<p>Uppsatsen granskar 9 § i Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i ett försök att kartlägga lagstiftarens resonemang och argumentering för att paragrafen skall anses rättssäker, skälig och rättvis samt hur detta framträder i tillämpning och praxis. Paragrafen handlar om de krav som den arbetslöse måste uppfylla för att få ersättning från arbetslöshetskassan. Om kraven inte uppfylls så är arbetsförmedlaren skyldig att skicka en underrättelser till den arbetssökandes a-kassa så att de kan se över om arbetslöshetsersättning skall utgå eller inte. Lagstiftarens intentioner för denna lag i allmänhet och 9 § mer specifikt visar på argument för såväl ett rättssäkert, skäligt som rättvist tankesätt. Men en genomgång av praxis och tillämpning visar att dessa intentioner inte alltid följer med hela vägen i arbetet på Arbetsförmedlingarna. Det finns en stor variation olika arbetsförmedlingar emellan av hur 9 § ALF tillämpas. Variationen beror på flera olika faktorer, allt ifrån hur arbetsförmedlingen lokalt är organiserad till den enskilda handläggarens egna värderingar. En stor variation i hur 9 § ALF tillämpas olika arbetsförmedlingar emellan resulterar i att lagstiftningen många gånger vacklar utifrån ett rättsäkerhets, skälighets och rättviseperspektiv.</p>

Uppsatsen granskar 9 § i Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i ett försök att kartlägga lagstiftarens resonemang och argumentering för att paragrafen skall anses rättssäker, skälig och rättvis samt hur detta framträder i tillämpning och praxis. Paragrafen handlar om de krav som den arbetslöse måste uppfylla för att få ersättning från arbetslöshetskassan. Om kraven inte uppfylls så är arbetsförmedlaren skyldig att skicka en underrättelser till den arbetssökandes a-kassa så att de kan se över om arbetslöshetsersättning skall utgå eller inte. Lagstiftarens intentioner för denna lag i allmänhet och 9 § mer specifikt visar på argument för såväl ett rättssäkert, skäligt som rättvist tankesätt. Men en genomgång av praxis och tillämpning visar att dessa intentioner inte alltid följer med hela vägen i arbetet på Arbetsförmedlingarna. Det finns en stor variation olika arbetsförmedlingar emellan av hur 9 § ALF tillämpas. Variationen beror på flera olika faktorer, allt ifrån hur arbetsförmedlingen lokalt är organiserad till den enskilda handläggarens egna värderingar. En stor variation i hur 9 § ALF tillämpas olika arbetsförmedlingar emellan resulterar i att lagstiftningen många gånger vacklar utifrån ett rättsäkerhets, skälighets och rättviseperspektiv.

This paper describes the rules of the Swedish unemployment insurance as regards the demands on the individual, the obligation posed on the individual based on these demands and the considerations taken by the law regarding the specific situation and personal circumstances of the individual. Special attention is paid to the demand to be available to the labour market and what is considered suitable employment from the viewpoint of geographical mobility. This paper treats “Arbetslinjen” (Everyone able to work, thereby contributing to his/her own and others' support, shall have the opportunity to do so.), and the amendments of ALF, the law (1997:238) about unemployment insurance, that became active between 1/1 2007 and 1/1 2008, since many alterations were introduced in this period. The result illustrates the demands posed on the individual for him/her to be entitled to unemployment benefit, and the far-reaching demands posed on the unemployed for him/her to be considered available to the labour market from the viewpoint of geographical mobility. The result also shows some of the specific situations and personal circumstances of the individual taken into consideration, but since the amendments are as recent as 1.5 years, the list can not be considered complete, as practice is limited in this field. This paper also treats the Official Employment Agency's monitoring function of the unemployed's willingness to work, and the effect of the regulations not being followed as strictly as per the letter of the law by the Employment Agency officers, leading to insecurity regarding the rights of the individual. / Denna uppsats beskriver reglerna i den svenska arbetslöshetsförsäkringen vad det gäller de krav som ställs på individen, de skyldigheter som åligger individen utifrån dessa krav och den hänsyn lagstiftningen tar till individuella förutsättningar och personliga förhållanden. Särskild uppmärksamhet fästs vid kraven att stå till arbetsmarknadens förfogande och vad som är ett lämpligt arbete utifrån perspektivet geografisk rörlighet. Uppsatsen behandlar Arbetslinjen och de ändringar i ALF som trätt i kraft mellan den 1 januari 2007 och den 1 januari 2008 eftersom en mängd förändringar införts under denna tid. Resultatet belyser några av de krav som ställs på den enskilde för att han eller hon skall ha rätt till arbetslöshetsersättning samt de långtgående krav som ställs för att den arbetssökande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande utifrån perspektivet geografisk rörlighet. Resultatet belyser också några av de hänsyn som tas till individuella förutsättningar och personliga förhållanden, men eftersom förändringarna inte är äldre än 1,5 år kan listan inte sägas vara uttömmande då praxis är begränsad inom området. I uppsatsen behandlas även Arbetsförmedlingens kontrollfunktion av de arbetssökandes arbetsvilja och några effekter av att regelverket inte efterlevs så strikt som lagen säger bland arbetsförmedlarna, vilket leder till en rättsosäkerhet för individen.

<p>This paper describes the rules of the Swedish unemployment insurance as regards the demands on the individual, the obligation posed on the individual based on these demands and the considerations taken by the law regarding the specific situation and personal circumstances of the individual. Special attention is paid to the demand to be available to the labour market and what is considered suitable employment from the viewpoint of geographical mobility. This paper treats “Arbetslinjen” (Everyone able to work, thereby contributing to his/her own and others' support, shall have the opportunity to do so.), and the amendments of ALF, the law (1997:238) about unemployment insurance, that became active between 1/1 2007 and 1/1 2008, since many alterations were introduced in this period.</p><p>The result illustrates the demands posed on the individual for him/her to be entitled to unemployment benefit, and the far-reaching demands posed on the unemployed for him/her to be considered available to the labour market from the viewpoint of geographical mobility. The result also shows some of the specific situations and personal circumstances of the individual taken into consideration, but since the amendments are as recent as 1.5 years, the list can not be considered complete, as practice is limited in this field.</p><p>This paper also treats the Official Employment Agency's monitoring function of the unemployed's willingness to work, and the effect of the regulations not being followed as strictly as per the letter of the law by the Employment Agency officers, leading to insecurity regarding the rights of the individual.</p> / <p>Denna uppsats beskriver reglerna i den svenska arbetslöshetsförsäkringen vad det gäller de krav som ställs på individen, de skyldigheter som åligger individen utifrån dessa krav och den hänsyn lagstiftningen tar till individuella förutsättningar och personliga förhållanden. Särskild uppmärksamhet fästs vid kraven att stå till arbetsmarknadens förfogande och vad som är ett lämpligt arbete utifrån perspektivet geografisk rörlighet. Uppsatsen behandlar Arbetslinjen och de ändringar i ALF som trätt i kraft mellan den 1 januari 2007 och den 1 januari 2008 eftersom en mängd förändringar införts under denna tid. Resultatet belyser några av de krav som ställs på den enskilde för att han eller hon skall ha rätt till arbetslöshetsersättning samt de långtgående krav som ställs för att den arbetssökande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande utifrån perspektivet geografisk rörlighet. Resultatet belyser också några av de hänsyn som tas till individuella förutsättningar och personliga förhållanden, men eftersom förändringarna inte är äldre än 1,5 år kan listan inte sägas vara uttömmande då praxis är begränsad inom området. I uppsatsen behandlas även Arbetsförmedlingens kontrollfunktion av de arbetssökandes arbetsvilja och några effekter av att regelverket inte efterlevs så strikt som lagen säger bland arbetsförmedlarna, vilket leder till en rättsosäkerhet för individen.</p>