Att uppnå de tre dimensionerna av hållbarhet är ett av samhällsplaneringens övergripande mål, men trots det har den sociala hållbarheten fått minst uppmärksamhet och sociala aspekter åsidosatts. Samtidigt föreligger det maktstrukturer som ett hinder. Mot denna bakgrund är syftet uppsats är att kritisk granska och analysera hur social hållbarhet görs inom samhällsplaneringen i Norrköping kommun. Detta genomfördes huvudsakligen genom undersökning av 5 kommunala policydokument med Bacchis kritiska policyanalys som kompletteras med intervjuer, utifrån intersektionalitet. Vårt resultat indikerar att social hållbarhet genomgående saknar definition och är således ett abstrakt koncept, istället utgörs det av underliggande termer exempelvis trygghet eller tillgänglighet. Underliggande maktordningar tas inte hänsyn till och det förekommer en risk att problemen produceras och reproduceras i stället för att hanteras, således kan inte social hållbarhet uppnås. / Achieving the three dimensions of sustainability is among the ultimate goals of planning, despite this social sustainability has received the least attention and social aspects have been neglected. In addition, the prevailing power structures act as a hindrance. Against this backdrop, the following thesis critically examines and analyses how social sustainability is constructed in urban planning in Norrköping municipality. This was accomplished, through the lens of intersectionality, by examining 5 policy documents with Bacchi's critical policy analysis which was complemented with interviews. Our results indicate that social sustainability consistently lacks definition and is thus an abstract concept, consisting of underlying terms such as security or accessibility. Furthermore, the underlying power structures are overlooked, and the municipality is in peril of producing and reproducing them. Social sustainability thus cannot be achieved.