This thesis deals with the scheduling problem for a constellation of Earth observation satellites, focusing on modelling the attitude dynamics to assess the tasking capabilities. A target selection algorithm is developed considering the time dependent manoeuvres between targets and the time-dependent value of the observed targets. Further, a closed-loop dynamics simulation is carried out to assess the agility of the 6U platform and verify the results of the algorithm. The work does not intend to present definitive numerical results, rather the goal is to develop a holistic framework that allows appraising the performance of a platform and the fulfilment of the mission objectives, aiming to maximise the collective value of the observed targets. Given the inputs in terms of platform, sensor, orbit and list of targets, this work serves to simulate the target selection and imaging at an arbitrary day and time for a chosen observation window. / Denna studie behandlar problemet med schemaläggning för en konstellation av jordobservationssatelliter och fokuserar på att modellera attityddynamiken för autonomt utförda uppgifter med beaktande av satellitens kapacitet. En målvalsalgoritm utvecklades med hänsyn till både tidsberoende manövrar mellan målen och tidsberoende värden för de observerade målen. Dessutom utfördes en simulering av styrdynamik i ett slutet system för en 6U-plattform för att bedöma och verifiera målvalsalgoritmen. Arbetet avser inte att presentera definitiva numeriska resultat, utan syftet var att utveckla ett helhetsramverk för möjlig bedömning av plattformens prestanda och att studera plattformens förmåga att välja mål som maximerar det samlade värdet av de observerade målen. Med givna ingångsvärden i form av plattform, sensor, omloppsbana samt lista over mål, ger detta arbete möjlighet att simulera satellitens val av mål i en avbildning vid en godtycklig dag och tid för ett valt observationsfönster.

This thesis provides insights to what is peculiar about a solar sail attitude and orbit control system and provides the assessment, in the form of a feasibility study, of the effectiveness of sail tip vanes as a control hardware to escape the Earth sphere of influence. The demonstrator aims to prove the technology for the Sunshade project, a constellation of solar sails located at the Lagrangian point L1 to obscure part of the solar radiation directed towards earth. Solar sailing poses a few fundamental challenges to spaceflight and it is a yet-to-be-proven branch of space engineering. Other tentative design exist but there is no standard to follow or off-the-shelf component that can be straightforward used. Moreover the scalability to the final project has to be accounted for in every step of the project. The project is divided in a preliminary dimensioning, followed by a Simulink\textsuperscript{\tiny\textregistered} based simulation which tests preliminary decisions. The simulation, performed on an orbit on the ecliptic plane, integrates models of Earth's eclipse and environmental disturbance torques. The escape time for a \SI{100}{\metre \square} solar sail is found to be \SI{1215}{} days, with a nonlinear PD control algorithm and sail tip vanes as the only control hardware. Attention is also posed on the consequence of a simplified sail film deformation in terms of centre of pressure to centre of mass off-set. / I detta examensarbete studeras vad som är speciellt med solsegels system för attityd- och bankontroll och ger en bedömning, i form av en möjlighetsstudie, av effektiviteten hos flöjlar som sätts på seglets hörn som kontrollhårdvara för att lämna jordens inflytelsesfär. Demonstratorn syftar till att bevisa tekniken för Sunshade-projektet, en konstellation av solsegel belägen vid lagrangepunkten L1 för att skugga en del av solstrålningen riktad mot jorden. Solsegling innebär några grundläggande utmaningar för rymdfärden och det är en ännu inte bevisad gren av rymdteknik. Annan preliminär design finns, men det finns ingen standard att följa eller standardkomponenter som enkelt kan användas. Dessutom måste skalbarheten till det slutliga projektet redovisas i varje steg i projektet.Projektet är uppdelat i en preliminär dimensionering, följt av en Simulink-baserad simulering som testar preliminära beslut. Simuleringen, utförd på en omloppsbana påekliptikan, integrerar modeller av jordens skugga och störningar av vridmoment från ett antal källor.Flykttiden för ett 100m solsegel blir 1215 dagar, med en icke-linjär PD kontrollalgoritm och segelhörnsflöjlar som den enda styrhårdvaran. Dessutom studeras förskjutningen av tryckcentrum i förhållande till masscentrum under en förenklad modell av segeldeformation.