I uppsatsen studeras möjligheten för chefer på lägre taktisk nivå i armén, att i fred öka förutsättningarna för att optimera arméns militära förmåga i krig. Syftet är att påvisa hur organisationskultur påverkar ledarskap och därmed har en påverkan på arméns stridspotential. Uppsatsen tar utgångspunkt i begreppet fighting power, varvid en av dess ingående faktorer, ledarskap, studeras i relation till organisationskultur. Genom kvalitativa intervjuer inhämtas empiri, vilken dels jämförs mot empiri ur Försvarsmaktens styrande dokument, dels analyseras ur ett organisationskulturellt perspektiv. Genom uppsatsen påvisas att organisationskultur påverkar ledarskap, vilket i sin tur påverkar stridspotentialen. Resultatet visar att grundläggande antaganden som råder i organisationen är: (i) Ledarskap bygger på ömsesidigt förtroende, (ii) Lojalitet mot uppgiften eftersträvas, (iii) Tid ses ur ett monokront perspektiv, (iv) Vikten av ansvarstagande och (v) Individer drivs av utveckling, vilket leder till karriärfokus. Dessa grundläggande antaganden påverkar ledarskapet i organisationen genom att chefer med sitt ledarskap visar vad som är viktigt, vad som i organisationen prioriteras och premieras. Ur uppsatsen dras slutsatsen att chefer kan bidra till att optimera arméns stridspotential genom kunskap om rådande organisationskultur. Med denna kunskap kommer möjligheten att göra medvetna val i ledarskapet. Att premiera beteenden som främjar utveckling av stridspotential kan innebära att val måste göras, som inte korrelerar med organisationens kultur.