Följande uppsats syftade till att undersöka hur en standardiserad bedömningsmetod för rekrytering av familjehem (BRA-fam) implementerats utifrån ett urval av de kommuner som deltog i Socialstyrelsens pilotstudie (bilaga 1). Även sambandet mellan delaktighet och tillfredsställelse med implementering och förhållandet mellan forskning, profession och brukare undersöktes. Empirin har samlats in kvantitativt genom telefonintervjuer baserade på strukturerade enkäter. 46 kommuner som ingick i pilotstudien kontaktades, varav 30 familjehemsutredare besvarade frågorna (bilaga 2). Svaren har därefter redovisats och tolkats i form av tabeller och i text. Resultaten som analyserats och relaterats till teorier visar att utredning med BRA-fam-metoden upplevdes ha hög validitet och reliabilitet. Dock fanns svagheter i resultatet avseende delaktigheten i både metodval och implementering av metoden vilket kan bero på för få deltagare i undersökningen.Sammanfattningsvis framkom behov av att utvärdera rekryteringsmetoder inom familjehemsvården då implementering och användningen av metoden skiljer sig åt.Kommunerna har inte implementerat BRA-fam i sin helhet utifrån Socialstyrelsens rekommendationer. Användandet av metoden kan även skilja sig mellan såväl kommuner som privata aktörer. Förslag på förbättringsåtgärder och utvecklingsområden avseende implementering av metoder redovisas under rubrik Diskussioner och slutsatser.Ytterligare förslag ges för att närma sig en evidensbaserad, likvärdig och enhetlig rekryterings-metod inom familjehemsvården i Sverige. Detta för att om möjligt stödja, stärka och främja relationen mellan forskning, profession och brukare framöver och för att kunna möta de förändringar och utmaningar som ett samhälle utsätts och bär ansvar för. / The following essay purpose was to examine how a standardized assessment method for recruitment of foster homes (BRA-fam) implemented on a selection of the municipalities that participated in the National Board of Health and Welfare´s pilot study (appendix 1). The connection between participation and satisfaction with the implementation and the relationship between research, professionals and foster care system were also examined. Empirical data was gathered through quantity telephone interviews based on structured questionnaires. 46 municipalities who participated in the pilot study were contacted, of which 30 foster investigators answered the questions (appendix 2). The answers are then interpreted and reported in the form of tables and in the text. The results were analyzed and related to theories shows that investigation with BRA-fam method was perceived to have high validity and reliability. However, there were weaknesses concerning participation in both the methodology and implementation of this but might be consequences due to few participants.In summary, it emerged the need to evaluate the recruitment methods in practices within the foster home system and BRA-fam because the implementation and use of the method may differ. The municipalities have not implemented BRA-fam in its entirely based on the National Board of Health and Welfare recommendations. The use of the method differs between both municipalities and private operators. Suggestions for improvement and developmental areas regarding implementation of methods are presented in Discussion and conclusions.Further suggestions are given for approaching an evidence based, equitable and consistent recruitment method in foster care in Sweden. To support, strengthen and promote the relationship between research, professionals and social service users in the future and to meet the changes and challenges that a society is exposed to and responsible.

Under 2018 var 23100 barn placerade i familjehem. Sedan början på 1900-talet har lagen ställt krav på att familjehem ska utredas. Idag är det Socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för familjehemsutredningen. Trots detta visar olika studier på brister vid familjehemsutredningar. Bristande utredningar ökar risken för att placerade barn utsätts för någon form av våld eller övergrepp. Vid övergrepp mot barn är förövaren oftast någon som barnen känner och har en relation till. Studier visar att 6% av placerade barn bor tillsammans med sin unga förövare. Av 6000 elever uppgav 2.2 % att de utsatts för övergrepp av en släkting, varav 0.2 % av dessa uppger en familjehemsförälder som förövare. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialtjänsten arbetar med familjehemsutredningar, utifrån handläggarnas erfarenheter, samt vilka risker som kan finnas i samband med utredningarna. Studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer av personer som alla jobbar med eller kring familjehemsplaceringar. Det empiriska materialet visar att det är svårt att rekrytera familjehem och att det krävs kreativa metoder för att hitta nya familjehem. Det framkommer också att intervjupersonerna använder sig av en utredningsmetod som inte är evidensbaserad men den används för att de anser att det inte finns något bättre i dagsläge. I vissa fall saknades det relevant utbildning för att kunna genomföra utredningen självständigt. Dock framkommer det att det inte alltid görs en fullständig utredning i samband med anhörigplacering och att barn hellre placeras hos en outredd anhörig än hos en utredd utomstående familj. Däremot är det tydligt att intervjupersonerna ser barnets bästa som det viktigaste i deras bedömning och att anhörigplacering sker utifrån barnets bästa.