Apresentam-se aqui duas vias de investigações sobre Der Knabe in Blau, filme perdido de F. W. Murnau, produzido em 1919. A primeira via examina o texto O homem visível, escrito pelo filósofo Béla Balázs em 1924, procurando as intersecções entre o seu pensamento e os filmes de Murnau, quando estes referem-se às relações com as demais artes; a segundase serve de fragmentos de imagens e intertítulos sobreviventes, propondo hipóteses para a reconstrução imaginária da narrativa. O esforço aqui empreendido na coleta de passagens do texto de Balázs visa contribuir com os estudos sobre a presença de outras artes nos filmes deste período, enquanto a experiência de comentar a obra perdida de Murnau instrui a averiguar as artes como elementos diegéticos na narrativa fílmica. / We hereby present two investigative pathways on Der Knabe in Blau, F.W. Murnau\'s lost film, produced in 1919. The first pathway examines the text Visible Man, written by the philosopher Béla Balázs in 1924, looking for the intersections between his thinking and the films of Murnau, while they make references to the relationships with other forms of art; the second relies on the surviving images fragments and intertitles, proposing hypotheses for the imaginary reconstruction of the narrative. The effort here undertaken to collect passages from the Balázs text aims to contribute with the studying of the presence of other forms of art in films from this period, while the experience of commenting on the lost work of Murnau serves to ascertain the arts as diegetic elements in the film narrative.

Moments before the Weimar Republic succumbed National Socialism, and their paths sharply diverged as a result, Leni Riefenstahl and Béla Balázs collaborated to make Das Blaue Licht. Within a year of their collaboration Riefenstahl was working closely with Hitler on plans for Triumph of the Will, and Balázs, a Hungarian Jew, had fled to Moscow without credit or payment for Das Blaue Licht, which he co-wrote and co-directed. This thesis explores multiple readings of Das Blaue Licht, as a modern text, a fascist text, and ultimately, one that exists in a complex gray zone.

<p>Med utgångspunkt i teoribegreppen fysionomi och fotogeni analyseras närbilderna av Anna Karinas ansikte i Vivre sa vie (Jean –Luc Godard, 1962). Arbetet inleds med en teoretisk re-dogörelse av begreppens uppkomst, innebörd och användningsområde. Fokus i den här delen är kring Jean Epstein och Béla Balázs texter om begreppen och dess framväxt på 1920-talet. Vivre sa vie är uppdelad i 12 episoder, i 6 av dem förekommer närbilder av ansiktet som ingår i arbetets filmanalys. Syftet är att hitta spår av begreppen i närbilderna, samt av resultatet där-ifrån undersöka tolkningsvarianter av närbildernas narrativ.</p><p>Genom att ställa begreppen mot varandra och koppla dem till senare teorier inom området, belyses och problematiseras diskursen ytterligare. Filmbilder som plockas ur sitt sammanhang och sätts ihop efter varandra skapar nya narrativa aspekter, detta undersöks i arbetet. Kopplingar görs till dansken Carl.T. Dreyers filmstil i slutet av stumfilmsepoken. Andra äm-nen som behandlas i uppsatsen är identitetsproblematiken i den moderna storstaden och dis-kursen kring bildens moral och konstens aura.</p><p>Teorier kring filmens narrativ kopplas främst till David Bordwell´s text Narration in the Fic-tion Film. Där han menar att Vivre sa vie handlar om problem med kommunikation på olika sätt. Vidare menar han att filmens handling kan tolkas som att den kretsar kring filmmediet generellt. Resultatet av filmanalysen gav utläsbara spår av fysionomi i ansiktets mimik. Det var besvärligare att visa på närbildernas fotogena innehåller. I filmens ljud och i abstraktionen av ansiktet finns dock kopplingar till fotogenibegreppet.</p>

Med utgångspunkt i teoribegreppen fysionomi och fotogeni analyseras närbilderna av Anna Karinas ansikte i Vivre sa vie (Jean –Luc Godard, 1962). Arbetet inleds med en teoretisk re-dogörelse av begreppens uppkomst, innebörd och användningsområde. Fokus i den här delen är kring Jean Epstein och Béla Balázs texter om begreppen och dess framväxt på 1920-talet. Vivre sa vie är uppdelad i 12 episoder, i 6 av dem förekommer närbilder av ansiktet som ingår i arbetets filmanalys. Syftet är att hitta spår av begreppen i närbilderna, samt av resultatet där-ifrån undersöka tolkningsvarianter av närbildernas narrativ. Genom att ställa begreppen mot varandra och koppla dem till senare teorier inom området, belyses och problematiseras diskursen ytterligare. Filmbilder som plockas ur sitt sammanhang och sätts ihop efter varandra skapar nya narrativa aspekter, detta undersöks i arbetet. Kopplingar görs till dansken Carl.T. Dreyers filmstil i slutet av stumfilmsepoken. Andra äm-nen som behandlas i uppsatsen är identitetsproblematiken i den moderna storstaden och dis-kursen kring bildens moral och konstens aura. Teorier kring filmens narrativ kopplas främst till David Bordwell´s text Narration in the Fic-tion Film. Där han menar att Vivre sa vie handlar om problem med kommunikation på olika sätt. Vidare menar han att filmens handling kan tolkas som att den kretsar kring filmmediet generellt. Resultatet av filmanalysen gav utläsbara spår av fysionomi i ansiktets mimik. Det var besvärligare att visa på närbildernas fotogena innehåller. I filmens ljud och i abstraktionen av ansiktet finns dock kopplingar till fotogenibegreppet.