Syftet med uppsatsen är att, med hjälp av främst Moshe Kress principer för operativ logistik, analysera likheter och skillnader avseende hur armén, flygvapnet och marinen tillämpar logistik samt identifiera eventuella möjligheter att samordna tillämpningen för optimal effektivitet i en utveckling mot allt fler gemensamma operationer. Tyngdpunkt är på taktisk nivå.   Det råder ingen tvekan om att logistik är viktigt för all militär verksamhet. Försvarsmakten genomgår omstrukturering som innebär utmaningar när samma resurser behövs av flera samtidigt. Gemensamma operationer ställer krav på interoperabilitet vilket är en utmaning för logistiken som av tradition varit stridskraftsspecifik med begränsat erfarenhetsutbyte över gränserna.   Med stöd av Kress teorier om operativ logistik har tre faktorer operationaliserats. Empirin inhämtas ur Försvarsmaktens styrdokument samt genom intervjuer med nyckelpersoner från Högkvarteret. Genom jämförande analys har likheter och skillnader mellan stridskrafternas logistikkoncept, och tillämpning av desamma, genomlysts. Likheterna är tydligast avseende tidens centrala betydelse, behovet av transportresurser och logistikens tidiga integrering i planeringsarbetet. Även behovet av rutiner, hänvisningar och understöd från andra förenar. Skillnaderna avser främst snabbhet, distribution och leverans, centraliserat respektive decentraliserat ledarskap. Förutsättningarna för val och anpassningsmöjligheter av leveransplatser skiljer sig åt.   Uttalade möjligheter till omedelbar samordning har inte identifierats. Däremot finns det stöd för att ökad förståelse för och kunskap om varandras logistikkoncept, och tillämpningen, kan ge bättre möjligheter till samordnat utnyttjande av befintliga resurser. Över tid bör det kunna leda till ökad effektivitet utan att koncepten måste likriktas.

No description available.

Överraskning är en princip som utgör en väsentlig framgångsfaktor för att lyckas med krigföring. Genom detta skapas en naturlig frågeställning om vad som motverkar konsekvenserna av överraskning samt hur förband och individer återhämtar sig från överraskning. Principen flexibilitet används idag som lösning och det blir intressant att studera hur övning och träning genomförs i den svenska armén för att utveckla chefers förmåga att återhämta sig från överraskning. I studien undersöks dels förutsättningarna för den svenska arméns doktriner att tillämpa militärteori kring flexibilitet samt dels hur övning och träning av svenska arméns högre chefer genomförs. Med dessa utgångspunkter utvecklas en teoretisk modell i syfte att beskriva hur Armén skulle kunna utveckla övning och träning på principerna överraskning och flexibilitet. Resultaten påvisar att övning och träning av Arméns högre chefer främst behöver utvecklas relaterat till konceptuell och doktrinär flexibilitet samt kognitiv och ledningsflexibilitet. En viktig del kopplat till ledningsflexibiliteten är att det krävs vaksamhet för att säkerställa att detalj- och centralstyrning som ett led i förvaltningslogiken inte påverkar insatslogikens uppdragstaktik negativt. Studiens resultat påvisar också att de nu rådande doktrinerna utgör en tillräckligt god grund för att implementera studiens flexibilitetsteori.

Peacebuilding has been in the spotlight since the Cold War and forwards. Peacebuilding received great attention after the 9/11 incident when the United States declared war on terrorism. One of the countries that have suffered from war and conflict ever since the invasion of the Soviet Union, is Afghanistan. Afghanistan is a country in central Asia that has been involved in much aging in the past 35 years. Several international organizations such as the UN, the Swedish Afghanistan Committee, NATO and international countries have shown interest in peacebuilding in Afghanistan. But the path to achieving a peaceful Afghan society is an extremely difficult challenge that affects both Afghan institutions and the people of afghan society. Rebuilding or creating peace in a country affected by conflict has proven to be difficult in Afghanistan. Due to the country's situation, there is a constant change. To create peace, peace builders should focus on what aspects should be rebuilt for peacebuilding to move towards a more peaceful society. Research's theory institutionalization before liberalization Roland Paris argues that to reach a peaceful society the organization should rebuild effective institutions before the introduction of economic and democratic reforms in society. To rebuild the rule of law, the military forces should be stabilized as an institution in the rule of law. The military forces should be fully developed to protect the country from threats, including terrorism that limits peacebuilding and has a major impact on the rule of law.

Sweden and the surrounding countries have reorganised their armies towards a manoeuvre warfare concept. In Sweden new regulations were produced in the middle of the 90s using manoeuvre warfare as a basic idea. The purpose of this paper is to produce a clearer picture of the Swedish manoeuvre warfare concept and how it can be implemented. An inductive method of working has been used, qualitative data has been gathered and studied.The Swedish manoeuvre warfare concept has been difficult to define because of indistinct actions. It is only after complementing interviews that the picture has cleared up. In a comparison of different manoeuvre warfare theories, certain differences and similarities are elucidated and also, from where ideas for our regulations and doctrines have originated.The conclusion is that the manoeuvre warfare concept is neither clearly defined nor implemented in the army. Differences exist between the printed word, actions and training. The paper is concluded by a number of proposals as to how education and training should be developed so that implementation can be fully accomplished and in addition, several research questions that could push the manoeuvre warfare concept further. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Den amerikanska armén har under lång tid haft doktriner som behandlat strid i bebyggelse medolika typer av motståndare, från sovjetiska divisioner som anfaller in i Västtyskland tillupprorsbekämpning i Mellanöstern och Afrika. Uppsatsen handlar om hur den amerikanska taktiskasynen på strid i bebyggelse har utvecklats från 1979 till 2003.Syftet med den här uppsatsen är att skapa en större förståelse för den taktiska utvecklingen somskett kopplat mot de grundläggande förmågorna verkan, skydd & rörlighet.En kvalitativ textanalys har använts som metod för att analysera de aktuella doktrinerna. Teorinutgår ifrån Doktrin för markoperationer och i synnerhet ifrån de grundläggande förmågorna verkan,skydd & rörlighet.Resultatet visar att användningen av dessa förmågor utvecklas med hänsyn till förväntadmotståndare och civilbefolkning. Utvecklingen av verkan går mot mer kvalitativa medel ochmetoder, motståndarens rörlighet har förändrats och så har också hans vilja att strida i bebyggelse.Användningen av assymmetriska metoder för att uppnå skydd är en ny metod som uppkommit.Värdering av den terrängen är däremot något som inte har förändrats.

Med utgångspunkt i fransk organisationsstruktur och allmänna ideal om planmässighet försöker västerländska staber tillämpa uppdragstaktik som har sitt ursprung i tysk Auftragstaktik. Därför slits militära organisationer i teorin mellan två ideal, å ena sidan självständiga och initiativrika underställda som leds med uppdragstaktik, å andra sidan centralstyrning och planmässighet. Kombinationen kanske är naturlig och ett krav för att leda väpnade styrkor idag. Men huruvida stabens organisationsstruktur verkligen inverkar på uppdragstaktiken som tillämpas är relativt outforskat inom krigsvetenskapen. Studien utforskar hur organisationsstruktur och ledningsmetod inverkar på uppdragstaktik med hjälp av organisationsteori. Forskningsdesignen är en teorikonsumerande explorativ enfallstudie där fallet utgörs av svenska brigadstabens organisationsstruktur och ledningsmetod. Brigadstabens organisation är relevant som studieobjekt eftersom den är uppbyggd utifrån olika organisationsstrukturer som bedöms ha varierande förutsättningar att tillämpa uppdragstaktik. Resultatet visar att organisationsstruktur och ledningsmetod inverkar på möjligheten att tillämpa uppdragstaktik. Denna observation är relevant att reflektera över vid militär ledning och organisering av staber.

I uppsatsen studeras möjligheten för chefer på lägre taktisk nivå i armén, att i fred öka förutsättningarna för att optimera arméns militära förmåga i krig. Syftet är att påvisa hur organisationskultur påverkar ledarskap och därmed har en påverkan på arméns stridspotential. Uppsatsen tar utgångspunkt i begreppet fighting power, varvid en av dess ingående faktorer, ledarskap, studeras i relation till organisationskultur. Genom kvalitativa intervjuer inhämtas empiri, vilken dels jämförs mot empiri ur Försvarsmaktens styrande dokument, dels analyseras ur ett organisationskulturellt perspektiv. Genom uppsatsen påvisas att organisationskultur påverkar ledarskap, vilket i sin tur påverkar stridspotentialen. Resultatet visar att grundläggande antaganden som råder i organisationen är: (i) Ledarskap bygger på ömsesidigt förtroende, (ii) Lojalitet mot uppgiften eftersträvas, (iii) Tid ses ur ett monokront perspektiv, (iv) Vikten av ansvarstagande och (v) Individer drivs av utveckling, vilket leder till karriärfokus. Dessa grundläggande antaganden påverkar ledarskapet i organisationen genom att chefer med sitt ledarskap visar vad som är viktigt, vad som i organisationen prioriteras och premieras. Ur uppsatsen dras slutsatsen att chefer kan bidra till att optimera arméns stridspotential genom kunskap om rådande organisationskultur. Med denna kunskap kommer möjligheten att göra medvetna val i ledarskapet. Att premiera beteenden som främjar utveckling av stridspotential kan innebära att val måste göras, som inte korrelerar med organisationens kultur.

There is no more reverent military tradition than a healthy scepticism about new ideas. But such scepticism must be accompanied by openness to new information that can lead us to change. In the case of strategic leaders, create the conditions for which these discoveries can occur. (Dougherty, 2018) The development of the Swedish Armed Forces and the Swedish army is focused and prioritized towards creating operational effect. This places great demands on the collaboration of different organizations, where strategic access and operational capability are sought. Equipment development is partly in focus, but the coordination of the process is the most important thing. Equipment development is a complex area where the organization (Swedish armed forces and the Swedish army) is today and has been undergoing major reform for a long time. Thereby, different units, staffs and needs have been prioritized and created different perspectives, cultural norms, on what equipmentdevelopment is. During the internationalization (Silfverskiöld, 2017), 2005-2019, the development process of the Swedish Armed Forces has thus, as we see it, been governed by a bottom-up perspective with a decentralized management. In the event of a the shift again to national defence, this has created a disorder in processes and a lack of common methods, so that materiel projects have had to live and work without connection to each other. A withdrawal is required.   The study has explored equipmentdevelopment within the army, its perspective, organization, processes and methods in order to create an understanding of where its differences lie and what drifts and obstacles exist. The study is a socialscience qualitative study with a methodological inductive approach, where respondents from the Land Warfare School's developmentunit have formed a selectiongroup to capture a cross-section of the army's developmentofficers. The purpose of this was to create a depth and obtain nuances from those who work in equipment development, instead of measuring projects. The study did not cover all functional schools and leading levels in the Swedish armed forces and the Swedish army.  The study is based on the scientific field of military innovation. The study was conducted as an exploratory study and through Bolman & Deals Four frame model, Mintzberg's five sector logo and Ingelstam's perspective on sociotechnical systems carried out an analysis, based on perspectives on organization, personnel, management and coordination, as well as processes and methods. The empirical data in the survey have been obtained through interviews, official documents and articles.    The results of the study demonstrate a model that explains what influences and what internal relationships exist, as equipmentdevelopment is complex and based on integration of systems, people, methods and technology. The model is our description based on the selectiongroup and the areas in which they work. Our model describes that perspective impact is fundamental and that equipmentdevelopment has drifts and elements that in an interaction either enable or limit the operational effect.    The Swedish armed forces and the Swedish army are the ones who decide what the organization with its processes and methods should focus on, where our view is with units in focus. We believe this requires simplicity and clarity with a top-down perspective. We see coordination as the opportunity to structure operations in the short term and in the longer term, certain production- units should receive a mandate within a given framework for the level of equipment- development. A doubleacting process, top-down and bottom-up, need to be described. A common basic view is thus crucial.

Risk är ett ämne som har studerats över lång tid. Från att ha betraktats som något konkret och beständigt till att bildas av mänsklig perception, kontext, attityder och värderingar. Ämnet har även beforskats tvärvetenskapligt inom olika discipliner. I den här uppsatsen studeras risktagning som en avgränsning av det vidare fenomenet risk. Studien syftar till att generera ny kunskap om hur taktiska arméofficerare förstår risktagning som begrepp. Förståelsen för vilka mekanismer som begränsar eller möjliggör för den taktiska officeren i den svenska armén att ta risker kan ökas genom en induktiv ansats där data från kvalitativa intervjuer med arméofficerare analyseras genom tematisk analys. Resultatet visar att risktagning kan förstås genom två teman: ogynnsamma aspekter respektive möjligheter och förutsättningar. Begränsningar för risktagning utgår från strukturella hinder som är inbyggda inom organisationen och som är svåra att förändra. Risktagning begränsas även ur ett individ- och grupperspektiv där karriär, förtroende och livsförändringar påverkar riskbenägenheten. Möjligheter för risktagning utgår från nationell kontext, det vill säga försvaret av Sverige, där risktagning är mer accepterat än vid internationella insatser. Ur ett individ- och grupperspektiv är förutsättningarna mod, erfarenhet, personlig mognad och förtroende faktorer som möjliggör risktagning. En ledningsfilosofi som styrs av en uppgift, syfte och där individen själv värderar risk mot uppgift förutsätter att det måste finnas acceptans för misslyckanden, som risktagning kan medföra, för att en risk ska tas.