Hur landets skolpolitik bör utformas och implementeras är en återkommande fråga i den politiska debatten. Den jämlika skolan, som bottnar i likvärdighet, menar regeringen är målet. Den jämlika skolan uppnås enligt regeringen främst genom riktade ekonomiska resurser till de skolor med elever som är socioekonomiskt utsatta men också genom en fortsatt satsning på inkluderingsarbetet i skolmiljön. Vad inkludering egentligen innebär och hur det vardagliga arbetet med inkludering bör se ut finns det dock lite olika uppfattningar om i inkluderingsforskningen.                       Den här studien undersöker en skolpersonals uppfattningar av inkludering samt hur denna personal ser på skolans AST-verksamhet i förhållande till begreppet. Syftet med undersökningen är att fördjupa kunskaperna av inkludering och utifrån det diskutera hur begreppet kan kopplas till idéer om jämlikhet inom utbildningen. Studien använder sig av en kvalitativ ansats, där intervjuer utförts utifrån tre olika frågeområden med fem stycken utav de i skolpersonalen som har undervisning med eleverna från skolans AST-klasser. Resultatet av studien visar på skilda uppfattningar av såväl inkluderingens innebörd som hur ett effektivt inkluderingsarbete bör se ut. Av resultatet framgår även att det finns skilda uppfattningar i huruvida en ökad grad av inkludering är något eftersträvansvärt när det gäller elevgruppen i AST-klasserna – som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder- autism. Studiens resultat överensstämmer väl med tidigare inkluderingsforskning som visar på stora oenigheter i synen på inkludering i skolmiljön. Skolrelaterad forskning påvisar också att skilda uppfattningar av begrepp, som inkludering, påverkar de pedagogiska förhållningssätten gentemot elever och i undervisningen – vilket i sin tur kan försämra förutsättningarna för likvärdighet och jämlikhet inom utbildningen.