<p>Försvarsmaktens omställning från ett nationellt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar har för flygvapnets stridsflygdivisioner, likt som för många andra förband, inneburit stora förändringar i hur verksamheten genomförs. Ett tidigare relativt jämnt flöde av verksamhet och resurser har nu bytts ut mot årsvisa cykler med variationer i resurstilldelning divisionerna emellan. Syftet med detta arbete är att först undersöka hur dessa cykler påverkar piloternas uppfattning av sin arbetssituation. Därefter diskutera hur denna uppfattning påverkar flygvapnets krigföringsförmåga. En undersökning har genomförts på flygvapnets fyra stridsflygdivisioner. Kvantitativ- och kvalitativ metod har nyttjats i form av en enkät samt samtalsintervjuer. Därtill har även textanalys genomförts av Doktrin för gemensamma operationer och Doktrin för luftoperationer. Teorin som har nyttjats är Fredrick Herzbergs tvåfaktorteori som redogör för trivsel och motivation i arbetet. Framkommen empiri i undersökningen har sedan analyserats utifrån Herzbergs teori och sedan ställts mot Försvarsmaktens modell för krigföringsförmågan. Resultatet visar på att deltagarna i undersökningen uppvisar en hög grad av motivation som skapas genom arbetet i sig. Det råder även en utbredd frustration som framför allt beror på arbetssituationen. Påverkan utifrån detta är både positiv och negativ på krigföringsförmågans tre delar.</p>

Försvarsmaktens omställning från ett nationellt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar har för flygvapnets stridsflygdivisioner, likt som för många andra förband, inneburit stora förändringar i hur verksamheten genomförs. Ett tidigare relativt jämnt flöde av verksamhet och resurser har nu bytts ut mot årsvisa cykler med variationer i resurstilldelning divisionerna emellan. Syftet med detta arbete är att först undersöka hur dessa cykler påverkar piloternas uppfattning av sin arbetssituation. Därefter diskutera hur denna uppfattning påverkar flygvapnets krigföringsförmåga. En undersökning har genomförts på flygvapnets fyra stridsflygdivisioner. Kvantitativ- och kvalitativ metod har nyttjats i form av en enkät samt samtalsintervjuer. Därtill har även textanalys genomförts av Doktrin för gemensamma operationer och Doktrin för luftoperationer. Teorin som har nyttjats är Fredrick Herzbergs tvåfaktorteori som redogör för trivsel och motivation i arbetet. Framkommen empiri i undersökningen har sedan analyserats utifrån Herzbergs teori och sedan ställts mot Försvarsmaktens modell för krigföringsförmågan. Resultatet visar på att deltagarna i undersökningen uppvisar en hög grad av motivation som skapas genom arbetet i sig. Det råder även en utbredd frustration som framför allt beror på arbetssituationen. Påverkan utifrån detta är både positiv och negativ på krigföringsförmågans tre delar.

Uppsatsen tar sin övergripande utgångspunkt i vår förståelse för teorier inom militärteorin. Det föreligger flera utmaningar vid tolkning av teorier. Exempel på detta kan utgöras av författarens och betraktarens förförståelse, språkliga eller vetenskapsteoretiska perspektiv. Därmed kan också följdfel uppstå i doktriner och riktlinjer.  I det specifika utgör J.F.C Fuller och Martin van Creveld teorier om fighting power empiri när de anlyseras genom en metateoretisk ram bestående av förståelse – förklara och uppifrån – nedifrån kompletterad med en analys avseende krigföringsnivå. Syftet med uppsatsen är att skapa en större förståelse för begreppet fighting power genom att analysera den vetenskapsteoretiska utgångspunkten hos Fuller och Creveld. Vidare syftar uppsatsen till att skapa förståelse för att fighting power inte kan betraktas isolerat utan som del av ett större sammanhang. Uppsatsen resultat visar hur Fuller och Creveld har olika utgångspunkt när de skapade sina teorier. Fullers teori utgår från ett förklaringsinriktat uppifrånperspektiv och Crevelds från ett förståelseinriktat nedifrånperspektiv. Vidare visar uppsatsen hur båda teorierna främst omfattar den taktiska nivån trots skillnaderna i deras framställning. Uppsatsen påvisar också vikten av de olika förhållningssätten för att kunna förstå fighting power i ett sammanhang för att därmed kunna omsätta detta i doktrinära eller taktiska riktlinjer. Avslutningsvis diskuteras giltigheten i den svenska beskrivningen av krigföringsförmåga (pelarmodellen) utan att betrakta det i ett större sammanhang.

Dagens samtida konflikter skiljer sig ganska markant ifrån den typ av krigsföring som vi är vana att se den, exempelvis under andra världskriget där reguljära förband stred mot varandra med de allierade på ena sidan fronten och axelmakterna på den andra. I dagens konflikter är nyttjandet av irreguljära förband vanligt förekommande vilket har lett till att reguljära förband måste strida på helt andra villkor och omständigheter än förut. Under Vietnamkriget startades Operation Fenix i syfte att bemöta denna nya typ av krigsföring och de metoder som användes av den amerikanska underrättelsetjänsten var något som inte hade prövats tidigare. Tyvärr gav dessa metoder inte det underrättelsevärde som det var tänkt till en början men frågan står fortfarande kvar hur dessa metoder påverkade VCIs (Viet Cong Infrastructure)  krigföringsförmåga. Syftet med denna uppsats är att i en fallstudie granska om de metoder som Operation Fenix använde under Vietnamkriget var effektiva gentemot irreguljära styrkor samt om det finns något stöd gentemot dessa metoder i militärteorin. I uppsatsen används en teoriprövande fallstudie där David Galulas teorier implementeras i ett analysverktyg skapat utav de tre pelarna i krigföringsförmågor där varje faktor analyseras och slutligen sammanfogas till resultat till den givna frågeställningen. Denna uppsats visar på att de effekter Operation Fenix hade på de irreguljära moståndarna har ett visst samband med de teorier David Galula skapat gällande Counterinsurgency Warfare.

I samband med att Afghanistan själva skall ta över säkerhetsansvaret i landet från 2015 kommer en stor del av framgången bero på den afghanska arméns (ANA) förmåga och färdigheter. Avseende dess kapacitet att klara av denna uppgift har det framförts tvivel. Mot bakgrund av detta kommer den afghanska arméns krigföringsförmåga i nutid att undersökas i denna uppsats i syfte att kartlägga eventuella förtjänster samt brister som i sin tur kanske kan ge en fingervisning om framtiden.   Metoden utgörs av en fallstudie av (ANA) där ett analysverktyg skapas med hjälp av J.F.C Fullers teorier om krigföringsförmåga han framför i sin bok ”The Foundations of the Science of War” och specifikt det han benämner som the threefold order. Krigföringsförmågan delas i sin tur in i fysiska, konceptuella och moraliska faktorer.   Med hjälp av detta analysverktyg sorterar jag undersökningsmaterialet, som framförallt utgörs av rapporter från det amerikanska försvarsdepartementet och kongressen, med hjälp av kvalitativ textanalys.   Avslutningsvis besvaras den övergripande frågeställningen genom en analys av det insamlade undersökningsmaterialet och en avslutande diskussion.   Det övergripande resultatet är att ANA har gjort stora framsteg under de senaste åren men att den samlade krigföringsförmågan bedöms som låg. Inom de fysiska faktorerna är det framförallt den låga krigsdugligheten bland fältförbanden samt inom flygvapnet och stödfunktionerna som drar ner betyget. Inom de konceptuella är det bristen på utbildare, den svaga rekryteringen och utbildningen av underofficerare och olika traditioner inom officerskåren. Det som är sämst är de moraliska faktorerna där framförallt etniska problem och nepotism bidrar till splittring inom armén.

Att mäta och värdera motståndarens och sin egen krigföringsförmåga är angeläget i alla typer av militära konflikter. Svensk doktrin presenterar pelarmodellen som ett verktyg för detta. Med tanke på att den svenska försvarsmakten genomgått stora förändringar sedan pelarmodellen först introducerades i de svenska doktrinerna är det möjligt att den inte fyller sin funktion i de typer av militära konflikter som Sverige nu deltar i. I denna uppsats genomförs en teoriprövande studie av modellen i syfte att undersöka om den fortfarande är tillämpbar i sin befintliga form. Modellen prövas mot teorier av David Galula och John Warden vilka beskriver två typer av militära operationer som den svenska försvarsmakten deltar eller nyligen har deltagit i. Undersökningen visar att de faktorer som ingår i pelarmodellen också förekommer i Galulas och Wardens teorier samt att pelarmodellen fortfarande är tillämpbar i sin befintliga form. Dock kan modellen tolkas på en mängd olika sätt och betydelsen av dess ingående faktorer skiljer sig för olika typer av konflikter. För att öka användbarheten krävs kompletterande förklaringar kring modellen och begreppet krigföringsförmåga samt ett förtydligande av hur de fysiska, konceptuella och moraliska faktorerna är beroende av varandra. / To measure and evaluate the opponent’s and your own warfare capability is essential in all types of military conflicts. Swedish doctrine presents the column model as a tool for this. Given that the Swedish armed forces have undergone major changes since the column model was first introduced in the Swedish doctrines, it is possible that it doesn’t fulfill its role in the types of military conflicts that Sweden is now participating in. In this paper it is carried out a theory testing study of the model in order to study if it is still applicable in its existing form. The model is tested toward the theories of David Galula and John Warden which describes two types of military operations that the Swedish armed forces are or have recently participated in.The study shows that the factors included in the column model also are present in Galula’s and Warden's theories and that the column model still applies in its existing form. However, the model can be interpreted in a variety of ways and the importance of its constituent elements are different for different types of conflicts. To enhance the usability additional explanations about the model and the concept of warfare capability is needed as well as a clarification of how the physical, conceptual and moral factors are interdependent.

Värdegrund utgör en del av de moraliska faktorerna som tillsammans med fysiska- och konceptuella faktorer bildar den samlade krigföringsförmågan. Värdegrundens bidrag till krigföringsförmågan är mångfasetterad. De mest centrala funktionerna är att skapa legitimitet, att fungera som stöd vid beslutssituationer samt att främja en gemensam identitet. Sedan flera år tillbaka har Försvarsmakten en utarbetad värdegrund som utgör en del av den militära professionen och därmed omfattar all militär personal inklusive värnpliktiga. Det saknas dock tydlighet avseende hur önskade värderingar i praktiken ska överföras från yrkesofficerare till värnpliktiga, vilka utgör huvuddelen av krigsförbanden. Studien syftar till att fördjupa förståelsen för hur Försvarsmaktens värdegrund transformeras från teorin till praktiken. Något som sker genom att undersöka hur yrkesofficerare förmedlar värderingar till värnpliktiga. Genom tio djupintervjuer och reflexiv tematisk analys, undersöker förevarande studie hur officerare på lägre nivå, de facto, överför Försvarsmaktens värdegrund till värnpliktiga. Studiens resultat visar att yrkesofficerare överför Försvarsmaktens värdegrund till värnpliktiga via tre teman: genom gemensamma värden, genom motivation och genom trovärdighet. Resultatet är till gagn för militära professionsutövare i deras värv samt bidrar till den tidigare forskningen med ökad kunskap om hur Försvarsmaktens värdegrund, i praktiken, överförs till de värnpliktiga.

Försvarsmakten har anställda läkare för att hantera militärers fysiska problem, psykologer för deras mentala problem och präster för själsliga problem. Försvarsmakten ger uttryck för att själavård bidrar till operativ effekt och präster är satta att leda själavården. Forskning visar på ökad risk för stressymptom bland personal som deltagit i militära missioner och att goda relationer kan motverka destruktiva symptom. Inom ramen för denna studie har ingen svensk forskning påträffats som stödjer att själavård bidrar till operativ effekt. Själavårdskonceptet är outforskat ur ett militärt perspektiv och studien vill bidra med vetenskapligt grundad förståelse om dess roll och vilken betydelse själavården har för krigföringsförmågan. Genom en induktiv ansats och ett kvalitativt perspektiv har förståelsen utvecklats med en anpassad form av grundad teori. Forskningsfrågor 1. Vilken roll spelar själavården för officerare i Försvarsmakten? 2. Upplever officerarna att själavården har betydelse för krigföringsförmågan? Resultatet visar att militär själavård kan förstås som en decentraliserande process bestående av traditionell, social och spirituell vägledning. Resultatet presenteras i en tredimensionell modell som sammantaget baseras på tolv kategorier som framträtt ur empirin. Betydelsen av militär själavård för krigföringsförmågan framstår som en individuell drivkraft som armerar och förstärker krigföringsförmågan. Diskussionerna i studien består av tre teoretiska analyser: Den första diskussionen förbinder resultatet med forskningsöversikten. Den andra diskussion förenar resultatet med den teoretiska referensramen där en utvecklad modell av krigföringsförmågan presenteras. Den tredje diskussionen utgörs av en perspektivisering där resultatet projiceras mot teori som framträtt sent under studien.

Det förväntade resultatet i en väpnad konflikt mellan en starkare och en svagare stat är att den som förefaller starkare faktiskt segrar och därigenom uppnår sina målsättningar. Även om detta är det vanligaste resultatet händer det att den svagare staten segrar, eller åtminstone undviker att förlora. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som på ett avgörande sätt bidrar till framgång för den svagare aktören i en asymmetrisk, konventionell, väpnad konflikt.  Forskningen genomförs som en jämförande studie mellan två liknande fall. Dessa fall av konventionell krigföring ledde dock fram till olika resultat. Det ena fallet är den tyska invasionen av Norge 1940. Trots norskt motstånd uppnåddes de tyska målsättningarna, vilket kunde förväntas givet styrkeförhållandena. Det andra fallet är Finska Vinterkriget, där Sovjetunionen inte lyckades uppnå sina målsättningar mot det resursmässigt avsevärt svagare Finland.  Resultatet av analysen visar att flera faktorer är avgörande för att den svagare aktören skall nå framgång. Främst bland dessa är att den politiska ledningen uppfattar ett hot och är villig att agera mot detta. Vidare är viljan att strida, samt yttre faktorer som påverkar angriparen viktiga. Numerären och kvaliteten hos de militära maktmedel som finns till förfogande är inte oviktiga, men inte heller av avgörande betydelse.

The purpose of the essay has been to analyze if the Swedish Army ground forces, can be looked upon as a learning organization as the doctrines declare. This in the perspective that a working, collective Lessons Learned-process does not exist in the Swedish Army with the possible long term effects of diminishing its war-fighting capabilities. The method is a qualitative text analysis of the recently published report from the Swedish Army Land Warfare Center. The report focuses on tactical experiences from the Swedish ground forces perspective through the years 2009-2012, in the over a decade long Afghanistan-operation. The result indicates that the specified organization, the Army and its ground forces, can be seen as a learning organization but with great flaws. The flaws can be seen in all chosen theoretical disciplines, but are the most palpable in the most important one - the system thinking - which is essential for long term learning. But the analysis also gives some good news. The discipline that embraces the most indications of learning is the personal mastery. The inner strength, will and skill sets of the personnel are striking. The analysis points out that a deep learning exists, specifically on individual and lower levels, but is hindered by the system. Hence, the organization is filled with tacit knowledge. The conclusion is that the war-fighting capabilities might actually have been strengthened, but mainly on individual and low level but not as the organization should have. It lacks a working system for it.