Att uppleva våld mellan föräldrar är en av de värsta formerna av våld ett barn kan utsättas för, och det kan medföra trauman och hälsoproblem ända in i vuxenlivet. När kvinnan tar sig ur relationen och får en placering på skyddat boende får barnen ofta följa med. Barnen får inget eget placeringsbeslut och det finns inga direkta riktlinjer för skyddade boenden. Tas det ett samhälleligt ansvar för dessa barn? Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om vilka insatser som finns tillgängliga för barn som lever i skyddat boende tillsammans med sina mammor. Vi ville uppmärksamma barnens behov och vilka rättigheter barnen har enligt lag, samt ta reda på om de insatser barnen erbjuds kan anses tillräckliga för att tillgodose dessa behov. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju professionella med erfarenhet av barn på skyddat boende i Stockholms län. Resultatet analyserades med hjälp av en teoretisk referensram bestående av utvecklingsekologi, anknytningsteori och traumamedveten omsorg, samt kompletterades med nationell och internationell forskning. Studiens resultat visar att många barn mår dåligt och har behov av kris- och traumabearbetning, samt att de kan lida av tristess på boendena. Vidare visar resultatet att andra viktiga aspekter som spelade en stor roll för barnens återhämtning var mammans föräldraförmåga samt möjligheten att skapa normalitet i sin vardag med hjälp av rutiner, skola och sysselsättning. Andra vuxna att ty sig till var också betydelsefullt. Det framkommer dock att det finns en problematik runt samarbetet med andra aktörer som bland annat socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin och kommunen. Vilka insatser barnen erbjuds och får tillgång till visade sig skifta oerhört mycket beroende på vilket boende de hamnade på. / Intimate partner violence is one of the worst forms of violence a child can experience and it can lead to trauma and health problems all the way into adulthood. When a woman leaves a relationship and is placed in a women's shelter, the children often accompany her. Children are not subject to separate placement decisions and there is no direct regulation of shelters. Does society take responsibility for these children. The aim of this study was to contribute knowledge about the services available for children who live in shelters with their mothers. We wanted to shed light on the needs of these children and their legal rights, and to see if the services offered to these children could be considered sufficient to satisfy their needs. The study was conducted through qualitative, semi-structured interviews with seven professionals who have experience with children in sheltered housing in Stockholm county. Results were analyzed using a theoretical framework composed of developmental ecology, attachment theory, and transforming care, complemented with national and international research. The results show that many children are emotionally distressed and in need of crisis intervention and trauma-focused therapy, and that they suffer from boredom at the shelters. The results also show that other important aspects that played a major role in children's recovery were the mother’s parenting competence and the chance to create normality with the help of routines, school and activities. The presence of other adults also mattered. It appears however, that there are problems in collaboration with other actors such as, among others, social services, child and adolescent psychiatry and the municipality. The services that are available to children differ greatly among shelters.

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.