Whereas educational policy is mainly concerned with the content of Human Rights Education (HRE), philosophers of education have widely explored the subject and her social condition in terms of social justice education. This thesis draws on philosophers of education in exploring the subject rather than the content of HRE, focusing the study on ontological rather than epistemological aspects of learning. In this thesis learning is explored through narratives, as a relational process of becoming. The turn to narrative is taken against the dominant historical narrative of human rights as a Western project. This turn concerns how claims toward universalism of human rights exclude difference and equally concerns how notions of particularity overshadows the uniqueness in life stories. The concept of uniqueness serves to elucidate the complexity of the subject, not easily reduced into social categorizations, a concept drawn from Adriana Cavarero and Hannah Arendt. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 2: In Press; Paper 4: Manuscript.</p>

Studiens syfte är att undersöka det berättelsebara i förskolebarns lärprocesser i språkande, läsande och skrivande. Adriana Cavareros teorier om relationerande narrationer används tillsammans med pedagogisk dokumentation. Genom textanalys av pedagogisk dokumentation kring barns arbete med namn, gavs möjlighet att pröva hur barn utforskar språkets innehåll utifrån det som överraskar och ifrågasätter konventioner och hur detta ofta sker genom relationerande berättelser. Studien visar potentialen i att lyssna efter det oväntade som barnen ger uttryck för och haka i detta för att bygga ut eller skapa ny kunskap. Pedagogisk dokumentation blir en mötesplats för olika erfarenheter och uttryck i samhället där barnen får möjlighet att fortsätta undersökandet i nya kontexter och konstellationer. Barnen i studien undersöker språkets unika uttryck och vad språket kan göra. Detta genererar behovet att undersöka traditionella konventioners gränser, där vem som skriver får betydelse för vad som skrivs. Definitionen av språk blir mångfaldig och genererar nya frågor kring hur verbalt språk, skriftspråk, symbolspråk och bildspråk kan ge uttryck för olika innehåll när de står i relation till varandra. Om pedagoger använder pedagogisk dokumentation som en mötesplats där alla bidrar med olikhet kring gemensamma frågor ges möjlighet att kombinera det visuella språket och berättandet, till att härbärgera mångfacetterade förståelser och diskussioner.

This thesis explores the conception and embodiment of nature in the songs of American folkmusic/doom metal singer-songwriter Chelsea Wolfe. Through the theoretical perspective of ecocritical feminism that emphasise the interconnectedness of the subjugation of women and the environment, this study delves into how Wolfe’s songs relate to nature and the feminine in relation to voice and song. I employ the methodology of Critical Musicology as described by Lawrence Kramer, to provide an understanding of the relationship between song, text and language. And to further facilitate a comprehensive understanding of gender and vocal expression, I utilise the feminist vocal philosophy of Adriana Cavarero where the logocentric division of speech and sound is scrutinised. Alongside this study’s primary focus on Wolfe’s vocal expression, attention to how ideas are musicalized and conveyed through sound and textual inclusions contribute to a richer and more nuanced understanding of how the relationship with nature is embodied in Wolfe’s songs.

Fokus för avhandlingen, Att uttrycka det mänskliga: narrativ etik i Nuruddin Farah’s trilogier, är de nio romaner publicerade mellan 1979 och 2011 som tillsammans utgör Nuruddin Farah’s tre trilogier: ”Variations on the Theme of an African Dictatorship,” bestående av Sweet and Sour Milk (1979), Sardines (1981), Close Sesame (1983); “Blood in the Sun,” bestående av Maps (1986), Gifts (1993), Secrets (1998); samt “Past Imperfect,” bestående av Links (2003), Knots (2007), Crossbones (2011). Tematiska och stilistiska skillnader till trots så är dessa trilogier och romaner märkbart sammanhängande i sitt fokus. De är inte bara tydligt förankrade i en somalisk verklighet som spänner över mer än tre decennier – en resa som inbegriper landets skifte från kommunisitstyre, via diktatur, till inbördeskrig, och 2010-talets version med islamistiskt styre och pirater som härjar kustregionen – men dessa romaner pekar genomgående bortom sin tydliga socio-politiska kontext mot djupt etiska, tid- och rumsoberoende frågeställningar: Hur förhåller sig individen till kollektivet? Vilket etiskt ansvar har jaget för den andre? Vad utgör grunden för människans gemensamma varande? Hur bevara sin mänsklighet under omänskliga levnadsförhållanden? Hur göra motstånd i en diktatur utan att bli en del i det maskineri av våld och tyranni man söker bekämpa? Trots det tydligt etiska anslaget så har dessa trilogier nästan uteslutande lästs utifrån sina politiska implikationer. Utan att undervärdera decennier av rikt och varierande kritiskt mottagande så har denna tendens till politiska läsningar ofta genererat förvånansvärt entydiga läsningar av verk kända för sin mångtydighet och komplexitet. Avhandlingen avser därför att påvisa djupet och bredden i Farah’s gestaltningar genom att tydligt belysa hur det etiska gestaltar sig på flera nivåer – tematiskt, berättartekniskt, i mötet mellan läsare och text, samt i föreställningar om författarens moraliska ansvar. Därutöver diskuteras även de etiska dimensionerna av litteraturkritik: vad innebär en etiskt hållen läsemetodik? Arbetets unika bidrag kan formuleras i fyra steg. För det första utgör avhandlingen det ända kända arbete – utöver Fiona F. Moola’s Reading Nuruddin Farah: The Individual, the Novel, and the Idea of Home (2014) – som inbegriper Farah’s alla trilogier, vilket möjliggör mer långtgående och genomgripande analyser än vad som hittills publicerats. Avhandlingens fokus på den senaste trilogin fyller dessutom en viktig lucka i det kritiska mottagandet av Farah’s romaner eftersom väldigt lite publicerats utöver recensioner. Förutom nya läsningar av Farah så utgör min emfas på det etiska i Farah’s etisk-politiska skrivande ett viktigt bidrag till det vidare fält av (afrikansk) (postkolonial) litteraturkritik där man ofta betonat det politiska över det etiska, snarare än att läst dessa två som oskiljaktiga entiteter. Trots att anledningarna till politiska läsningar av Farah’s trilogier kan härledas såväl till verkens starkt politiska nerv som författarens egna uttalanden i intervjuer och artiklar, så pekar privilegieringen av det politiska framför det etiska på en mer generell tendens inom postkolonial kritik att inrymma det etiska under det politiska. Trots att kopplingen mellan fiktion, politik och författaransvar inte kan avfärdas, hävdar jag i denna avhandling att ett ensidigt politisk angreppssätt hotar att såväl underskatta komplexiteten i romanernas gestaltningar, som att reducera konceptuellt vad författare som Farah faktiskt åstadkommer. För det andra så vidgar avhandlingen befintlig forskning kring det etiska i Farah’s romaner genom att inte endast fokusera på tematik och berättartekniska grepp, men också diskutera läsandet och skrivandet – det som i avhandlingen beskrivs som fyra sammanlänkande ”ethical moments of the told, the telling, the act of writing, the act of reading.” Utan att undervärdera tidgare kritiska läsningar så tycks många diskussioner kring Farah’s trilogier fokusera författarens centralitet på ett vis som emellanåt tar fokus från i övrigt tankeväckande läsningar av tematik och narrativa strategier. Min högst textcentrerade utgångspunkt visar som kontrast att läsningen av Farah’s trilogier genererar spörsmål som kräver ett mer holistiskt perspektiv, inte minst tydliga diskussioner kring den etiska dialog som uppstår i mötet mellan läsare och text. Förutom att bidra till befintlig forskning på Farah’s författarskap, så bidrar avhandlingens holistiska inställning till narrativ etik med fem sammanlänkade perspektiv till det vidare fältet av etisk litteraturkritik. Dels beror detta på det faktum att en sådan modell förutsätter användandet av multipla tolkningsmodeller; i mitt fall kontinental filosofi, postkolonial teori, samt narratologiska teorier kring läsande och mottagande. Denna interdisciplinära modell för narrativ etik är dock inte begränsad till min specifika sammansättning utan kan fungera som modell även för andra litteraturforskare, med alternativa kombinationer av tänkare och teoretiker. Till sist; trots att det inte varit ett uttalat mål från projektets början så har arbetet med det etiska i Farah’s trilogier generarat många funderingar kring den egna läsningen som efterhand lett till formulering av nya narratologiska perspektiv. Här utgör mötet mellan text och läsare en central del i avhandlingen. Genom att betona de etiska elementen i mötet mellan text och läsare närmar jag mig spörsmål som i förlängningen kan ses som byggstenar i en mera etiskt hållen läsemetodik. I stället för att tolka ”störande” element som exempel på estetiska brister, alternativt brister i författarens moraliska ansvarstagande (!) så menar jag att de aspekter som irriterar läsaren, försvårar eller rent av omöjliggör förståelse mycket väl kan vara de ting i texten som tvingar läsaren till en mera engagerad och därmed etiskt mer välgrundad läsning. Att läsa textens ”krux” i termer av ”ethical resource” utgör ett viktigt bidrag till såväl litteratur-filosofisk som narratologisk litteraturforskning, eftersom man ofta hamnat i endera värderande samtal kring ”god litteratur” eller i resonemang kring vilka narrativa element/strategier som väcker läsarens engagemang, empati, etc – och vilka som inte gör det. / This study explores the multiple ethical dimensions of the nine novels published between 1979 and 2011 that together constitute Nuruddin Farah’s three trilogies Variations on the Theme of an African Dictatorship, including Sweet and Sour Milk (1979), Sardines (1981), and Close Sesame (1983); Blood in the Sun, including Maps (1986), Gifts (1993), and Secrets (1998); and Past Imperfect, including Links (2003), Knots (2007), and Crossbones (2011). For all that separate these trilogies and novels thematically and stylistically, they are remarkably consistent in their enquiry. While firmly rooted in the geo-political particulars of Somalia, these novels stage human experience in ways that cut across time and place, inviting the reader to ponder a plethora of questions of profoundly ethical import: How can one remain human in the face of extreme adversities? How can one resist oppression in all its forms without becoming a perpetrator of that which one seeks to resist? What role may violence or non-violence have in seeking to see justice done? How far does responsibility for the other reach? How may dehumanizing forces be resisted in ways that preserve and even restore human dignity? By privileging the ethical in Farah’s ethico-political writing, the study draws attention to voices and perspectives that have gone unnoticed in previous readings, where political perspectives have dominated. Not only does a sustained analytical focus on how human dignity is valued, protected, preserved and even restored call for re-assessments of concepts such as ‘freedom,’ ‘resistance,’ and ‘moral responsibility.’ but the thesis’ highly text-centered approach has in the process of writing proved that Farah’s trilogies generate questions that demand a fuller exploration than what has hitherto been possible with a more limited emphasis on themes and narrative strategies. The use of a model in which five ‘ethical moments’ are explored thus allows for more extensive conclusions to be drawn, both regarding the ethics emerging in the trilogies themselves (‘ethics of the told,’ ‘ethics of telling’ and ‘ethics of writing’), in reading practices and critical reception (‘ethics of reading’), and my own research practice (‘ethics of method’). Ultimately, the study’s explorations of themes, narrative strategies, author’s responsibilities and critical response elucidate how Farah’s trilogies escape any narrow definition of what (African) (postcolonial) literature is or should be. By privileging the ethical trajectory – without losing sight of the strong political impetus of Farah’s writing – significant stories and perspectives surface that are no less political in their outlook than more conventional readings of “resistance writing.” By drawing on continental philosophy (Lévinas, Cavarero and Butler), narrative theory and postcolonial studies, this study brings fresh perspectives to bear on both familiar and less well-known material, while also contributing to new methodological frameworks within narrative ethics and new theoretical perspectives within narrative theory, not least as reflected in the final chapter’s discussion of imaginative challenges.