Bakgrund: Ansträngningsinkontinens innebär urinläckage vid fysisk aktivitet och cirka en tredjedel av alla kvinnor som genomgått en graviditet drabbas. Bäckenbottenträning rekommenderas som första behandlingsinsats och det är viktigt med tydliga instruktioner. Urininkontinens kan leda till nedsatt livskvalité och att kvinnor undviker fysisk aktivitet. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av ansträngningsinkontinens vid fysisk aktivitet efter graviditet och hur detta påverkar livskvalité samt hur och vilken information de fått om bäckenbottenträning för att förebygga eller behandla inkontinens. Metod: En kvalitativ ansats ansågs som mest lämplig och studien genomfördes genom intervjuer med fyra kvinnor som upplevt ansträngningsinkontinens efter graviditet. Innehållsanalys av materialet skedde utifrån Graneheim och Lundman. Resultat: En huvudrubrik skapades ” Ansträngningsinkontinens – maktlöshet eller något som ska accepteras efter graviditet? ” med fyra underkategorier: ”En önskan om mer information från vården kring att förebygga och behandla ansträngningsinkontinens”, ”En bristande förmåga att hålla tätt och dess inverkan på livskvalitén”, ”Ansträngningsinkontinensen inverkan på fysisk aktivitet” och ”Upplevelsen av att inte ha tillräckligt stora problem”. Konklusion: Kvinnor som upplever ansträngningsinkontinens i samband med fysisk aktivitet upplever det som pinsamt, besvärande, frustrerande och begränsande. Kvinnors livskvalité kan påverkas av ansträngningsinkontinensen direkt eller indirekt. Beskrivning av upplevelse av ansträngningsinkontinens och dess påverkan resulterade i information om var vårdinsatserna brister idag och att det finns förbättringsmöjligheter för att främja hälsa hos kvinnor som genomgått graviditet där fysioterapeuters kunskaper kan bidra med en viktig roll.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en utlösande faktor för urininkontinens (UI). Tidigare forskning på internationella idrottare har visat att UI är prevalent inom en mängd olika idrotter, att besvären påverkar idrottsprestationen negativt och att få idrottare har kunskap om bäckenbottenmuskulaturträning. Studier på prevalensen av UI bland Sveriges idrottsutövare är däremot nästintill obefintlig. Därför avsåg denna studie undersöka prevalensen och upplevelsen av UI bland Sveriges idrottsutövare, samt kartlägga idrottarnas kunskapsnivå om bäckenbottendysfunktion och bäckenbottenmuskulaturträning. Metod: Denna tvärsnittsstudie undersökte prevalensen av UI bland Sveriges idrottare i åldrar 15–40 år inom ett urval idrotter. Berörda specialidrottsförbund, specialdistriktsförbund och idrottsföreningar kontaktades via mejl med förfrågan att sprida enkäten vidare till berörda idrottsutövare. 235 deltagare besvarade webbenkäten som bestod av International Consultation on Incontinence Questionnaire – Urinary Incontinence Short Form (ICIQ-UI SF) med kompletterande frågor om idrottandet, hanteringsstrategier och kunskapen om bäckenbottendysfunktion och bäckenbottenmuskulaturträning. Totalt 222 deltagare (177 kvinnor och 45 män) inkluderades i studien. Resultat: UI förekom hos 56 % av idrottsutövarna och inom samtliga idrotter utom basket, med signifikant högre prevalens hos kvinnor jämfört med män X2 (1, N = 222) = 44,82, p = <.001. Ansträngningsinkontinens var den vanligaste typen av UI hos kvinnor (83 %) och annan UI hos män (60 %). UI påverkade idrottsprestationen negativt enligt 76 % av idrottarna och 85 % använde minst en strategi för att hantera besvären. Kunskapsnivån om bäckenbottenmuskulaturträning var låg, där enbart 29 % visste hur och 31 % varför den ska tränas. Vidare angav 81 % respektive 79 % att de aldrig fått information från sin idrottsförening eller tränare om bäckenbottendysfunktion och hur bäckenbottenmuskulaturen ska tränas. Slutsats: UI är vanligt förekommande bland Sveriges idrottsutövare inom en mängd olika idrotter och kvinnliga idrottare rapporterar UI i större utsträckning än manliga. Majoriteten av idrottare med UI anser att besvären har en negativ påverkan på idrottsprestationen och har tillämpat minst en strategi för att hantera besvären. Samtidigt framkommer stora brister i kunskapen om bäckenbottendysfunktion och bäckenbottenmuskulaturträning bland Sveriges idrottsutövare, och att kunskapen inte tillgodoses av idrottsföreningar och tränare.