This essay concerns the hill forts in Halland. The hill forts in Halland haven’t been archaeologically examined and they haven’t been studied as well as hill forts in other parts of Sweden. The focus of this essay is to determine the use of the hill forts in Halland.  Comparative studies will be made between Halland’s hill forts and the hill forts of Bohuslän and the hill forts of the Eastern part of Sweden. The results of the research have yielded that the hill forts in Halland strongly reminiscent of the hill forts in Bohuslän when it comes to the positioning in the landscape, as well as the general appearance of the hill forts. There are remains of houses in some of the hill forts in Bohuslän. Because of the similarities with the hill forts in Bohuslän, there is a possibility that there have been houses on top of the hill forts in Halland. It is not possible to say whether the hill forts in Halland have been places of “safe haven” and/or permanent residents. Most of the hill forts in Halland have great view over seas or the ocean, as well as over the inland. They tend to be located close to old roads and would have had a great overview of them. It’s possible that the hill forts were connected to trading posts. Signaling between the hill forts in the northern part of Halland is possible because of the closeness of them. Drawings of the hill forts have been made successfully; they show roughly where the walls of the hill fort are situated and where the precipices and inclinations are situated. The drawings make it easier to compare the hill forts in Halland to hill forts in other parts of Sweden.

Detta arbete innebär en grund till en arkeologisk guide över fornlämningar i Alvesta kommun, Kronobergs län.

No description available.

No description available.

No description available.

Årets undersökning har bekräftat att vi nu funnit delar av den senvikingatida/tidigmedeltida verksamhet som västergarnsvallen byggdes för att omgärda. Hur omfattande bebyggelsen på platsen varit, dess rumsliga omfattning och datering är fortfarande inte klargjort. Inte heller kan vi i nuläget avgöra vilken eller vilka verksamheter som funnits i området. Men de dateringar och fynd vi så här långt har gör dock att vi nu kan säga att verksamhet innanför vallen säkert kan daterat till 1000-tal. Den tidigare framförda uppfattningen om att Västergarnsvallen inte tycks omgärda något som står i relation till vallens omfattning och de efterhängsna benämningarna ”staden som aldrig blev och en ofullgången stad” kan nu på allvar börja diskuteras. Även om de husgrunder vi nu lokaliserat innanför vallen ännu inte regelrätt kan benämnas stad visar fynden på att Västergarn måste betraktas mer som en stadsmiljö, om än inte av Visbys omfattning, än regelrätt gotländsk landsbygd. Vallens omfattning och konceptet med två samtida mycket nära varandra liggande kyrkor har ju redan tidigare gjort stadsdiskussionen aktuell men avsaknaden av dateringar och annan medeltida bebyggelse innanför vallen har gjort att man mer eller mindre avfört tanken på en stad i Västergarn. Undersökningarna i Västergarn innanför vallen har också satt nytt ljus på Paviken och förhållandet mellan Paviken och Västergarn. Enligt tidigare uppfattning upphörde verksamheten vid Paviken vid ingången av 1000-talet och påbörjades inte förrän runt 1150 nere i Västergarn, den senare tidpunkten bygger främst på uppförandet av den romanska kyrkan och avsaknaden av fynd daterade innan 1150. De nya dateringar som nu finns visar att denna besvärliga lucka på 150 år nu inte tycks existera. Men att sedan klargöra förhållandet dem emellan kräver mer undersökningar och fram för allt forskning. Ett helhetsgrepp med Paviken, Västergarn innanför vallen och Kronholmsområdet bör på sikt anläggas för att man ska kunna bringa klarhet i områdets funktion och betydelse från vikingatid in i tidig- och högmedeltid. Västergarns hade av allt att döma ett mycket strategiskt läge inte bara som hamn- och handelsplats på den gotländska västkusten utan också som knutpunkt för vidaretransport av handelsvaror till gotlands inland. Möjligheten att lasta om gods i Västergarn för vidare transporter in i ön via de vattensystem man når från Västergarn upp i västergarnsån in i Paviken och vidare in i sjösystemen bör ha gjort Västergans läge ytterst fördelaktigt. Det är heller inte orimligt att denna vattenled till och med kan användas för att transportera gods ända ut till öns östkust med destination mynningen av gothemsån. Även här måste man i den fortsatta forskningen lyfta blicken och ta ett helhetsgrepp på det vikingatida och medeltida landskapet och dess fornlämningar och andra fyndomständigheter kring inlandets vattensystem.

The aim of the study was to through empirical studies interpret the relation between three partially investigated house foundations, on an abandoned farm in Langhammars on northern Fårö. This relation focused upon two main questions; the time of use and the spatial distribution of the archaeological finds. Trough comparative analysis two of these houses can establish to have been contemporary, the third one is too roughly examined. A discussion about the hypothec idea of two or three contemporary farms was made with a negative result. In house 1 smaller processing of tools of flint has taken place near the fireplace in the larger room. A concentration of pottery was also visible near the fireplace, likely to be connected to cooking and eating. The smallest room in the northeast part of the house could have functioned as a storeroom and/or held workshop activities. The archaeological finds and the distribution of it, strongly indicates that house 1 mostlikely consisted of a dwelling house and house 2 functioned as a workshop; linked to activities with handicrafts. Furthermore the finds reveal the present of a smithy on the farm, maybe placed somewhere between the two houses.

<p>Detta arbete innebär en grund till en arkeologisk guide över fornlämningar i Alvesta kommun, Kronobergs län.</p>

<p>This paper deals with the question of whether the symbolic language of the late Neolithic and middle Bronze Age was transferred from ceremonial monuments and barrows into the domestic sphere in the late Bronze Age. I will consider such elements as doorway orientation, the significance of boundaries and depositional practices to see if Early-Middle Iron Age settlements were indeed a major scene for ritual behaviour.</p>

<p>This paper analyses the existence and nature of the sacred landscape Olands härad during the Bronze Age and Iron Age. Olands härad is located in Northern Uppland, onthe way to Östhammar, about 30 km northeast of Uppsala. The interpretations are done with help of place names studies as well as archaeological finds. The results indicate that different types of cult locations can be found in the area.</p>