Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.

<p>I denna studie görs ett försök att öka förståelsen kring hur den inkommande direkta solinstrålningen blir påverkad av de gaser och partiklar som finns i atmosfären. Studiens syfte är att se om det statistiskt går att detektera någon trend i SMHI s mätningar av direkt solinstrålning vid elva mätstationer i Sverige mellan åren 1983-2003. Här undersöks även om partikelhalten i luften har förändrats samt om en eventuell trend i direkt solinstrålning kan kopplas ihop med förändrade partikelhalter i luften under samma tidsperiod. Solens cykler och ett förändrat ozonskikt kopplas också samman med resultaten. </p><p>Det finns säsongsvariation i datamaterialet av den direkta solinstrålningen och därför appliceras månadssummerade värden i Seasonal Mann Kendall test for trend som är fördelningsoberoende. För att se hur partiklar och direkt solinstrålning samvarierar görs korrelationstestet Kendall’s Tau i SPSS 11,5. Valet av de variabler som undersöks gentemot direkt solinstrålning är baserat på tidigare forskning av vilka ämnen i atmosfären som kan ha en inverkan på den mängd solinstrålning som når jorden. De aerosoler och partiklar som används som jämförelsematerial (årsmedelvärden) är SO2, SO4, Sot, NO2 och PM10. Mätdata av aerosoler och partiklar har hämtats från IVL Svenska Miljöinstitutet AB vilka jämförs med solinstrålningsdata från SMHI. </p><p>Resultatet från trendtestet för direkt solinstrålning visar att det finns en positiv trend vid 9 av 11 undersökta stationer, solinstrålningen har ökat med 0,5 - 1,2 % år-1. Korrelationstesten mellan direkt solinstrålning och de olika undersökta partiklarna visar att då partikelhalten sjunker ökar den direkta solinstrålningen. Av de undersökta variablerna kan ökningen av solinstrålning till största delen förklaras med en minskad mängd sulfat- och sotpartiklar i atmosfären. Kvävedioxid uppges också som en bidragande faktor, dock liten då minskningen av kvävedioxid inte är så stor. Solens cykler och uttunning av ozonskiktet förklarar endast en mycket liten del av den ökade direkta solinstrålningen.</p>

Disputats. Universität Hohenheim, 2005.

I denna studie görs ett försök att öka förståelsen kring hur den inkommande direkta solinstrålningen blir påverkad av de gaser och partiklar som finns i atmosfären. Studiens syfte är att se om det statistiskt går att detektera någon trend i SMHI s mätningar av direkt solinstrålning vid elva mätstationer i Sverige mellan åren 1983-2003. Här undersöks även om partikelhalten i luften har förändrats samt om en eventuell trend i direkt solinstrålning kan kopplas ihop med förändrade partikelhalter i luften under samma tidsperiod. Solens cykler och ett förändrat ozonskikt kopplas också samman med resultaten. Det finns säsongsvariation i datamaterialet av den direkta solinstrålningen och därför appliceras månadssummerade värden i Seasonal Mann Kendall test for trend som är fördelningsoberoende. För att se hur partiklar och direkt solinstrålning samvarierar görs korrelationstestet Kendall’s Tau i SPSS 11,5. Valet av de variabler som undersöks gentemot direkt solinstrålning är baserat på tidigare forskning av vilka ämnen i atmosfären som kan ha en inverkan på den mängd solinstrålning som når jorden. De aerosoler och partiklar som används som jämförelsematerial (årsmedelvärden) är SO2, SO4, Sot, NO2 och PM10. Mätdata av aerosoler och partiklar har hämtats från IVL Svenska Miljöinstitutet AB vilka jämförs med solinstrålningsdata från SMHI. Resultatet från trendtestet för direkt solinstrålning visar att det finns en positiv trend vid 9 av 11 undersökta stationer, solinstrålningen har ökat med 0,5 - 1,2 % år-1. Korrelationstesten mellan direkt solinstrålning och de olika undersökta partiklarna visar att då partikelhalten sjunker ökar den direkta solinstrålningen. Av de undersökta variablerna kan ökningen av solinstrålning till största delen förklaras med en minskad mängd sulfat- och sotpartiklar i atmosfären. Kvävedioxid uppges också som en bidragande faktor, dock liten då minskningen av kvävedioxid inte är så stor. Solens cykler och uttunning av ozonskiktet förklarar endast en mycket liten del av den ökade direkta solinstrålningen.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2006. / Härtill 5 uppsatser.

To predict the performance of an electro-optical sensor system (EO-system) requires taking the weather situation into consideration. The possibility to use weather data from satellites instead of ground – and flight stations has been investigated. Nearly 170 satellites (about 10% of the functional satellites in orbit) were found to have atmosphere and weather monitoring. A method to select satellite data has been created based on three criteria: (1) the satellite should have a least one payload that measure a weather parameter for EO-system, (2) it should be possible to download data, free of charge, from the specified payload and (3) the satellite should cover geographical areas of interest for a potential user. The investigated performance property is the range, which is affected by many weather parameters, and focus has been on aerosols. The mean value for the aerosol extinction coefficient, for day- and nighttime conditions in December 2016, from the satellite CALIPSO’s lidar instrument Cloud-Aerosol Lidar with Orthogonal Polarization (CALIOP) has been downloaded from www.earthdata.nasa.gov and implemented in a new developed application to predict the range for an EO-system. In the satellite data, from December 2016, it could be seen that the presence of aerosols, on a global scale, appears below 5 km and that the concentration of aerosols for nighttime condition is higher in local areas. For the test wavelength band of 0.9–2.5 µm, the application showed that the aerosol impact reduced the range by nearly 87%, if the EO-system was in a layer with aerosols. The application for the range prediction of EO-systems is on an early stage and need further development, especially its weather and scene parameters, to become a successful tool for a potential user in the future. / Att förutsäga prestandan hos ett elektro-optiskt sensorsystem (EO-system) kräver att man tar hänsyn till bland annat förhållandet i atmosfären. Möjligheten att använda väderdata från satelliter istället för mark- och flygstationer har undersökts. Det hittades nästan 170 satelliter (cirka 10% av de fungerande satelliterna i omloppsbana) med inriktning på atmosfär- och väderövervakning. En metod för att välja ut satellitdata har skapats som baseras på tre kriterier: (1) satelliten ska ha minst ett instrument som mäter en väderparameter för EO-system, (2) man ska, från internet, kunna ladda ner mätdata från det specifika instrumentet och (3) satelliten ska passera över ett område som är av intresse för en potentiell användare. Den prestandaegenskap som har undersökts är räckvidden, som påverkas av flera väderparametrar, där fokus har legat på inverkan från aerosoler. Medelvärdet för extinktionskoefficienten av aerosoler, för dag och natt i december 2016, från satelliten CALIPSO’s lidarinstrument Cloud-Aerosol Lidar with Orthogonal Polarization (CALIOP) laddades ner från www.earthdata.nasa.gov och användes i en nyutvecklad applikation för att förutsäga räckvidden hos ett EO-system. Från satellitens mätningar i december 2016 kunde man se att förekomsten av aerosoler mestadels befann sig, globalt sett, uppdelat i olika lager under 5 km höjd och att koncentrationen av aerosoler är högre på natten i lokala områden. Applikationens beräkningar visade att förekomsten av aerosoler påverkade räckvidden för exempel våglängdsbandet 0.9–2.5 µm med en försämring upp till 87% när EO-systemet befann sig i ett skikt av aerosoler. Applikationen för att förutsäga räckvidden hos EO-system är i dess begynnelse och kräver vidareutveckling av både väder- och scenparametrar för att det ska bli ett framgångsrikt verktyg.

Denna rapport presenterar en utvärdering av en centrifugal luftrenare från företaget Airission som användes i en infektionsavdelning på Karolinska Universitetssjukhuset. Airissions luftrenare rensar bort partiklar och aerosoler, genom så kallad centrifugalteknologi, en relativt oprövad teknologi för luftrening. Målet var att undersöka och försöka verifiera luftrenarens funktion och prestanda samt jämföra den med en konventionell luftrenare som använder traditionella tvåstegsfilter för att rena luft.För att utföra studien användes ett bioaerosolmätinstrument som i realtid mäter partikelnivåerna i rummet. Testerna utfördes under olika driftförhållanden och tidsintervall med luftrenare påslagen respektive avstängd. Datainsamlingen och analysen inkluderade beräkningen av medelvärdet, jämförelse av partikelnivåerna mellan de olika testfallen och beräkning av standardavvikelsen.Resultaten visade att Airissions centrifugala luftrenare fungerar väl för rening av luft från partiklar och aerosoler. Reningseffektiviteten var jämförbar med en konventionell luftrenare. Den var mer effektiv än en konventionell luftrenare utan användning av högeffektiva luftfilter, mer allmänt känt som HEPA-filter. En signifikant minskning av antalet partiklar i luften observerades medan luftrenaren var i drift. Det uppstod dock en del komplikationer vid appliceringen av HEPA-filtret, vilka kunde ha haft en negativ påverkan på båda luftrenarna. Sammanfattningsvis visar analysen att den tillämpade centrifugalteknologin hos Airissions luftrenare fungerar väl. Jämförelsen av den konventionella luftrenaren visar vissa fördelar med en luftrenare som använder centrifugal teknologi - både gällande effektivitet och kvalitet.Denna rapport bidrar till kunskapen om luftreningslösningar för att förbättra luftkvaliteten och minska spridningen av luftburna sjukdomar, framför allt i sjukhusmiljöer. Resultaten kan vara till nytta för fortsatt forskning och utveckling av mer effektiva luftrenare som i sin tur ger ett bättre skydd för patienter och sjukhuspersonal som exponeras för luftburna smittämnen. / This report presents an evaluation of a centrifugal air purifier from the company Airission used in an infectious ward at Karolinska University Hospital. Airission's air purifier removes particles and aerosols using centrifugal technology, a relatively untested technology for air purification. The goal was to investigate and attempt to verify the functionality and performance of the air purifier and compare it to a conventional air purifier that uses traditional two-stage filters for air purification.To conduct the study, a bioaerosol measuring instrument was used to measure real-time particle levels in the room. The tests were performed under different operating conditions and time intervals with the air purifier turned on and off. Data collection and analysis included calculating the mean values, comparing the particle levels between different test cases, and calculating the standard deviation.The results showed that Airission's centrifugal air purifier effectively purifies air from particles and aerosols. The purification efficiency was comparable to a conventional air purifier. It was more effective than a conventional air purifier without the use of highefficiency air filters, commonly known as HEPA filters. A significant reduction in the number of particles in the air was observed while the air purifier was in operation. However, some complications arose during the application of the HEPA filter, which could have had a negative impact on both air purifiers.In summary, the analysis demonstrates that the applied centrifugal technology in Airission's air purifier works well. The comparison with the conventional air purifier shows certain advantages of an air purifier that uses centrifugal technology - in terms of both efficiency and quality.This report contributes to the knowledge of air purification solutions to improve air quality and reduce the spread of airborne diseases, especially in hospital environments. The results can be useful for further research and development of more effective air purifiers, which in turn provide better protection for patients and hospital staff exposed to airborne pathogens.