Opera i park på galärvarvet

Opera på Galärvarvet i Stockholm. Byggnaden är uppdelad i segment vars höjd bestämms av underliggande funktion. Fasadmaterialet är kopparplåt.

Arbetet grundas i det faktum att jordens biologiska mångfald håller på att dö ut och i synnerhet urbaniseringens roll som en orsak till problemet. De lösningar som presenteras utgår från urbanekologi för att visa på hur stadsdelar kan planeras och gestaltas för att främja biodiversiteten. Detta görs främst genom framtagande av riktlinjer som ska kunna användas vid framtidastadsbyggnadsprojekt. Riktlinjerna inkluderar bevarande av befintlig grönstruktur, skapande av fler och större grönytor med biotopvariation, integrering av grönstruktur med byggnader och infrastruktur samt sammanlänkning av grönområden. Dessakonkretiseras i form av komponenter som ska kunna implementeras i stadsmiljöer, vilket också exemplifieras genom ettgestaltningsförslag i Norra Sorgenfri, Malmö. Förslaget som kallas Biotopstaden visar hur ett gammalt industriområde som nu endast innehåller verksamheter kan utvecklas för att rymma blandad bebyggelse och samtidigt anpassas för att gynna den biologiska mångfalden, enligt framtagna riktlinjer.

För att inom tätorter uppnå ett hållbart transportsystem behöver hållbara färdmedel så som cykeltrafik prioriteras under planeringsskedet. Förhållningssättet för hur markanvändning och disponering av tillgängligt utrymme i gaturummet sker, behöver förändras till förmån för bland annat cykeltrafik.  I denna forskningsstudie undersöks därför hur planering kan främja och tillhandahålla en ökad framkomlighet för cyklister inom en tätort samt hur den kan implementeras i praktiken. Studien ser även till hur en ökad användning av nya typer av cyklar, påverkar cyklister som trafikantgrupp samt deras behov och förutsättningar. För att svara på hur planering för cykeltrafik bör ske inom en tätort, har olika aspekter gällande cykeltrafikplanering studerats genom en litteratur- och intervjustudie. De har tillsammans utgjort en teoretisk grund och sammanställts i en checklista. Denna teoretiska grund har sedan testats vid ett verkligt fall av planering för ett nytt huvudcykelstråk i Umeå, Sverige. Forskningsstudien har visat på att en ökad framkomlighet för cykeltrafik innebär att cykelinfrastrukturen behöver mer utrymme än vad som tillägnas den i dagsläget. En ökad användning av elcyklar bidrar till en ökad medelhastighet och hastighetsspridning bland cyklister samt ett ökat antal omkörningar. Det skapar bland annat ett behov av tillräckliga sikt- och stoppsträckor. Tillsammans med en ökad användning av lastcyklar som tar mer utrymme i anspråk, skapas även ett behov av bredare cykelbanor som medger att möten och omkörningar kan ske bekvämt. Genom att bredare cykelbanor anläggs förbättras även framkomligheten för standardcyklister. Inom tätorter bör cykeltrafiken i första hand vara enkelriktad samt separerad både från motorfordon och gående. I korsningspunkter bör hastighetssäkring av motorfordonstrafiken ske, för att tillhandahålla en god trafiksäkerhet. Inom orter där vinterväglag förekommer är det även av största vikt att klimataspekter i gaturummet tas i beaktning, för att främja cykeltrafikens framkomlighet och att utformningen tillåter vinterväghållning att ske effektivt, så att framkomligheten kan bibehållas.   Vid implementeringen av denna teoretiska grund på planeringen för ett nytt huvudcykelstråk i Umeå, visar forskningsstudien på att en fullskalig implementering inte alltid är möjlig. Den tätbebyggda stadsmiljön som ofta återfinns inom tätorter leder till att konflikter med den befintliga miljön och befintliga funktioner är nästintill oundvikliga. Det medför att kompromisser måste göras och att det inte alltid är möjligt att anlägga en cykelinfrastruktur som uppfyller alla teoretiska kriterier och aspekter, för en ökad framkomlighet för färdmedlet. Studien visar dock på att en förbättrad framkomlighet ändå är möjlig att uppnå, genom att cykeltrafiken tillåts vara det prioriterade trafikslaget under planeringsskedet. De teoretiska kriterierna och aspekterna bör ses som mål att arbeta mot och något att försöka uppnå så långt det är möjligt, i samspel med fortsatt nödvändiga funktioner i det befintliga gaturummet.

En betydande andel av byggnaderna i Sverige, såväl som i Norrbotten, besitter någon form av kulturhistoriska värden som bör bevaras. Byggnaderna omfattas ofta av olika typer av skyddsbestämmelser som på något sätt syftar till att bevara dessa värden. Fastighetsägare kan ändå i hög grad ha skäl att överväga olika typer av ändringar på dem. Tidigare studier har pekat ut kostnaden som en viktig faktor för fastighetsägare när de ska ta beslut om renoveringar eller andra typer av ändringar. Varsam renovering är ett begrepp som bland annat syftar till att anpassa ändringar på byggnader till dess kulturhistoriska värden och byggnadsdelars befintliga potential. Den stora variation i förutsättningar och omfattning som kännetecknar ändringar på kulturhistoriskt värdefulla byggnader gör det dock svårare att på förhand uppskatta kostnader för olika typer av åtgärder på dem jämfört med på byggnader utan dessa värden.  Syftet med den här studien är att bidra med ökad förståelse om kostnader för varsamma renoveringsåtgärder. Målet är att identifiera och analysera kostnader för vanliga varsamma renoveringsåtgärder och att i en fallstudie jämföra dem med alternativa renoveringsåtgärder där hänsyn till kulturhistoriska värden inte prioriteras på samma sätt. Fokus låg på åtgärder på byggnaders klimatskal med en geografisk avgränsning till Norrbotten och Västerbotten.  Studien bestod av två delar. Den första delen utgjordes av en kartläggning av vanliga varsamma renoveringsåtgärder och kostnader för dem. Kartläggningen inleddes med framtagandet av ett teoretiskt ramverk som omfattar centrala begrepp, förutsättningar och utmaningar vid kostnadsuppskattningen av den typen av åtgärder. Därefter utfördes en datainsamling via direktkontakter med yrkesverksamma och dokumentstudier av bidragsärenden och tidigare genomförda projekt inom byggnadsvård. I den andra delen genomfördes en fallstudie där varsamma renoveringsåtgärder för tak, fasader och fönster applicerades teoretiskt på en fallstudiebyggnad som pekats ut som kulturhistoriskt värdefull. De analyserades med avseende på livscykelkostnader och jämfördes med åtgärder som tagits fram utan krav på antikvarisk hänsyn.  I det teoretiska ramverket togs en definition av begreppet varsamma renoveringsåtgärder fram som innefattade åtgärder där bevarande av kulturhistoriska värden och befintliga material prioriteras framför andra faktorer. I kartläggningen identifierades ett antal olika sådana åtgärder som bedömdes vara vanliga i Norrbotten och i viss mån även Västerbotten. Lagningar på timmerstommar och renovering av fönster var de åtgärder som identifierats flest gånger och på ett brett urval av olika byggnadstyper. I fallstudien kunde skillnader i kostnader mellan de åtgärder som bedömts som varsamma och de åtgärder som tagits fram utan krav på antikvarisk hänsyn påvisas. Tidigare studier har lyft fram att kraven på traditionella material och tekniker gör det dyrare att utföra ändringar på kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Resultatet från den här studien visade att investerings- och livscykelkostnaden snarare beror på en rad faktorer, som bland annat byggnadens skick, det antikvariska förhållningssättet och avkastningskravet. Ett fortlöpande underhåll med traditionella material visade sig kunna vara lönsamt ur ett ekonomiskt perspektiv under vissa förutsättningar. Om däremot byggnadsdelar eller material behövde bytas ut var det dyrare med traditionella material och tekniker. Underhållsplanering lyftes fram som ett sätt att undvika dyra restaureringar och parera osäkerheter avseende åtgärders omfattning. I studien uppskattades kostnader för vanliga varsamma renoveringsåtgärder genom att utgå från kostnader i tidigare genomförda projekt. Med utgångspunkt i resultaten skulle framtida studier bland annat kunna fokusera ännu mer på enbart några specifika åtgärder i kombination med miljöpåverkan.

Det kommer hela tiden ut nya verktyg och arbetssätt till byggbranschen, men det är inte alltid säkert att dessa behövs eller är gynnsamma att använda. Användandet av 3D-modeller och BIM i byggbranschen har undersökts relativt mycket, men relativt få studier har gjorts för nya alternativa användningsområden av branschens befintliga 3D-verktyg. Detta examensarbete går ut på att undersöka om 3D-modeller för specifika områden i ett projekt kan vara ett intressant komplement till traditionella 2D-ritningar för att öka förståelse för den som läser ritningen. Tekniken som användes var Tech Soft 3D:s applikation 3D PDF Reader som gör det möjligt att läsa 3D-PDF:er direkt i en mobil eller surfplatta, men modellerna går också att nyttja på en dator om man vill det. De yrkesgrupper som studeras är byggnadsarbetare och konstruktörer samt kommunikationen däremellan.   För att utreda 3D-PDF:ernas användningsområde gjordes en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Det fördes intervjuer med tre byggnadsarbetare och tre konstruktörer. Under intervjuerna fick deltagarna testa tekniken med tre olika 3D-modeller för att skapa en uppfattning om hur tekniken skulle kunna användas i olika projekt. En litteraturstudie gjordes också för att samla in kunskap att jämföra och analysera med resultatet från intervjuerna.   Respondenterna tyckte att 3D-modellerna vara lättare att förstå och smidiga att använda. Vid hög komplexitet kan det t.o.m. vara lättare att redovisa med 3D-modeller än med 2D-ritningar. Dock ansåg konstruktörerna att det kan finnas en risk att dessa 3D-PDF:er glöms bort att uppdateras, eftersom de är fristående. Dessa 3D-PDF:erna anses ha potential att bidra till en mer effektiv process för de som anammar verktyget, men med hänsyn till den bl a juridiska risken kommer de mest troligt inte användas som en handling, utan som ett komplement till 2D-ritninngarna för att enklare skapa en uppfattning om situationen i fråga.

Visualiseringar har en stor användning för att se hur processer fungerar och agerar som beslutsunderlag vid utformning. En visualisering kan hjälpa till att brygga kompetensgapet mellan arkitekt och mottagare för att säkerställa att informationen når fram och inte missförstås.  Examensarbetet har sin utgångspunkt i kundanpassad arkitektur, hur arkitekten utformar bostadsprojekt efter specifika målgrupper samt hur arkitektens avsikter och mål förs vidare till en visualisering. Studien undersöker även hur samarbetet ser ut idag mellan arkitekt och visualiserare samt hur designens avsikter, mål och slutanvändare spelar in i visualiseringen. Målgruppen för arkitekternas arbete och visualisering avgränsades till studenter. Studien har varit av en utforskande natur och specificerat sina fokuspunkter under arbetets gång. Metoderna som används under examensarbetet har varit litteraturstudie och intervjustudie. Litteraturstudien har syftat till att få en övergripande förståelse av boendeformer för studenter, viktiga arkitektoniska kvaliteter och hur de kopplas till studenter, kommunikationen av designintentioner (DI) och designrationalitet (DR) mellan arkitekt och visualiserare samt visualisering för en specifik målgrupp. Informationsinsamlingen via intervjuer gjordes med en kvalitativ metod och syftet var att förstå arkitekternas processer och vad som ligger till grund för dem. Under examensarbetet har sju verksamma arkitekter intervjuats. Arkitekterna som intervjuades behövde ha tidigare erfarenheter av studentbostadsprojekt och ha samverkat med visualiserare i tidigare projekt. Intervjuerna utfördes enligt en semistrukturerad uppbyggnad, för att kunna ställa följdfrågor och utforska arkitekternas upplevelse av arbetet. De frågor som intervjustudien utgick ifrån finns presenterat i bilaga 1. Resultatet från studien visar att utformningen av studentbostäder fokuserar i dagsläget på att optimera den totala ytan på bostaden efter de kravmått som finns. Boendeformen som efterfrågas och utformas mest för studenter är små ettor, det finns en del hinder för de kollektiva boendeformerna som behöver utredas innan de kan användas fullt ut. Exempel på hinder för de kollektiva lägenheterna är brandkrav i samband med flertalet bostadsgäster och antalet bostadsgäster som kan bo hållbart i ett kollektiv. Studentlägenheterna behöver dock kompletteras med sociala ytor utanför lägenheten för att bidra till studenters välmående och utan att bekosta den enskilda studenten. Studien visar på att DI och DR förvaltas och kommuniceras via liknande informationsbärare oberoende projekt och samverkan mellan visualiserare och arkitekt varierar mycket beroende på projekt och företag. Om visualiseringarna görs av ett externt företag bör valet av visualiseringsfirma anpassas efter arkitekternas process, för att det ska fungera optimalt. För att visualisera ett bostadsprojekt för studenter efter arkitektens värden bör visualiseringen fokusera på att lyfta fram kärnan i projektet. En visualisering kan inte lyfta fram allt utan fokusera på att förmedla vad som är intressant med projektet, vilket väljs efter arkitektens syfte med designen. Att göra en träffsäker visualisering innebär att välja ut rätt information som visualiseringen ska innehålla. Vid valet av arkitektoniska objekt spelar människor, ljus samt materials upplevelse och funktion (hädanefter kallat materialitet) stor roll för hur projektet tolkas. De kan användas för att beskriva känslor, funktioner, skala och skapa en anknytning hos mottagaren. Därför behöver dessa användas på rätt sätt, så att det beskriver projektet rätt. För riktade visualiseringar mot studentbostäder bör sociala ytor ingå. Oavsett vilka objekt som placeras i en visualisering bör alla ha ett syfte och inte endast vara utfyllnad eller för att försköna bilden. Detta gör att projektets syfte inte kommer fram lika tydligt och mottagaren kan eventuellt tolka in utfyllnadsobjekten så att de förändrar projektvisionen. När visualiseringstyp ska väljas bör följande faktorer undersökas: Hur kompletterar visualiseringen övrigt kommunikationsmaterial, vem är mottagare och vilken information behöver de ta del av, hur mycket tid finns att tillgå för att skapa visualiseringen samt i vilket skede är projektet (vilken detaljnivå behövs) och vilket syfte ska visualiseringen uppfylla.

Many cities including Stockholm gave highways as a solution to traffic congestion. Essingeleden motorway is part of European route E4 and today is the busiest road in Sweden. It connects the north and the south part of the country, by crossing islands of central Stockholm. The result of that is a huge swath through the city, that splits the island of Kungsholmen into two pieces, creating isolated neighbourhoods and huge traffic jams. I believe that Essingeleden is reaching its end as a highway, especially since Stockholm is preparing to become a fossil fuel-free city until 2050. Last, the Stockholm bypass project will be able to replace Essingeleden outside the city centre, therefore the Essingeleden worth is being called into question.  Through my diploma project I will propose the transformation of Essingeleden motorway into surface streets, boulevards and parks to improve the accessibility and the street network. Furthermore, my solution will connect the isolated neighbourhoods by healing the local street networks and improve the regional traffic dispersion. Last, since Essingeleden highway is a very strong and central network, parts of the infrastructure will remain and will accommodate a new public transportation route to replace the highway network.

How can we design cities that can accommodate and include the increasing amount of elderly our society will experience in the coming years? What does this demographic shift mean to how our cities work, and is it possible to design our cities in a way where it becomes less of a problem?

The single-degree-of-freedom (SDOF) transformation factors as tabulated in John Biggs’ textbook (Biggs 1964) are accepted as the equivalent factors for simplifying and analyzing a component's response to blast. The study validates the stiffness and mass transformation factors through multi-degree-of-freedom (MDOF) numerical methods. After validating the transformation factors, the MDOF numerical method is used to create new stiffness and mass transformation factors for loading cases not already included in Biggs’ textbook. The validated factors, as well as the newly developed factors are used in SDOF analyses. The deflections from the SDOF responses accurately predict the MDOF responses as long as the component behaves elastically; however, the deflections diverge when inelastic behavior is involved. The diverged deflections indicate that the SDOF inelastic response analysis method can be improved.