technology Fit (TTF), the study aims to understand the factors influencing students' acceptance and usage of chatbots. The aim is to contribute to a deeper understanding of distance students' attitudes and perceptions regarding the use and role of chatbots in higher education. The study is characterized by a semi-structured survey sent to a group of distance students in higher education in Sweden, that is, individuals studying at colleges or universities. The result shows that the respondents view chatbots as a valuable complement to traditional teaching methods, enhancing studies through quick information and support, but also presenting several challenges. By identifying both the potential and challenges of chatbots, this study opens up a broader dialogue about the role of technology in promoting learning and pedagogical development in the digitized society.

With increasing world tensions and improvements of satellites and their sensors, the interest and possibility of using space and satellites for defensive purposes has increased greatly. However, not much research has been conducted into the needs and possibilities of satellite constellations over Sweden, especially using SAR and optical sensors combined with AI object detection. This thesis provides insight in to the needs and requirements to achieve certain coverage and gap times and explores different constellation design methods to do so. This is done by combining large scale tests performed with genetic algorithm and a dual-axis propagator with theoretical and analytical methods. Results show that for micro-satellites under 100 kg based on current commercial technology, it is found that between 24 to 63 satellites are needed for 1 hour gap times depending on what combination of SAR and optical satellites are used. The genetic algorithm was found to not generate optimal constellations as the number of satellites increased beyond 12. It was however useful in mapping out possibilities and finding certain optimal parameters such as the inclination. The dual-axis propagator tested for its low processing load was found to be good for coverage analysis and estimating the shapes of the orbits. It was noted to have large positional errors however, limiting its use to analysis and not full constellation design. / Med ökande världsspänningar och förbättringar av satelliter och deras sensorer har intresset och möjligheterna att använda rymden och satelliter för försvarssyften ökat avsevärt. Dock har inte mycket forskning gjorts om behoven och möjligheterna med satellitkonstellationer över Sverige, särskilt när det gäller användningen av SAR och optiska sensorer i kombination med AI-objektdetektering. Denna avhandling ger insikt i behoven och kraven för att uppnå viss täckning och tidsgap samt utforskar olika metoder för konstellationsdesign för att uppnå detta. Detta görs genom att kombinera storskaliga tester med genetiska algoritmer och en dual-axis propagator med teoretiska och analytiska metoder. Resultaten visar att för mikrosatelliter under 100 kg, baserat på nuvarande kommersiell teknik, krävs mellan 24 och 63 satelliter för att uppnå gapptider på 1 timme, beroende på vilken kombination av SAR- och optiska satelliter som används. Det konstaterades att genetiska algoritmen inte tillförlitligt kunde hitta optimala konstellationer när antalet satelliter ökade bortom 12 st. Dualaxelpropagatorn, som testades för sin låga processbelastning, ansågs vara bra för täckningsanalys och uppskattning av omloppsbanornas former. Den hade dock stora positionsfel, vilket begränsade dess användning till analys och inte fullständig konstellationsdesign.

No description available.