I samband med att Afghanistan själva skall ta över säkerhetsansvaret i landet från 2015 kommer en stor del av framgången bero på den afghanska arméns (ANA) förmåga och färdigheter. Avseende dess kapacitet att klara av denna uppgift har det framförts tvivel. Mot bakgrund av detta kommer den afghanska arméns krigföringsförmåga i nutid att undersökas i denna uppsats i syfte att kartlägga eventuella förtjänster samt brister som i sin tur kanske kan ge en fingervisning om framtiden.   Metoden utgörs av en fallstudie av (ANA) där ett analysverktyg skapas med hjälp av J.F.C Fullers teorier om krigföringsförmåga han framför i sin bok ”The Foundations of the Science of War” och specifikt det han benämner som the threefold order. Krigföringsförmågan delas i sin tur in i fysiska, konceptuella och moraliska faktorer.   Med hjälp av detta analysverktyg sorterar jag undersökningsmaterialet, som framförallt utgörs av rapporter från det amerikanska försvarsdepartementet och kongressen, med hjälp av kvalitativ textanalys.   Avslutningsvis besvaras den övergripande frågeställningen genom en analys av det insamlade undersökningsmaterialet och en avslutande diskussion.   Det övergripande resultatet är att ANA har gjort stora framsteg under de senaste åren men att den samlade krigföringsförmågan bedöms som låg. Inom de fysiska faktorerna är det framförallt den låga krigsdugligheten bland fältförbanden samt inom flygvapnet och stödfunktionerna som drar ner betyget. Inom de konceptuella är det bristen på utbildare, den svaga rekryteringen och utbildningen av underofficerare och olika traditioner inom officerskåren. Det som är sämst är de moraliska faktorerna där framförallt etniska problem och nepotism bidrar till splittring inom armén.