Bakgrund: Transfemoralt amputerade har nedsatt balans och ökad fallrisk, men väldigt lite forskning är gjord om detta. Inverted pendulum model (IPM) är en balansmodell för icke-amputerade som bygger på ett känt samband mellan Center of Pressure (CoP) och Center of Mass (CoM). Syftet med denna studie är att kinetiskt validera den inverterade pendelmodellen för transfemoralt amputerade. Metod: I studien deltog amputerade (n=5) och en matchande kontrollgrupp (n=5). Man samlade in data genom att deltagarna fick stå stilla på två stycken kraftplattor under tre styckern villkor; öppna ögon, stängda ögon och weight-bearing feedback. Man undersökte sedan korrelationen mellan avståndet från CoM till CoP och CoMacc i både anterioposterior (A/P) riktning samt medio-lateral (M/L) riktning och analyserade datan med trevägsvariansanalys (ANOVA). Resultat: Resultatet visade att det fanns en signifikant interaktionseffekt mellan villkor och position i M/L-riktning. I A/P-riktning fanns det en signifikant interaktionseffekt mellan grupp och position samt villkor och position. Slutsats: Resultatet innebär att IPM är kinetiskt validerat i A/P-riktning sett till hela kroppen men inte på den amputerade sidan. Hur det intakta benet förhåller sig till IPM för amputerade är tvivelaktigt. / Background: It is known that transfemoral prosthesis users lack normal balance control and are more likely to fall. Research on this topic is insufficient. The Inverted Pendulum Model (IPM) is a commonly used biomechanical model for assessment of balance and postural control for healthy individuals based on an assumption that Center of Pressure (CoP) and Center of Mass (CoM) are inter-dependent. The aim of the study is to validate IPM kinetically for transfemoral prosthesis users. Method: Amputees (n=5) and a control group (n=5) participated. During data collection, participants stood on two force plates with eyes open, eyes closed and with weight-bearing feedback. Correlation of the distance CoP-CoM and CoMacc were calculated for anteroposterior and mediolateral directions and evaluated with three-way ANOVA. Result: Results showed significant interaction effects between condition and position plus group and position in anteroposterior direction and condition and group in mediolateral direction. Conclusion: Results indicate kinetic validity of IPM for transfemoral amputees when looking at the whole body but not at the amputated side in the A/P direction. Kinetic validity of IPM for the intact leg is questionable.

Bakgrund: Ortopedingenjören har som uppgift att med sin kompetens och erfarenhet tillhandahålla en ortopedteknisk lösning som motsvarar patientens behov och önskemål. Handlingsutrymmet är det utrymme som en ortopedingenjör har till att ta självständiga beslut i sin yrkesutövning och är därmed summan av kompetens, bedömningar och rutiner inom verksamhetens ramar.  Syfte: Syftet med examensarbetet är att öka kunskapen om ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme i Sverige och Norge i relation till förskrivningsregler för protes på nedre extremiteter.  Metod: Examensarbetet baserades på en enkätundersökning med frågor gällande ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme utifrån mixed method. Enkäten publicerades via SOIF, Facebook gruppen Ortopedteknik i Sverige och NITO ortopedi.  Resultat: Faktorer som formade handlingsutrymmet, i situationer när ortopedingenjören upplevde stort inflytande, var främst patientrelaterade. De faktorer som beskrevs forma handlingsutrymmet vid upplevelsen av mindre inflytande var främst ekonomi och lagar/riktlinjer. Majoriteten av ortopedingenjörerna upplevde att de ofta kunde uppfylla patientens önskemål med avseende på sitt handlingsutrymme. Det förekom en delad mening om en förändring i förskrivningsprocessen behövde ske eller ej. En stor del av ortopedingenjörerna upplevde att de alltid haft möjlighet att påverka ett beslut vid förskrivning av en protes eller proteskomponent, medan ett mindre antal ortopedingenjörer har upplevt en eller flera situationer där beslutet inte kunnat påverkats. Slutsats: Ortopedingenjörer har varierande upplevelser gällande sitt handlingsutrymme, faktorer som formar handlingsutrymmet och möjligheten att påverka handlingsutrymmet vid förskrivning av proteser för nedre extremiteter. / Background: The task of the prosthetist is to provide an orthopaedic solution that meets the patient´s needs and wishes with expertise and experience. The discretion of action is the space that a prosthetist must make independent decisions in his professional practice and are thus the sum of skills, assessments and procedures within the discretion of the business. Purpose: The purpose of the study was to increase knowledge of the prosthetist perceived discretion in Sweden and Norway in relation to the prescription rules for lower limb prosthetics.  Method: The study was based on a survey that addressed questions regarding prosthetist perceived discretion for action through a mixed method. The survey was published via SOIF, the Facebook group Orthopaedics in Sweden and NITO orthopaedics. Results: Factors that affected the action of discretion, in situations when the prosthetist experienced great influence, were mainly related to the patient. In opposite, when the prosthetist experienced less influence, the main factors that affected a decision regarding a prosthetic where economy and laws/guidelines. The majority of prosthetists felt that they were often able to fulfil the patient’s request regarding to their discretion of action. In consideration to if the prescription process were in need of change or not, the opinion was divided. Many of the prosthetists have always experienced that they’re in charge of decision making or at least have been able to affect the decision. While a small number of prosthetists have experienced one or multiple situations where they could not affect the decision.  Conclusion: Prosthetists have varying experiences regarding their discretion, factors that shape the discretion and the ability to influence the discretion when prescribing prosthetics for lower limb.

Bakgrund: Mycket av tidigare forskning som har inkluderat personer med amputation på nedre extremiteten har varit fokuserad på gång och balans och på tillfredställelse med protes. Fler faktorer påverkar livskvalité och välmående än enbart avsaknad av funktionshinder. Syfte: Att jämföra om livskvalitet skiljer sig åt mellan en grupp med amputation på nedre extremiteten och en grupp utan amputation. Metod: Tvärsnittsdata samlades in med ett självrapporterat frågeformulär. Frågeformuläret innehöll bakgrund, WHOQOL-BREF för att mäta livskvalité och en del av Community Based Rehabilitation (CBR) indikatorer för att mäta inkludering i samhället. Rekrytering skedde via sociala plattformar. Gruppjämförelser gjordes mellan och inom grupper med Welch t-test. Samband undersöktes med generaliserad linjär modell för de fyra olika domänerna i WHOQOL-BREF med avseende på kön, ålder, utbildning, och inkludering i samhället. Resultat: Totalt var 114 deltagare var inkluderade, av dessa 64 med amputation på nedre extremiteten och 50 utan amputation. Deltagarna med amputation hade statistiskt säkerställt lägre resultat jämfört med de utan amputation på allmän hälsa, allmän livskvalité, tillfredställelse med hälsa, på fysisk och miljörelaterad livskvalitédomän, samt på inkludering i samhället. Inom grupperna hade kön, ålder, och utbildningsnivå ingen påverkan på rapporterad livskvalité. Slutsats: Personer med amputation på nedre extremiteten hade lägre rapporterad livskvalité jämfört med en grupp utan amputation. Studien tyder på att en högre upplevd inkludering i samhället och en högre upplevd gångförmåga ökade livskvalitén. / <p>Betyg i Ladok 210602.</p>