Diss. Linköping : Univ., 2003.

Syftet med uppsatsen är att, med hjälp av främst Moshe Kress principer för operativ logistik, analysera likheter och skillnader avseende hur armén, flygvapnet och marinen tillämpar logistik samt identifiera eventuella möjligheter att samordna tillämpningen för optimal effektivitet i en utveckling mot allt fler gemensamma operationer. Tyngdpunkt är på taktisk nivå.   Det råder ingen tvekan om att logistik är viktigt för all militär verksamhet. Försvarsmakten genomgår omstrukturering som innebär utmaningar när samma resurser behövs av flera samtidigt. Gemensamma operationer ställer krav på interoperabilitet vilket är en utmaning för logistiken som av tradition varit stridskraftsspecifik med begränsat erfarenhetsutbyte över gränserna.   Med stöd av Kress teorier om operativ logistik har tre faktorer operationaliserats. Empirin inhämtas ur Försvarsmaktens styrdokument samt genom intervjuer med nyckelpersoner från Högkvarteret. Genom jämförande analys har likheter och skillnader mellan stridskrafternas logistikkoncept, och tillämpning av desamma, genomlysts. Likheterna är tydligast avseende tidens centrala betydelse, behovet av transportresurser och logistikens tidiga integrering i planeringsarbetet. Även behovet av rutiner, hänvisningar och understöd från andra förenar. Skillnaderna avser främst snabbhet, distribution och leverans, centraliserat respektive decentraliserat ledarskap. Förutsättningarna för val och anpassningsmöjligheter av leveransplatser skiljer sig åt.   Uttalade möjligheter till omedelbar samordning har inte identifierats. Däremot finns det stöd för att ökad förståelse för och kunskap om varandras logistikkoncept, och tillämpningen, kan ge bättre möjligheter till samordnat utnyttjande av befintliga resurser. Över tid bör det kunna leda till ökad effektivitet utan att koncepten måste likriktas.

Hur mycket uppdragstaktik är det inom stridsflyget i Försvarsmakten? Om Flygstaben bestämmer vem som gör vad och varför, känns det mer som direktstyrning. Med denna frågeställning påbörjades min undersökning om Flygvapnets orderstruktur och hur den ser ut. Problemet ligger i att uppdragstaktiken får stå oemotsagd idag och att alla förväntas följa den. Det anses fult att ge order och därmed inskränka på den underställdes frihet till egen kreativitet. För att kunna analysera orderstrukturen inleddes en teorigenomgång syftandes till att klargöra de olika begreppen uppdrags- och ordertaktik. Båda begreppen har sina för- och nackdelar och teorin visar också att de överlappar varandra till del. En modell skapades och användes sedan vid jämförelse mellan vad Flygvapnets taktiska reglemente förespråkar och vad personalen på olika nivåer anser. Genom att jämföra teori med verklighet skulle studien utvisa om och hur uppdragstaktik används inom stridsflyget. Resultatet i studien påvisar att uppdragstaktik används inom Flygvapnet men att begreppet tolkas på lite olika sätt beroende på var i organisationen du befinner dig. Även om den som ger en order anser att den är av direkt karaktär, kan den av mottagaren ses som uppdragstaktik ändå. Så länge den som utför uppgiften finner att den har frihet, till någon del av lösandet, är det inom ramen för vad studien anser vara uppdragstaktik.

Denna studie är gjord med syftet att utforska hur specialistofficerare i Flygvapnet ser på sin profession. Fokus ligger på människorna och vilka frågor rörande professionen som de upplever som viktigast just nu. På grundval av detta syfte valde vi att göra en kvalitativ intervjustudie inspirerad av Grounded Theory. Respondenterna var aktiva specialistofficerare i Flygvapnet, handplockade för att säkra spridning i grad, inriktning, organisationsenhet, förbandstillhörighet, nivå, tjänstgöringsort och kön. Både grundutbildade specialistofficerare och omgalonerade NBO-officerare deltog. Respondenterna utstrålade en trygghet i sina roller och visade på stort intresse och engagemang för sitt expertisområde, samt en stolthet över den djupa yrkesskicklighet som är deras signum.  Förbättringsområden som efterfrågades var tydliga karriärvägar på alla nivåer, en organisation som är i balans med det rådande trebefälssystemet, centrala styrningar rörande befordran och omgalonering, individuell uppföljning och bedömning, samt en fungerande informationsspridning. Mycket arbete pågår redan i Flygvapnet och Försvarsmakten för att komma tillrätta med flera av dessa spörsmål, men detta visade sig inte vara känt ute i organisationen. Den samlade bilden är en framtidstro och indikation på att etablerandet av trebefälssystemet drivs framåt, särskilt av de grundutbildade specialistofficerare och officerare som genom sin förståelse för systemet driver utvecklingen i takt med att de bemannar organisationen.

-

This study aims to study the Swedish Air Force Chief Torsten Friis and his social network during the period 1940 – 1942. Friis, who was the Swedish Air Force Chief, between the years 1934 – 1942 completely changed the Swedish Air Force with his new ideas and the implementation of these but he did not do it alone. Other than Friis himself there were many others who in one way or another contributed to the development of the Swedish Air Force. Therefore, this study will investigate Friis social network to gain more knowledge who the people behind the Swedish Air Force where. The concludes that a lot of different individuals played an important role. These where not only officers and other people working in the military, but also non-military personnel such as bureaucrats, board members, businessmen and politicians.

The aim of this study is to achieve a better understanding of how logistics associated with the unique swedish system of air force tactics, commonly known as the ”Flygbassystemet”, has developed from the cold war up until today. Further the study interests in how the development can be understood through the presence of principles of military operational logistics constructed by Moshe Kress. Through the use of a case study design with qualitative text analysis on manuals from the Swedish armed forces from the time period 1987 until as late as 2018, the study has found that there has been a development in how the system is logistically prepared and supplied. The study indicates that the system during the late 1980´s relied greatly on own support and supplies in storages around the air base. Relatively few resources came from the civilian sector. Nowadays the study indicates that fewer supplies are stored close by to the air base than prior and that logistic support is centralized and supplied via the armed forces logistics units to the air base. Civilian supplies in the shape of food and fuel is also used to much larger extent than prior. This development is also to be found when studying the development of military logistics in NATO during the same time period. Regarding the principles of military logistics the result was relatively unclear and the principles was found to mixed extent when analyzing the manuals. Hence, no further specified conclusions could be drawn from the analysis regarding the presence of principles other than that the principles of flexibility and improvisation were found in all manuals to a large extent.

<p>Uppsatsen granskar talet om erfarenheter från internationella övningar – hur de värderas och påverkar verksamheten och byggandet av kunskap. Studien jämför också uppfattningar – om vilka kunskaper och erfarenheter som är viktiga att inneha som flygförare för att kunna lösa uppgifter i en internationell kontext – mellan de med respektive de utan egen erfarenhet från internationellt övningsdeltagande. Syftet är att möjliggöra och locka till reflektion övar vad diskurserna kring internationella övningar leder till för praxis inom det svenska Flygvapnets stridsflygdivisioner.</p><p>För att granska talet används diskursanalys som metod. Analys görs genom ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Jämförelsen av vilken kunskap som anses vara viktig görs genom att statistiskt beräkna skillnader i uppfattningar ur en enkät besvarad av hälften av det svenska Flygvapnets JAS39-piloter. Resultaten analyseras genom samma teoretiska perspektiv som används i diskursanalysen.</p><p> Resultatet av jämförelsen visar att det finns en statistisk säkerställd skillnad i uppfattning i 4 av 71 uppmätta kunskaper, erfarenheter och färdigheter.</p><p>Diskursanalysen visar att erfarenheterna upplevs vara mycket betydelsefulla för byggandet av kunskap i det svenska Flygvapnet.</p><p>Så betydelsefulla att medarbetare efter att ha deltagit i övningar och flugit ett fåtal flygpass tillåts utforma och påverka utbildningsanvisningar, stridstekniska ramverk och flygsystem.</p> / <p>This essay examines the speech about the experiences from international LIVEX – how they are appreciated and affect business and the building of knowledge.  The study compares opinions – about what knowledge and which experience is important to be in possession of as a fighter pilot to be able to solve tasks in an international context – between those with and those without own experience from international LIVEX. The aim is to enable and to entice to reflection over which kind of practice the discourses surrounding international LIVEX leads to within the Swedish Air Force’s fighter squadrons.</p><p>Discourse analysis is used as a method to examine the speech. The analysis is done through a socialconstructivistical perspective. To compare opinions about which knowledge is perceived as important statistical calculations is being done from a survey answered by half of the Swedish Air Force’s fighter pilots. The result is being analysed with the same theoretical perspective as in the discourse analysis.</p><p> The result of the comparison shows a statistical significant difference in opinions in 4 of 71 measured knowledge’s, expediencies and skills.</p><p>The discourse analysis shows that the experiences are perceived as very important for the building of knowledge within the Swedish Air Force.</p><p>So important that co-workers after participation in LIVEX and after flying only a few sorties are allowed to shape and influence training instructions, tactical instructions and aircraft development.</p>

<p>Flygverksamhet är till sin karaktär krävande, komplex och förenad med stora risker. I och med detta följer ett stort ansvarstagande. Syftet med denna uppsats är att skapa en djupare förståelse för ansvars- och säkerhetskulturen i Flygvapnet. Delfrågor som författaren ställer för att besvara problemformuleringen är: Hur ser ansvars- och säkerhetskulturen ut i Flygvapnet? Hur manifesteras den skriftligt i regler och policys? Hur upprätthålls och reproduceras den av medlemmarna? Det teoretiska ansatsen i uppsatsen utgörs av institutionell teori och ett sociokulturellt perspektiv. Den empiriska delen består av intervjuer, den flygoperationella manualen samt utbildningsreglemente grundläggande flygutbildning. För att besvara frågeställningarna används en kvalitativ metod och den empiriska delen analyseras med hjälp av det teoretiska perspektivet. Studien visar att ansvars- och säkerhetskulturen i Flygvapnet är väl rotad. Ansvarskulturen bygger på ett väl utvecklat formellt regelverk, starka traditioner formade under en lång tid och inflytelserik utbildning och pedagogik. En viktig del av ansvarskulturen utgörs av hur man tar hand om erfarenheter genom ett system för driftstörningsanmälningarna, vilket bygger på öppenhet varför sanktioner inte förekommer. Utmärkande för medlemmarna är: en god självkänsla, hög motivation, seriositet och en väl utvecklad etik.</p> / <p>Flight operations are by nature challenging, complex and full of risks. With this comes large responsibility. The purpose of this study is to create a deeper understanding of responsibility and safety culture of the Swedish Air Force. For the issue to be analysed the author sets the following questions: What is the responsibility and safety culture like in the Swedish Air Force? What is manifested in the written rules and policies? How is it maintained and reproduced by the members? The theoretical approach in this paper is the institutional theory and a socio-cultural perspective. The empirical part consists of interviews, the air operation manual and the training syllabus for basic flying training. To answer the questions a qualitative method is used and the empirical part is analysed using the theoretical perspective. The study shows that responsibility and safety culture in the Swedish Air Force is well rooted. Responsibility culture is based on well-developed formal regulations, strong traditions formed during long time and influential education and pedagogy. An important part of the responsibility culture is how to take care of experiences through a system of disruption notifications. This is based on transparency which is why sanctions do not appear. The attributes of the members are: self-esteem, high motivation, seriousness and a well-developed ethics.</p>

<p>Ett utvecklande ledarskap anses påverka organisationens motivation och prestation i positiv riktning. Försvarsmakten har sedan 2003 använt Gerry Larssons teori om det utvecklande ledarskapet som grund för ledarskap inom organisationen. Teorin anses vara gångbar såväl i militära sammanhang som i civila organisationer. Syftet med denna uppsats är att utifrån Försvarsmaktens ledarskapsmodell om Det utvecklandeledarskapet undersöka till vilken grad modellen tillämpas vid flygvapnets divisioner. Delar av frågeformuläret Utvecklande Ledarskap Ledarbedömning användes för att kartlägga den genomsnittlige ledarstilen. De 56 personerna som besvarade frågeformuläret gjorde det utifrån deras uppfattning av ledargestalter inom deras division. Resultatet visar att den genomsnittlige ledaren agerar genom handling och genom att vara föredöme. Ledaren tar viktiga beslut, står för dessa och är beredd att försvara dem. Han/hon uppfattas som relativt bra på att ge stöd till medarbetare i situationer där stöd behövs. Däremot uppfattas ledarensom sämre på att konfrontera medarbetare när deras beteende eller resultat inte överrensstämmer medverksamhetens mål. Behovet av konfrontation kan framkallas av divisionens gruppsociala problem eller av enskildas felaktiga handlingar eller dåliga prestation.</p> / <p>A developmental leadership is considered to affect the motivation and performance in a positivedirection. Since 2003, the Armed Forces have been using Gerry Larsson’s theory of the developing leadership as a basis for leadership within the organization. The theory is considered to be viable both in military contexts as in civil organizations. The purpose of this paper is to investigate to what extent the model is applied by the Air Force squadrons, using the Developmental Leadership theory. Parts of the Developing Leadership Questionnaire were used to identify the average leadership style. The 56 persons responding to the questionnaire did so based on how they perceive the leaders within their squadron. The results show that the average leader is acting through action and by being an exemplary model. The leader makes important decisions, stands accountable for them and is prepared to defend them. He/she is perceived as being fairly good at providing support to colleagues in situations where supportis needed. However, the leader is perceived as being less able to confront colleagues when their behavior or performance does not comply with the operational goals. The need for confrontation can be provoked by the division’s group-social issues or by the individual’s incorrect actions or bad performance.</p>