När en patient har drabbats av obotlig sjukdom, och död kan väntas inom en överskådlig tid bör vårdpersonal erbjuda planering av den palliativa vården för patient och närstående. Syftet med planeringen är att vägleda och möjliggöra förberedelse, val av vårdform och skapa delaktighet och valfrihet inför behandling. Här samtalas det även om önskningar inför livets slut. Denna process kan medföra många svårigheter för både närstående och patient. Närstående är ett känslomässigt stöd för patienten och kan hjälpa till att föra dennes talan i en svår situation. Syftet med studien var därför att beskriva närståendes upplevelser av avancerad vårdplanering. En systematisk litteratursökning i databaserna Cinahl och PubMed genomfördes och efter kvalitetsgranskning valdes slutligen elva studier. Dessa analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys och resulterade i fem slutliga kategorier: Att vilja vara engagerad i vården, Att ha behov av planerad och återkommande information, Att behöva prata om döden trots att ämnet var svårt, Att önska samtal vid rätt tidpunkt, Att inte vilja men känna sig tvungen att ta beslut. Studiens slutsatser visade att närstående ville vara engagerade i vården och deltog oftast i all kommunikation med vårdpersonal. Det visade sig att det fanns många svårigheter för närstående vid deltagande av beslut gällande patientens vård. Det var tydligt att tidpunkten för brytsamtal hade stor betydelse. Samtalen bör vara återkommande och påbörjas redan i primärvården. Kommunikationen ska ges med finkänslighet, den är mycket betydelsefull eftersom närstående söker stöd i den svåra situation de befinner sig i. Patient och närstående behöver i den palliativa vården ses som en enhet och det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap i ämnet. Det behövs mer forskning inom området, palliativ vård inriktat på hälsa och välbefinnande är idag relativt outforskat i Sverige.

Background: Globally, cancers are the second leading cause of death. When the cancer can no longer be cured, the care can be re-focused to palliative care. It is then important for patients to be able to participate and influence their care, and the quality of life for patients improves. Advance care planning is a person-centered process, through for example conversations, that supports patients at different stages of health to understand and share their values, life goals and preferences about their future care. Aim: The purpose of this literature review is to describe views on advance care planning in patients with a cancer diagnosis.Method: Literature review based on 16 peer-reviewed qualitative articles that … via specific criteria, these have been quality reviewed, analyzed with thematic analysis, and compiled into a result. Searches were conducted in CINAHL, PubMed and PsycInfo. Results: Advance care planning (ACP) is associated with both positive and negative emotions linked to conducting the conversation, how the conversation is structured, and involving others in the conversation. Three main themes and 7 sub-themes emerged: (1) Views on participating in conversation - Positive to conversation; Negative to conversation. (2) Views on content and execution - The importance of information and how it is presented; The decision-making process. (3) Views on the role of others in the process - Family and other close relatives or friends; Healthcare staff; Spiritual support. Conclusion: Our conclusion is that patients believe that this is an important topic that needs to be addressed more, not only in palliative care but also before patients are in need of palliative care. It is important for the nurse to find out if the patient is ready for conversations, to contribute with the information the patient needs, to support the patient in the decisions they make, and to include relatives in the conversations if the patient so wishes.

Bakgrund: Var tredje sekund insjuknar en person i demenssjukdom i världen. Demenssjukdom är en progressiv sjukdom som medför förlust av den mentala kapaciteten och individen får svårare att vara delaktig i beslut. Att vara anhörig till en person med demenssjukdom är utmanande då ens närstående sakta försvinner. Förlusten av mental kapacitet innebär att anhöriga väljer att inte involvera PMD i beslutsfattande. Enligt patientlagen 5 kap. 1 § samt patientsäkerhetslagen 6 kap. 1 § ska vården och behandlingen utformas och genomföras i samråd med patienten i största möjliga mån. PMD lägger stor tillit till sina anhöriga att ta beslut när stunden för vård i livets slut inträffar. Regelbunden och kontinuerlig kommunikation och information från vårdpersonal till anhöriga och PMD främjar en kvalitetssäkrad vård- och omsorg.  Syfte: Syftet med uppsatsen var att beskriva anhörigas upplevelser av avancerad vårdplanering för personer med demenssjukdom med fokus på vård i livets slutskede.  Metod: Examensarbetet är en allmän litteraturöversikt. Resultatartiklar har analyserats i syfte att skapa en kvalitativ innehållsanalys enligt Harden & Thomas (2008). Kvalitativa artiklar från Pubmed och Cinahl har analyserats.  Resultat: Resultatet presenteras med tre analytiska teman för att svara på examensarbetets syfte. Anhöriga uttryckte svårigheter att finna rätt tidpunkt för avancerad vårdplanering och en önskan om att skydda PMD från sjukdomen. Avancerad vårdplanering kunde också ses som en process över tid för att skapa en relation till sjukdomen men också till vårdgivare för att finna tillit och trygghet. Slutligen sågs avancerad vårdplanering som en strategi för att minska bördan hos anhöriga att fatta beslut när de slutligen ofta blir ställföreträdande beslutsfattare.  Slutsats: Avancwerad vårdplanering är inte ett engångstillfälle utan bör följas upp regelbundet under sjukdomsförloppet. Kunskap och information om sjukdomen är viktigt och en stor del i den avancerade vårdplaneringen kan i längden minska bördan på anhöriga som ställföreträdande beslutsfattare. / Background: One person every three seconds develops dementia. Dementia is a progressive disease and entails loss of mental capacity and makes it difficult to participate in decisions. Being a relative of a person with dementia is challenging as one's loved ones slowly disappear. This loss of mental capacity means that relatives choose not to involve the PWD in decision-making. According to the Patient Act ch. 5 § 1 and the Patient Safety Act ch. 6 § 1 care and treatment must be designed and carried out in consultation with the patient as far as possible. PWD leaves it up to relatives to make decisions when the end-of-life approaches. Regular and continuous communication and information from healthcare staff to relatives and PWD promotes quality-assured healthcare. Aim: The purpose of this essay was to describe relatives' experiences of advanced care planning for people with dementia in the early stages of the disease with a focus on end-of life care. Methods: The thesis is a general literature review. Result articles have been analyzed with the aim of creating a qualitative content analysis according to Harden & Thomas (2008). Both qualitative and quantitative articles from PubMed and Cinahl have been analyzed. Results: Relatives expressed difficulty finding the right time for advanced care planning and a desire to protect PWD from the disease. Advanced care planning was seen as a process over time to create a relationship with the disease but also with caregivers to create trust. Finally, advanced care planning was seen to facilitate decision-making for relatives when they ultimately often become substitute decision-makers. Conclusion: Advanced care planning is not a one-time event but should be followed up. Knowledge and information is important and a large part of the advanced care planning can in the long run reduce the burden on relatives as substitute decision makers.