Detta arbete är ett försök att utröna hur andalusiska folkmusikaliska stildrag tar sin form i Isaac Albéniz pianosvit Iberia, och hur insikter om detta kan nyttjas i samband med interpretationen av samma verk. Som bakgrund ges en beskrivning av den andalusiska folkmusikens historia och dess kännetecknande element, med avgränsning till flamencon. Detta föregås av en kort beskrivning av regionens kulturella och politiska historia, i syfte ett förklara dessa musikaliska elements förekomst. En kort biografi över tonsättaren presenteras även, för att ge en bild av dennes relation till Andalusien och filosofi gällande komponerande och notation, särskilt gällande pianosviten Iberia. Undersökning avgränsas till den andra satsen i Iberias första bok, El Puerto, och genomförs genom en analys av styckets melodiska, harmoniska och rytmiska aspekter. Dessa aspekter sätts i relation till flamencons kännetecken, vilket i sin tur påverkar de interpretationsmässiga val som görs vid instuderingen av stycket. En givande synpunkt är indelningen i toque-avsnitt (spel), vilka anspelar på flamencons mellanspel på gitarr, och cante-avsnitt (sång), som hänvisar till flamencons kraftigt expressiva sångstil. I toque-avsnitten kan gitarreffekterna förstärkas genom hanteringen av de så kallade rasgueado-figurerna (en gitarrfiguration), samt genom att visa upp harmoniska likheter, som orgelpunkter och staplade kvarter. I cante-avsnitten kan cante jondons (en sångstil inom flamencon) uttrycksfullhet närmas genom rytmisk frihet och ett varierat samspel mellan artikulation och pedalisering. En viktig slutsats är hur El Puerto inte tycks relatera till någon specifik förutbestämd flamencoform, något som kan tänkas förklaras med Albéniz förhållande till den sena alhambrismen, ett uttryck ur Michael Christoforidis Manuel de Falla and Visions of Spanish Music, och dess höga nivå av abstraktion. Detta arbete utfördes parallellt med instuderingen av Iberia, bok 1, inför examenskonsert som ägde rum den 20:e maj 2022, och från vilken en inspelning bifogas med arbetet. / <p>Bifogad inspelning är från examenskonsert 20/5-2022.</p><p>Program och medverkande:</p><p>Francis Poulenc: Sonate pour clarniette et piano, FP 184</p><p>Isaac Albéniz: Iberia, bok 1</p><p></p><p>Ludvig Gunne Lindström, piano</p><p>Filippa Hedberg, klarinett</p>

I studien utforskas hur man kan använda andra musikers tolkningar som inspiration i sin inter- pretationsprocess. Tre tolkningar av ett gitarrstycke, Sevilla ur Suite Española Op. 47 av Isaac Albéniz, analyseras och imiteras av interpreten varefter en ny tolkning av stycket skapas. Ge- nom ljud- och videoanalys ges en inblick i hur arbetet fortgår. Resultaten visar att författaren till denna studie upplevde sig haft en felaktig förutfattad mening angående de valda tolkning- arna i avseende på tempo och klangfärg. Efter studien hade författaren utvecklat verktyg för att analysera olika interpretationer samt blivit mer medveten om frågor som kan uppstå vid konstnärliga val kring tolkning av ett musikstycke. / The study explores how one can use other musicians' interpretations as inspiration in one's own interpretation process. Three interpretations of a guitar piece, Seville from Suite Española Op. 47 by Isaac Albéniz, is analyzed and imitated by the performer after which a new interpretation of the piece is created. Audio and video analysis gives an insight into how the work is progress- ing. The results show that the author of this study felt he had a wrong preconceived notion regarding the chosen interpretations in terms of tempo and timbre. After the study, the author had developed tools to analyze different interpretations and became more aware of questions that may arise in artistic choices regarding the interpretation of a piece of music.

This study attempt to analyze the style Albéniz, especially as expressed in Iberia Suite. As with all composers, his particular style is created out of his own combining and recombining the principal elements of music, arranging them in a certain way to suit his needs and taste. The musical elements are: rhythm, melody, and harmony. The study is organized in ten chapters.

Not available / text

La Tesis Doctoral presentada con el título El pianista y compositor Joaquín Malats y Miarons (1872-1912) tiene como objeto el estudio de una de las figuras más notorias del panorama pianístico de finales de siglo XIX y comienzos de siglo XX. Este estudio se sustenta en la convicción de la necesidad de realizar una aportación, lo más rigurosa posible sobre la interpretación pianística a través de uno de los músicos más destacados en el contexto del cambio de siglo. Su desarrollo lleva implícita una revisión de algunos de los aspectos inherentes al hecho musical tanto en España como en Europa: centros de enseñanza y pedagogía, espacios de interpretación musical, escuelas o corrientes interpretativas, crítica musical. La investigación está fundamentada en la localización y estudio de las fuentes (bibliográficas, hemerográficas, administrativas y privadas –contamos con dos legados realizados por su viuda y su hija respectivamente-). La metodología aplicada nos permite estructurar nuestro estudio siguiendo la trayectoria vital del músico, hemos realizado el análisis y valoración crítica de las diferentes actividades musicales desarrolladas insertándolo en el contexto cultural, musical y artístico de este momento. Completan el trabajo cinco anexos documentales. Esta Tesis Doctoral aborda el concierto, el prestigio de los intérpretes, los concursos musicales en los centros de enseñanza, el papel de la crítica musical, la vida personal de estos músicos en el contexto artístico e intelectual, aspectos que determinan la actividad musical en el cambio de siglo.