No description available.

Det ställs stora krav på den militära organisationen vid genomförandet av en amfibieoperation. Denna uppgift är något som den svenska försvarsmaktens amfibiekår ej har förmåga till att lösa ut inom ramen för vår organisation. I framtiden ställs det krav på att den svenska amfibiekåren skall kunna vara delaktig i en multinationell expeditionär landstigningsstyrka. Sverige saknar dock doktriner och en militärteoretisk grund för amfibieoperationer. För att tillhandahålla en sådan teoretisk grund avser författaren att använda sig av den brittiska militärteorin för vad en amfibieoperation kräver. I denna uppsats analyseras två historiska amfibieoperationer i allmänhet och de brittiska militärteoretiska principerna för amfibieoperationer i synnerhet. I vilken utsträckning kan Geoffry Tills grundprinciper för amfibieoperationer, förklara utgången om amfibieoperationerna i Falklandskriget och slaget om Gallipoli (Dardaneller halvön)? I Geoffry Tills bok Seapower – A Guide for the Twenty-First Century, lyfter han fram fem grundprinciper för amfibieoperationer. Dessa principer ses som krav för ett positivt resultat för en amfibieoperations genomförande. Metoden som använts utgår ifrån en design som är en teoriprövande och jämförande studie av två fall. Det är en kvalitativ textanalys. Min slutsats är att teorin förklarar amfibieoperationers utgång, beroende av om operationen uppfyller samtliga principer eller inte uppfyller dem. Uppfylls alla principerna får vi ett positivt resultat i vår amfibieoperation och uppfylls inte alla principerna får vi ett negativt resultat i vår amfibieoperation. I denna utsträckning kan teorin förklara utgången av amfibieoperationer. / It requires a lot from the military to accomplish a amphibious operation. This task is something that the Swedish royal marines dos not have the capacity to implement. In the future the Swedish government will expect that the royal marines will be able to be included in amphibious operations alongside other nations. The writer will use the British principles for what amphibious operations require.   In this essay two historical amphibious operations will be used. To what extent can Geoffrey Till´s basic principles of amphibious operations explain the result of the Falkland Campaign and the Gallipoli operation. In Geoffrey Till´s book Seapower – A guide for the Twenty-First Century, he highlights five requirements for executing amphibious operations. The authors conclusion is that the theory holds up if all principles are met or not met. If they are met the conclusion will be that the operation will have a positive outcome. If they are not met it will be a negative outcome. To this extent the theory can explain the conclusion of amphibious operations.

This thesis explores the concerns of mid-eighteenth century naval captains through the careers of Captain Thomas Burnett and the cohort of thirty five officers who were posted captain in 1757 soon after the start of the Seven Years' War. A subsidiary cohort, that of the 129 lieutenants who were, like Burnett, first commissioned in 1744 is used as a control against which to measure the statistical worth of the smaller cohort. Examination of the day to day concerns of the captains has been made possible through the rich and varied resource of their letters to the Admiralty, which have hitherto been little used as a source by historians. Despite the formality of these letters not merely the concerns but also the personalities and characters of the writers are vividly conveyed. After tracing the career of Thomas Burnett this thesis examines the 1757 cohort and its progression to the rank of master and commander. At this point the correspondence with the Admiralty begins. The influences, 'interest' and formative experiences behind their appointments are considered. The duties of the mid-eighteenth century captain are outlined, as their relationship with the Admiralty is analysed and the extent to which they were kept under strict Admiralty control by precedent and financial scrutiny is demonstrated. All aspects of manning are shown to dominate the daily concerns of captains. The extent to which 'interest' or chance gave them the opportunity to display their professional expertise and increase their standing within the active naval corps is weighed. Tracking this cohort beyond the war into the years of peace and subsequent wars has revealed the extent to which the timing of being made post captain was crucial and that 'interest' was more significant than merit in accelerating and promoting active careers.

<p>Det svenska försvarets övergång till insatsförsvar och internationella insatser har lett till omfattande förändringar av Försvarsmakten. Inom ramen för detta är ny amfibiebataljon under framställning. Denna bataljon bör agera med telekrigsförmåga och därmed undersöks vilken typ av system bör vara lämpligt för amfibiebataljon 2014. Initialt så framställs en genomgång av elektronisk krigföring för att skapa förståelse för ämnet och telekrigsförmågans utveckling i både Armén och Marinen. Amfibiebataljon 2014 presenteras för att beskriva förbandet som amfibieregementet skall ansvara för. För att förstå det sammanhang i vilket amfibiska styrkor skall använda sig av telekrigssystem, så beskrivs tre amfibiska scenarier för att möjliggöra en kommande analys. En intervju med tre nyckelpersoner inom det svenska försvaret förs fram för att säkerställa att aktuell information används i uppsatsen. Analysdel av uppsatsen kommer att baseras på de olika telekrigssystemen med en metod att utvärdera dessa från Försvarsmakten grundläggande förmågor. Därefter kommer de system som skall ha utvärderats på grunder av för- och nackdelar sättas i kontext i samband med de scenarier som har lagts fram. Målet är att ta reda på vilket system som är till nytta för amfibiebataljon, samt för- och nackdelarna med ett sådant system. Resultaten visar att ett medelstort system bör användas av amfibiebataljon på grund av sin förmåga till verkan samtidigt som den uppfyller krav på skydd och rörlighet. Dessutom bör ett lätt telekrigssystem användas av amfibiebataljonen på grund av dess kapacitet inom rörlighet och underrättelseinhämtningskapacitet.</p> / <p>The Swedish Armed Forces transition to a force specified against international missions has brought extensive transformations of the armed forces. As part of this a new amphibious battalion 2014 is in the progress of being organized. This battalion should act with electronic warfare capabilities and thus, this essay will investigate what kind of system should be appropriate for the amphibious battalion. The essay begins with a review of electronic warfare in order to create an understanding in general as well as its development in both the Army and the Marine forces. Amphibious battalion 2014 is also presented to describe the upcoming unit which the amphibious regiment shall be responsible for. To understand the context in which amphibious forces shall make use of electronic warfare systems, descriptions of three amphibious warfare scenarios are presented to allow an upcoming analysis. An interview with three key personnel within the Swedish Armed Forces is brought forward to ensure that current information is used in the essay. The analysis part of the essay is based on the various electronic warfare systems with a method of evaluating these from the Armed Forces essential abilities. Thereafter, the systems will be evaluated on the basis of the produced pros and cons in correlation with the operation scenarios that has been presented. The goal is to find out which system is of use for the amphibious battalion, and the pros and cons of such a system. The results indicates that a medium-sized system should be used by the amphibious battalion because of its ability for effect while it meets demands for protection and mobility. Also, a light electronic warfare systems should be used by the amphibious battalion because of its capacity in mobility and intelligence gathering capability.</p>

Det svenska försvarets övergång till insatsförsvar och internationella insatser har lett till omfattande förändringar av Försvarsmakten. Inom ramen för detta är ny amfibiebataljon under framställning. Denna bataljon bör agera med telekrigsförmåga och därmed undersöks vilken typ av system bör vara lämpligt för amfibiebataljon 2014. Initialt så framställs en genomgång av elektronisk krigföring för att skapa förståelse för ämnet och telekrigsförmågans utveckling i både Armén och Marinen. Amfibiebataljon 2014 presenteras för att beskriva förbandet som amfibieregementet skall ansvara för. För att förstå det sammanhang i vilket amfibiska styrkor skall använda sig av telekrigssystem, så beskrivs tre amfibiska scenarier för att möjliggöra en kommande analys. En intervju med tre nyckelpersoner inom det svenska försvaret förs fram för att säkerställa att aktuell information används i uppsatsen. Analysdel av uppsatsen kommer att baseras på de olika telekrigssystemen med en metod att utvärdera dessa från Försvarsmakten grundläggande förmågor. Därefter kommer de system som skall ha utvärderats på grunder av för- och nackdelar sättas i kontext i samband med de scenarier som har lagts fram. Målet är att ta reda på vilket system som är till nytta för amfibiebataljon, samt för- och nackdelarna med ett sådant system. Resultaten visar att ett medelstort system bör användas av amfibiebataljon på grund av sin förmåga till verkan samtidigt som den uppfyller krav på skydd och rörlighet. Dessutom bör ett lätt telekrigssystem användas av amfibiebataljonen på grund av dess kapacitet inom rörlighet och underrättelseinhämtningskapacitet. / The Swedish Armed Forces transition to a force specified against international missions has brought extensive transformations of the armed forces. As part of this a new amphibious battalion 2014 is in the progress of being organized. This battalion should act with electronic warfare capabilities and thus, this essay will investigate what kind of system should be appropriate for the amphibious battalion. The essay begins with a review of electronic warfare in order to create an understanding in general as well as its development in both the Army and the Marine forces. Amphibious battalion 2014 is also presented to describe the upcoming unit which the amphibious regiment shall be responsible for. To understand the context in which amphibious forces shall make use of electronic warfare systems, descriptions of three amphibious warfare scenarios are presented to allow an upcoming analysis. An interview with three key personnel within the Swedish Armed Forces is brought forward to ensure that current information is used in the essay. The analysis part of the essay is based on the various electronic warfare systems with a method of evaluating these from the Armed Forces essential abilities. Thereafter, the systems will be evaluated on the basis of the produced pros and cons in correlation with the operation scenarios that has been presented. The goal is to find out which system is of use for the amphibious battalion, and the pros and cons of such a system. The results indicates that a medium-sized system should be used by the amphibious battalion because of its ability for effect while it meets demands for protection and mobility. Also, a light electronic warfare systems should be used by the amphibious battalion because of its capacity in mobility and intelligence gathering capability.

No description available.

<p>De klassiska sjökrigsteorierna har åtskilliga år på nacken. Fortfarande anses emellertid Julius S. Corbetts och Alfred T. Mahans idéer äga sin giltighet – trots att den tidigare var verksam under första halvan 1900-talet och den senare under framförallt den andra halvan av 1800-talet. Syftet med arbetet har varit att undersöka huruvida dessa teoretikers syn på strategier i sjökriget som fenomen kan anses relevanta i det moderna sjökriget. Slaget om Falklandsöarna i början 1980-talet har betecknats som en av de första drabbningarna till sjöss som utspelats i en modern telekrigsmiljö. Utgångspunkt har varit att studera i vilken utsträckning Corbetts och Mahans teorier kan skönjas i utförandet av den brittiska operationsplanen i Falklandskriget. Genom en kvalitativ textanalys av Mahans och Corbetts litterära verk, och litteratur om dessa, har adekvata indikatorer tagits fram. Dessa har jämförts med en fallstudie som utgjorts av Falklandskriget. Slutsatsen blev att teorierna – och då framförallt Corbetts tankar – äger sin giltighet, om än inte bokstavligen och i varje detalj, men som en övergripande förklaring på vilket sätt framgång i modern sjökrigsföring kan uppnås.</p> / <p>The classic naval theories have been around for a considerable sum of time. Despite of these circumstances the ideas of Julius S. Corbett and Alfred T. Mahan are still regarded to be obligated their validity – even though that the foremost of them was active under the first part of the 1900 and the latter active particularly during the second part of the 1800. The purpose of the paper has been to examine whether these naval thinker view on strategy in naval warfare could be considered to be relevant in the modern naval warfare. The battle for the Falklands islands in the beginning of 1980 have been designated as one of the first encounters on the high seas that was situated in a modern electronic warfare environment. The starting point has been to study in which extension Corbett’s and Mahan’s theories could be notices in the execution of the British campaign plan in the Falklands war. Through a qualitative text study of Mahan’s and Corbett’s literary creation, and literature about them, adequate indicators have been brought forward. These have been comprehended with a case study consisting of the Falklands war. The conclusion where that the theories – particularly Corbett’s thoughts – still posses, if not figuratively and in every aspect, but as an overlooking clarification through in which way the success in modern navel warfare ought to be accomplished.</p>

De klassiska sjökrigsteorierna har åtskilliga år på nacken. Fortfarande anses emellertid Julius S. Corbetts och Alfred T. Mahans idéer äga sin giltighet – trots att den tidigare var verksam under första halvan 1900-talet och den senare under framförallt den andra halvan av 1800-talet. Syftet med arbetet har varit att undersöka huruvida dessa teoretikers syn på strategier i sjökriget som fenomen kan anses relevanta i det moderna sjökriget. Slaget om Falklandsöarna i början 1980-talet har betecknats som en av de första drabbningarna till sjöss som utspelats i en modern telekrigsmiljö. Utgångspunkt har varit att studera i vilken utsträckning Corbetts och Mahans teorier kan skönjas i utförandet av den brittiska operationsplanen i Falklandskriget. Genom en kvalitativ textanalys av Mahans och Corbetts litterära verk, och litteratur om dessa, har adekvata indikatorer tagits fram. Dessa har jämförts med en fallstudie som utgjorts av Falklandskriget. Slutsatsen blev att teorierna – och då framförallt Corbetts tankar – äger sin giltighet, om än inte bokstavligen och i varje detalj, men som en övergripande förklaring på vilket sätt framgång i modern sjökrigsföring kan uppnås. / The classic naval theories have been around for a considerable sum of time. Despite of these circumstances the ideas of Julius S. Corbett and Alfred T. Mahan are still regarded to be obligated their validity – even though that the foremost of them was active under the first part of the 1900 and the latter active particularly during the second part of the 1800. The purpose of the paper has been to examine whether these naval thinker view on strategy in naval warfare could be considered to be relevant in the modern naval warfare. The battle for the Falklands islands in the beginning of 1980 have been designated as one of the first encounters on the high seas that was situated in a modern electronic warfare environment. The starting point has been to study in which extension Corbett’s and Mahan’s theories could be notices in the execution of the British campaign plan in the Falklands war. Through a qualitative text study of Mahan’s and Corbett’s literary creation, and literature about them, adequate indicators have been brought forward. These have been comprehended with a case study consisting of the Falklands war. The conclusion where that the theories – particularly Corbett’s thoughts – still posses, if not figuratively and in every aspect, but as an overlooking clarification through in which way the success in modern navel warfare ought to be accomplished.

This thesis deals with the life and career and intimate life of Francis Carroll Grevemberg, an antiaircraft World War II officer from New Orleans, Louisiana. Grevemberg joined the Louisiana National Guard in 1932 and began his military career in the midst of the Great Depression. In the reorganization of the U.S. Army before World War II, the War Department transformed Grevemberg's cavalry regiment into a coastal artillery battalion with antiaircraft capability. During World War II, Grevemberg saw continuous action in the North Africa, Italy and Southern France. He regularly wrote letters from battlefields to his wife Dorothy. These letters provide a important window into a young officer's feelings, thoughts and affection in the unfolding of World War II. They are documents of a soldier's emotional release during times of crises. Lt. Col. Grevemberg is a rare, World War II antiaircraft artillery officer who took part and survived five amphibious landings in the Mediterranean.

The United States Marine Corps and the United States Navy developed during the interwar period a doctrine that addressed the problems inherent in the substitution of naval gunfire for artillery support in an amphibious assault. The invasion of Betio Islet, Tarawa Atoll, in November of 1943 was the first test of this doctrine. It has been said many times since the war that the doctrine basically passed this test and that lessons learned at Tarawa increased the efficiency with which the Marine Corps and Navy applied the prewar doctrine during the rest of the war. An analysis of the planning and execution of naval bombardments in the Central Pacific Campaign, after the invasion of the Gilberts, does not support this claim. This analysis leads the researcher to three conclusions. First, the Japanese developed defenses against many of the effects of the gunfire support doctrine that blunted much of the force of American firepower. American planners were slow to recognize the implications of these changes and, consequently, were slow to react to them. Second, many naval commanders responsible for providing naval gunfire support for Central Pacific operations still equated tonnage of ordnance to effectiveness of bombardment, regardless of their frequent references to "the lessons of Tarawa." Finally, strategic concerns and outright ignorance played a large part in determining the use of naval gunfire, the first taking precedence over the "lessons" and the second leading to the ignoring of the "lessons" all together.