Årligen drabbas cirka 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp i Sverige och det påbörjas återupplivningsförsök på cirka 4000 personer. Att erbjuda anhöriga att närvara vid hjärt- lungräddning har varit ett ämne som varit omdiskuterat sedan det först fördes på tal 1987. Flertalet studier har genomförts, med fokus på att belysa personalens attityd gällande anhörignärvaro vid HLR och hur anhörignärvaro vid HLR påverkar de anhöriga. Studier har visat att det kan vara gynnsamt för anhöriga att närvara, samtidigt som andra studier visar att det är relativt ovanligt att de närvarar. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av anhörignärvaro vid hjärt-lungräddning inom akutsjukvård. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med semi-strukturerade intervjuer. Sju sjuksköterskor som arbetade på en akutmottagning i norra Sverige inkluderades till studien. Intervjuerna genomfördes under perioden december 2015 till januari 2016. Intervjuerna transkriberades och texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i två teman med fyra underliggande kategorier. Resultatet visade att det fanns både positiva och negativa upplevelser kring anhörignärvaro. Några negativa aspekter som belystes var ökad stress för sjuksköterskan och att anhöriga ibland kunde upplevas som störande och därmed distraherade i situationen. En fördel som sjuksköterskorna i studien beskrev var att de upplevde att anhörignärvaro var värdefullt för de anhöriga, att de fick ett bättre omhändertagande samt att det upplevdes som värdefullt för anhöriga att se att personalen gjort allt de kunnat för patienten. Vidare beskrev sjuksköterskorna att anhörignärvaro i samband med HLR bidrog till en bättre och lugnare stämning inne på akutrummet vilket upplevdes som positivt. Studiens resultat tyder på att sjuksköterskor hade en positiv inställning till anhörignärvaro vid HLR, trots vissa utmaningar och negativa erfarenheter. Sjuksköterskorna ansåg att anhöriga hade rätt att närvara. Informanterna berättade att de sällan bjuder in anhöriga att närvara vid HLR men det framkom en önskan om ändring på det så att fler anhöriga får möjlighet att se vad som görs inne på akutrummet.

SAMMANFATTNING Bakgrund Vid ett hjärtstopp upphör hjärtats förmåga att förse kroppen med syresatt blod. Det kritiska läge som patienten befinner sig i kräver snabb behandling. Sjuksköterskans roll inom hjärtstoppsbehandlingen är komplex och kräver god kunskap om behandling. Vid ett hjärtstopp ställs sjuksköterskan inför flera svåra beslut, bland annat om anhöriga ska få möjlighet att närvara eller inte. Vid beslut om behandlingsbegränsning har läkaren huvudansvaret och beslutet skall tas i samråd med patienten. Om ett sådant beslut inte har diskuterats med patienten har sjuksköterskan en viktig roll att främja patientens åsikter. Syfte Att belysa sjuksköterskors kunskaper, erfarenheter och uppfattningar om vården vid hjärtstoppsbehandling inom sjukvården. Metod En litteraturöversikt med 15 inkluderade artiklar från PubMed och CINAHL. Resultat Sjuksköterskors kunskaper om hjärtstoppsbehandling var bristfällig i samtliga studier men förbättrades efter utbildningsinsatser. Vid beslut om behandlingsbegränsning var sjuksköterskor inte involverade i den mån de önskade trots att fördelar sågs med en omvårdnadsaspekt vid beslutsfattandet. Riktlinjer för anhörignärvaro vid hjärtstopp saknades och åsikterna bland sjuksköterskor skiljde sig, dock var majoriteten av de tillfrågade positivt inställda till anhörignärvaro. Slutsats Kontinuerlig utbildning visade sig ha god effekt för att bibehålla en hög kvalité på hjärtstoppsbehandlingen. Att involvera sjuksköterskor i högre grad i beslutsfattandet om behandlingsbegränsning skulle leda till ett mer personcentrerat fokus och större hänsyn till patientens autonomi. Majoriteten av sjuksköterskorna är positiva till anhörignärvaro vid hjärtstoppsbehandlingen då de anser att det skulle gynna patienten, de anhöriga och vårdpersonalen.

Bakgrund: Frågan om anhörignärvaro vid återupplivningsförsök väcktes först 1982 i USA. Sedan dess har ämnet diskuterats och studerats, fördelar och nackdelar har vägts mot varandra, för såväl vårdpersonal som anhöriga. Att förlora någon som står en nära innebär en stor kris. Därför är det viktigt för vårdpersonal att veta hur de ska ta hand om den anhörige, i den kaotiska situation som återupplivningsförsöket faktiskt är.Syfte: Belysa upplevelser och attityder kring anhörignärvaro vid återupplivningsförsök, ur vårdpersonals och anhörigas perspektiv.Metod: Databassökningar skedde i CINAHL och PubMed. Tio studier med såväl kvantitativ som kvalitativ ansats, granskades och analyserades.Resultat: Resultatet redovisas under huvudkategorierna Vårdpersonals upplevelser och attityder samt Anhörigas upplevelser och attityder. Bland vårdpersonalen rådde delade meningar angående om anhöriga borde få närvara vid återupplivningsförsök eller ej. En del menade att närvaron var positiv för såväl de anhöriga, patienten som för vårdteamet. Andra ansåg att det inte fanns någon som helst anledning till att bjuda in anhöriga att närvara. Vårdpersonalen menade att tillgången till en stödperson var grundläggande för att anhöriga skulle kunna närvara. Bland anhöriga ansåg de flesta att det var deras rättighet att närvara vid återupplivningen av en närstående. I de fall då återupplivningsförsöket inte lyckades, kändes det skönt för de anhöriga att veta att patienten inte varit ensam under sin sista stund i livet. Konklusion: Det råder delade meningar bland vårdpersonal angående anhörignärvaro vid återupplivningsförsök. Bland anhöriga är åsikterna mer samstämmiga, och det ses som en självklarhet att få närvara. / Background: The question about family presence during resuscitation was first raised in the USA, in 1982. The topic has been discussed and studied ever since, from the perspective of the relatives as well as of the staff. When loosing a loved one, the relatives are in need of comfort and support. Therefor it’s important for the staff to know how to help the relatives in the best way during the resuscitation. Aim: To highlight experiences and attitudes of healthcare professionals and relatives regarding family presence during resuscitation.Method: The articles were found in the data bases PubMed and CINAHL. Ten studies, with both a qualitative and quantitative approach, were reviewed and analysed.Results: The result is presented in the two main headings The experiences and attitudes of the healthcare professionals and The experiences and attitudes of the relatives. Among the staff there were lots of different opinions regarding family presence during resuscitation. Some thought it was positive for the relatives, the patient and also for the team, while others thought that there were no reason for presence. A support person should always be present during family presence during resuscitation, according to the staff. Most of the relatives thought that it was their right to be present during resuscitation. In case of death, the relatives expressed satisfaction of knowing that the patient wasn’t alone in the end. Conclusion: Among healthcare professionals, there are differences in the views regarding family presence during resuscitation. Among most of the relatives, the presence during resuscitation is seen as a right.