Bakgrund: Fysisk aktivitet är en utlösande faktor för urininkontinens (UI). Tidigare forskning på internationella idrottare har visat att UI är prevalent inom en mängd olika idrotter, att besvären påverkar idrottsprestationen negativt och att få idrottare har kunskap om bäckenbottenmuskulaturträning. Studier på prevalensen av UI bland Sveriges idrottsutövare är däremot nästintill obefintlig. Därför avsåg denna studie undersöka prevalensen och upplevelsen av UI bland Sveriges idrottsutövare, samt kartlägga idrottarnas kunskapsnivå om bäckenbottendysfunktion och bäckenbottenmuskulaturträning. Metod: Denna tvärsnittsstudie undersökte prevalensen av UI bland Sveriges idrottare i åldrar 15–40 år inom ett urval idrotter. Berörda specialidrottsförbund, specialdistriktsförbund och idrottsföreningar kontaktades via mejl med förfrågan att sprida enkäten vidare till berörda idrottsutövare. 235 deltagare besvarade webbenkäten som bestod av International Consultation on Incontinence Questionnaire – Urinary Incontinence Short Form (ICIQ-UI SF) med kompletterande frågor om idrottandet, hanteringsstrategier och kunskapen om bäckenbottendysfunktion och bäckenbottenmuskulaturträning. Totalt 222 deltagare (177 kvinnor och 45 män) inkluderades i studien. Resultat: UI förekom hos 56 % av idrottsutövarna och inom samtliga idrotter utom basket, med signifikant högre prevalens hos kvinnor jämfört med män X2 (1, N = 222) = 44,82, p = <.001. Ansträngningsinkontinens var den vanligaste typen av UI hos kvinnor (83 %) och annan UI hos män (60 %). UI påverkade idrottsprestationen negativt enligt 76 % av idrottarna och 85 % använde minst en strategi för att hantera besvären. Kunskapsnivån om bäckenbottenmuskulaturträning var låg, där enbart 29 % visste hur och 31 % varför den ska tränas. Vidare angav 81 % respektive 79 % att de aldrig fått information från sin idrottsförening eller tränare om bäckenbottendysfunktion och hur bäckenbottenmuskulaturen ska tränas. Slutsats: UI är vanligt förekommande bland Sveriges idrottsutövare inom en mängd olika idrotter och kvinnliga idrottare rapporterar UI i större utsträckning än manliga. Majoriteten av idrottare med UI anser att besvären har en negativ påverkan på idrottsprestationen och har tillämpat minst en strategi för att hantera besvären. Samtidigt framkommer stora brister i kunskapen om bäckenbottendysfunktion och bäckenbottenmuskulaturträning bland Sveriges idrottsutövare, och att kunskapen inte tillgodoses av idrottsföreningar och tränare.

Bakgrund: Det är vanligt att få en bristning i samband med en vaginal förlossning. Cirka 78% av förstföderskor i Sverige drabbas av en grad 2-bristning. Kvinnors upplevelser och komplikationer efter grad 3- och 4-bristningar är väl beforskat, men det finns en stor kunskapslucka om kvinnors erfarenheter och besvär efter en grad 2-bristning.Syfte: Att utforska vilka fysiska och psykiska konsekvenser som kan uppstå efter en grad 2-bristning och hur kvinnorna upplever och hanterar dessa fysiska och psykiska konsekvenser.Metod: Integrativ litteraturöversikt.Huvudresultat: Tre huvudkategorier skapades: Fysiska och psykiska konsekvenser, Vård och stöd samt Sexuell ohälsa. Under dessa bildades åtta underkategorier. Kvinnorna upplevde både fysiska och psykiska konsekvenser som påverkade deras vardag negativt. Brister i vård, information och stöd ledde till känslor av ensamhet och försummelse. Många kvinnor kände sig avfärdade och förminskade, särskilt inom området sexuell ohälsa, där besvären var vanliga och påverkade deras relationer och självbild. Resultaten understryker behovet av förbättrad vård och ökat stöd för dessa kvinnor.Slutsats: Sammanfattningsvis visar denna litteraturöversikt att grad 2-bristningar har omfattande fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för kvinnor. Det finns idag bristfällig nationell statistik om förekomsten av grad 2-bristningar och kvinnors upplevelser av dessa. Fortsatt forskning behövs för att minska kunskapsluckorna. Barnmorskor behöver vara uppmärksamma på och ha kunskap om kvinnors erfarenheter efter en grad 2-bristning, därigenom kan dessa kvinnor få den hjälp de har rätt till.