As the average temperature on Earth keeps rising and becoming a greater threat to life on Earth, several methods has been proposed to mitigate the effects of elevated temperatures or to lower the Earth's average temperature drastically. One suggestion is a solar sail shade that blocks a portion of the incoming sunlight. There are several difficulties to overcome for such a mission and a demonstrator has been proposed to show the feasibility of solar sail shading.This paper is a study of the space radiations interaction with solar sail membrane, in literature and with calculations of the radiation environment with the aim to investigate the feasibility of the demonstrator.The findings of this paper is that there is not enough to show that the mission will be successful, however it is feasible. The major difficulties are the temperature dependence and the still unknown reaction that thin material, the solar sail membrane, has with the space environment. The core interaction for a solar sail membrane is of an energy level range that has not been relevant in other fields, protons with energy less than 10 keV specifically, thus there is a lack of knowledge in the desired energy range. / Med Jordens ökande medeltemperatur har flera nationer på Jorden presenterat metoder för att reducera medeltemperaturen.Ett förslag är att skicka flera solsegel mellan Jorden och Solen för att blockera en del av det inkommande ljuset. Det finns flera utmaningar med detta förslag. För att undersöka om solsegel är en möjlig lösning så har en så kallad ”demonstrator” skapats. Syftet med ”demonstratorn” är att undersöka om lösningen är genomförbar.För att undersöka huruvida det är möjligt att fullgöra ”demonstratorns” uppdrag har rymdstrålningens interaktion med solseglets membran undersökts med hjälp av litteratur samt beräkningar.Slutsatsen är att det behövs mer information för att visa huruvida "demonstratorn" kommer klara det tänkta uppdraget. Den samlade informationen tyder än så länge på att uppdraget går att genomföra. Bland de större svårigheterna finns dels temperaturberoendet på väte-reaktionerna dels att reaktionen mellan solsegel och rymdstrålningen fortfarande är relativt okänd. Den aktuella interaktionen på solseglet ligger inom ett intervall av energinivåer som tidigare inte varit relevanta att undersöka. Detta gäller exempelvis protoner med energinivåer som understiger 10 keV. Därför saknas idag kunskap effekterna på solseglet inom de aktuella energinivåerna.

This thesis provides insights to what is peculiar about a solar sail attitude and orbit control system and provides the assessment, in the form of a feasibility study, of the effectiveness of sail tip vanes as a control hardware to escape the Earth sphere of influence. The demonstrator aims to prove the technology for the Sunshade project, a constellation of solar sails located at the Lagrangian point L1 to obscure part of the solar radiation directed towards earth. Solar sailing poses a few fundamental challenges to spaceflight and it is a yet-to-be-proven branch of space engineering. Other tentative design exist but there is no standard to follow or off-the-shelf component that can be straightforward used. Moreover the scalability to the final project has to be accounted for in every step of the project. The project is divided in a preliminary dimensioning, followed by a Simulink\textsuperscript{\tiny\textregistered} based simulation which tests preliminary decisions. The simulation, performed on an orbit on the ecliptic plane, integrates models of Earth's eclipse and environmental disturbance torques. The escape time for a \SI{100}{\metre \square} solar sail is found to be \SI{1215}{} days, with a nonlinear PD control algorithm and sail tip vanes as the only control hardware. Attention is also posed on the consequence of a simplified sail film deformation in terms of centre of pressure to centre of mass off-set. / I detta examensarbete studeras vad som är speciellt med solsegels system för attityd- och bankontroll och ger en bedömning, i form av en möjlighetsstudie, av effektiviteten hos flöjlar som sätts på seglets hörn som kontrollhårdvara för att lämna jordens inflytelsesfär. Demonstratorn syftar till att bevisa tekniken för Sunshade-projektet, en konstellation av solsegel belägen vid lagrangepunkten L1 för att skugga en del av solstrålningen riktad mot jorden. Solsegling innebär några grundläggande utmaningar för rymdfärden och det är en ännu inte bevisad gren av rymdteknik. Annan preliminär design finns, men det finns ingen standard att följa eller standardkomponenter som enkelt kan användas. Dessutom måste skalbarheten till det slutliga projektet redovisas i varje steg i projektet.Projektet är uppdelat i en preliminär dimensionering, följt av en Simulink-baserad simulering som testar preliminära beslut. Simuleringen, utförd på en omloppsbana påekliptikan, integrerar modeller av jordens skugga och störningar av vridmoment från ett antal källor.Flykttiden för ett 100m solsegel blir 1215 dagar, med en icke-linjär PD kontrollalgoritm och segelhörnsflöjlar som den enda styrhårdvaran. Dessutom studeras förskjutningen av tryckcentrum i förhållande till masscentrum under en förenklad modell av segeldeformation.