<p>1979 till 1989 pågick en sovjetisk militär insats i Afghanistan vars syfte var att bedriva upprorsbekämpning för att stödja den afghanska marionettregeringen. Efter 9/11 2001 blev Afghanistan återigen ett insatsområde för en amerikanskledd koalition vars syfte var att störta talibanerna och sätta en ny regering till makten. Som en följd av detta genomfördes flera markoperationer för att rensa upp de sista talibanska fästena. En av dessa operationer var Operation Anaconda. Men fanns och finns det fortfarande erfarenheter som från Sovjets insatser som kunde haft en effekt på denna operation samt liknande operationer? Syftet med denna uppsats är att utgå från de sovjetiska operationer Afghanistan 1979-1989 och påvisa framgångsfaktorer som kan användas på markoperationer inom ramen för upprorsbekämpning. Uppsatsen slutsatser pekar på att det finns framgångsfaktorer att dra av de sovjetiska erfarenheterna i områdena: Indirekt eld, den afghanska terrängen och lokalt understödjande förband, ledning, operationssäkerhet och principen för överraskning.</p> / <p>Between 1979 and 1989 there was an on going soviet military intervention which purpose was to battle insurgents in favour of the, by the Soviets, supported puppet government. After 9/11 2001 Afghanistan was once again a stage, bur for an American led coalition which purpose was to over throw the Taliban regime and install a new government. Because of this, several ground operations were conducted to clear out the last of the Taliban remnants. One of these operations was Operation Anaconda. But were there any experiences from the soviets operations that could have an effect on this and other operations? The purpose of this essay is to start from Soviet operations from 1979-1989 in Afghanistan and point out criteria’s of success that could be used on ground based operations within the context of counterinsurgency. The result of the essay points out that there is criteria’s of success to be found in the experiences from the Soviets operations in the fields of: Artillery, Afghan terrain and local supportive units, command and control, operational security and the principle of surprise.</p>

1979 till 1989 pågick en sovjetisk militär insats i Afghanistan vars syfte var att bedriva upprorsbekämpning för att stödja den afghanska marionettregeringen. Efter 9/11 2001 blev Afghanistan återigen ett insatsområde för en amerikanskledd koalition vars syfte var att störta talibanerna och sätta en ny regering till makten. Som en följd av detta genomfördes flera markoperationer för att rensa upp de sista talibanska fästena. En av dessa operationer var Operation Anaconda. Men fanns och finns det fortfarande erfarenheter som från Sovjets insatser som kunde haft en effekt på denna operation samt liknande operationer? Syftet med denna uppsats är att utgå från de sovjetiska operationer Afghanistan 1979-1989 och påvisa framgångsfaktorer som kan användas på markoperationer inom ramen för upprorsbekämpning. Uppsatsen slutsatser pekar på att det finns framgångsfaktorer att dra av de sovjetiska erfarenheterna i områdena: Indirekt eld, den afghanska terrängen och lokalt understödjande förband, ledning, operationssäkerhet och principen för överraskning. / Between 1979 and 1989 there was an on going soviet military intervention which purpose was to battle insurgents in favour of the, by the Soviets, supported puppet government. After 9/11 2001 Afghanistan was once again a stage, bur for an American led coalition which purpose was to over throw the Taliban regime and install a new government. Because of this, several ground operations were conducted to clear out the last of the Taliban remnants. One of these operations was Operation Anaconda. But were there any experiences from the soviets operations that could have an effect on this and other operations? The purpose of this essay is to start from Soviet operations from 1979-1989 in Afghanistan and point out criteria’s of success that could be used on ground based operations within the context of counterinsurgency. The result of the essay points out that there is criteria’s of success to be found in the experiences from the Soviets operations in the fields of: Artillery, Afghan terrain and local supportive units, command and control, operational security and the principle of surprise.

This thesis examines approaches taken towards warlords and militias during the current U.S.-led intervention in Afghanistan and that of the Soviet/Najibullah period analysing their impact on key state formation dynamics and state-building efforts. Through a combination of qualitative and quantitative analysis, the study finds that while the current intervention has seen its warlord and militia strategies produce generally negative results, the past Soviet intervention can arguably claim some partial successes. Though these partial successes provided an “exit strategy”, they did not aid in the state-building efforts or regime stabilization goals that had been Moscow’s initial and primary goals. The study also point to the problematic omission of actors and social groupings, such as warlords and militias, in state-building theory, and shows how security goals as typically addressed in state-building need not be synonymous or conducive to the primitive accumulation of force that spurred dependency relationships in past state formation.