<p><strong>Uppdragstaktik – En studie i tillämpningen av uppdragstaktik vid artilleribataljonen 2008  </strong></p><p>Framtidens artilleribataljon är under utveckling vid Artilleriregementet, därav har jag valt att bidraga till denna process inom området ledning. Detta har utförts genom att undersöka hur uppdragstaktiken skall och har nyttjats vid bataljonen 2008. </p><p>Syftet med uppsatsen är att bidra till utvecklingen av ledningsmetoder och ledningsprocesser vid artilleribataljonen. De frågeställningar som har använts för att uppnå syftet med uppsatsen är:</p><ol><li>Tillämpas teorierna om uppdragstaktik i reglemente och metodhandbok för artilleribataljon?</li><li>Har uppdragstaktik tillämpats praktiskt vid ledningsprocessen av artilleriregementets insatsbataljon 2008?</li><li>Vad har påverkat nyttjandet av uppdragstaktik praktiskt vid ledningsprocessen av artilleriregementets insatsbataljon 2008?   </li></ol><p>Jag har nyttjat metoden deskription och litteraturstudier för att svara på första frågeställning. För att svara på min andra och tredje frågeställning har tekniken intervju nyttjats. Resultatet visar att begrepp som inryms inom uppdragstaktiken måste definieras och förtydligas samt att utbildning och övning av nya metoder krävs för optimalt nyttjande av uppdragstaktiken inom ledningsprocessen.</p>

Uppdragstaktik – En studie i tillämpningen av uppdragstaktik vid artilleribataljonen 2008  Framtidens artilleribataljon är under utveckling vid Artilleriregementet, därav har jag valt att bidraga till denna process inom området ledning. Detta har utförts genom att undersöka hur uppdragstaktiken skall och har nyttjats vid bataljonen 2008.  Syftet med uppsatsen är att bidra till utvecklingen av ledningsmetoder och ledningsprocesser vid artilleribataljonen. De frågeställningar som har använts för att uppnå syftet med uppsatsen är: Tillämpas teorierna om uppdragstaktik i reglemente och metodhandbok för artilleribataljon? Har uppdragstaktik tillämpats praktiskt vid ledningsprocessen av artilleriregementets insatsbataljon 2008? Vad har påverkat nyttjandet av uppdragstaktik praktiskt vid ledningsprocessen av artilleriregementets insatsbataljon 2008?    Jag har nyttjat metoden deskription och litteraturstudier för att svara på första frågeställning. För att svara på min andra och tredje frågeställning har tekniken intervju nyttjats. Resultatet visar att begrepp som inryms inom uppdragstaktiken måste definieras och förtydligas samt att utbildning och övning av nya metoder krävs för optimalt nyttjande av uppdragstaktiken inom ledningsprocessen.

Det finns idag flera olika militära planeringsramverk som är fastställda och gällande i Sverige. De baseras dels på normativ beslutsteori med en systematisk-rationell utgångspunkt, dels på deskriptiv beslutsteori med en naturalistisk utgångspunkt. Det finns därmed möjlighet att använda olika planeringsramverk beroende på förutsättningar, situation och ledningsnivå. Eftersom det är skillnad mellan systematisk och naturalistisk utgångspunkt inom beslutsteori kan frågan ställas om det också råder en skillnad kopplat till grad av intuitivt och analytiskt tänkande mellan planeringsramverken som används på olika nivåer. Hur ser dessa skillnader och likheter ut? I uppsatsen jämförs två svenska planeringsramverk, Svensk planerings- och ledningsmetod (SPL 3.0) och Planering under tidspress (PUT) utifrån indikatorer på analytiskt respektive intuitivt tänkande för att lyfta fram skillnader och likheter. Dessa belyses därefter utifrån systematisk och naturalistisk utgångspunkt inom beslutsteori. Analysen visar på skillnader mellan planeringsramverken, inte så mycket i form av skillnader i graden av analytiskt och intuitivt tänkande utan snarare i form av hur de båda formerna av tänkande är tänkt att användas och när i de olika stegen i beslutsprocessen.

Med utgångspunkt i fransk organisationsstruktur och allmänna ideal om planmässighet försöker västerländska staber tillämpa uppdragstaktik som har sitt ursprung i tysk Auftragstaktik. Därför slits militära organisationer i teorin mellan två ideal, å ena sidan självständiga och initiativrika underställda som leds med uppdragstaktik, å andra sidan centralstyrning och planmässighet. Kombinationen kanske är naturlig och ett krav för att leda väpnade styrkor idag. Men huruvida stabens organisationsstruktur verkligen inverkar på uppdragstaktiken som tillämpas är relativt outforskat inom krigsvetenskapen. Studien utforskar hur organisationsstruktur och ledningsmetod inverkar på uppdragstaktik med hjälp av organisationsteori. Forskningsdesignen är en teorikonsumerande explorativ enfallstudie där fallet utgörs av svenska brigadstabens organisationsstruktur och ledningsmetod. Brigadstabens organisation är relevant som studieobjekt eftersom den är uppbyggd utifrån olika organisationsstrukturer som bedöms ha varierande förutsättningar att tillämpa uppdragstaktik. Resultatet visar att organisationsstruktur och ledningsmetod inverkar på möjligheten att tillämpa uppdragstaktik. Denna observation är relevant att reflektera över vid militär ledning och organisering av staber.

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i att den tekniska utvecklingen påverkar hur krig genomförs idag, där strid på operativ nivå utövas med sensor- och vapensystem från någon form av plattform. Därmed kommer teknik i högre grad påverka utgången av militära operationer. Vilket gör att det är viktigt att förstå hur militärteknik påverkar operationskonst. Då operativ planering kan ses som operationalisering av operationskonst torde militär-tekniska perspektiv återfinnas i planeringsmetodbeskrivningar. För att påvisa det kausala sambandet mellan operationskonst och militärteknik formulerades hypotesen – Militärteknik omhändertas i operativ planering genom att utgöra perspektiv på operationskonstens beståndsdelar. Denna hypotes prövades sedan gentemot två svenska planeringsmetoder, utan att kunna förkastas. Därmed är hypotesen tills vidare verifierad. Även om hypotesen prövats på svenska planeringsmetoder finns det stöd för att hypotesen även är giltig för andra planeringsmetoder. Faktum är att det snarare är detaljeringsgraden på metodbeskrivningarna som avgör om hypotesens indikatorer kan återfinnas. Då operations-konst kan vara både vetenskap och konst, räcker det inte med en tydlig metodbeskrivning. Chefer och planerare måste själva omsätta underlaget till en faktisk plan. Därför är det viktigt att dessa har kunskap och vetskap om hur de ska tänka. Vilket gör att militärteknik måste vara en naturlig del av utbildningen när operationskonstens beståndsdelar diskuteras.

Militära organisationer ställs idag allt oftare inför problem som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Ofta hanteras dessa problem genom traditionella och linjära metoder som militära organisationer är vana vid att använda sig av,vilket då kan leda till oönskade resultat eller konsekvenser som inte kunnat förutses. Konsekvenser som kan vara oproportionerliga i förhållande till genomförda insatser. De metoder, som militära organisationer väljer att använda sig av måste därför vara anpassade för att kunna hantera framtidens problem. Cynefin-modellen används av flera olika organisationer för att förstå olika typer av problem, men även som ett sätt att kategorisera problem. Problemen delas in i uppenbara-, komplicerade-, komplexa problem och kaos. Denna uppsatsfokuserar framför allt på komplicerade och komplexa problem då det är inom dessa kategorier som hanteringen är svårast bl.a. för att komplext ofta misstas för komplicerat. Den metoden Försvarsmakten nyttjar för att hantera dessa problem är Svensk Planerings- och ledningsmetod (SPL). Uppsatsens frågeställning är: Kan svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) hantera komplexa militära problem och i så fall hur? Resultatet visar att SPL i stor utsträckning kan hantera komplicerade problem, men har begränsad möjlighet att hantera komplexa. Därför föreslås vidare forskning och utveckling av SPL för att undersöka om och i så fall hur SPL kan utvecklas för att bättre kunna hantera framtidens problem.

Svensk militär verksamhet organiseras och leds i ett normalläge, för att snabbt kunna möta och hantera en hastigt uppkommen påfrestning. På motsvarande sätt finns annan verksamhet i samhället som verkar under liknande förutsättningar. Vad kännetecknar en militär organisation som skall hantera påfrestningar med hög operativ effekt, och vad utmärker metoden för att leda verksamheten vid påfrestning? Vilka utmaningar och lösningar kan identifieras? I syfte att vidga perspektiven gjordes en jämförelse i kontrasterande syfte mellan ett militärt förband och ett akutsjukhus. Genom en induktivt driven ansats och kvalitativ metod, genomfördes sju semistrukturerade djupintervjuer vid Luftstridsskolan i Uppsala och Lokal katastrofledning vid Gävle sjukhus. Likheterna mellan de undersökta enheterna avseende organisation och ledningsmetod samt utmaningar och lösningar kopplade till detta var stor. Med utgångspunkt i begreppen High Reliability Organizations och Ambidextrous Organizations diskuteras resultaten, som ger förutsättningar att utveckla organisation och ledningsmetod främst vid författarnas förband Luftstridsskolan. För att nå detta är författarnas konkreta rekommendationer, med stöd i empiri och litteratur, bl.a. att i högre utsträckning nyttja tvärfunktionellt sammansatta ledningsgrupper för att hantera påfrestningar eller komplexa planeringsuppgifter och därigenom minska stuprörstänkande, att sträva mot förbättrad gemensam lägesbild vid flottiljstab och att avkräva lojalitet mot beslutad organisation och ledningsmetod. Detta bedöms leda till ökad operativ effekt vid förbandet. / Swedish armed forces are normally organized for education and training on a daily basis, for the purpose of rapidly being able to deal with sudden events or strains. What signifies a military organization and command dealing with these kinds of strains whilst maintaining a high level of operational effect? What challenges do they face and what kinds of solutions are available? In order to expand the perspective a comparison was made with a military unit and an emergency hospital. This study was carried out withan inductive and qualitative method, and seven semi-structured interviews were conducted. By the perspectives of High Reliability Organizations and Ambidextrous Organizations, the results are discussed. The resemblances between the two researched units are surprisingly striking in the investigated areas of interest. In order to improve organization and command at the researched military unit, the authors recommend the following actions: the use of joint functions command groups to a greater extent in order to enhance the ability to handle strains and sudden events, to strive for a greater level of situational awareness on all levels in the organization and the demand for loyalty to organization and structure of management decided by the commander. These actions are deemed to increase the level of operational effect at the unit.