Syftet med denna studie var att undersöka fyra lärares tolkningar av de metoder de säger sig använda för barn inom autismspektrumtillstånd (AST) samt huruvida dessa tolkningar bidrar till att främja eller motverka inkludering. Studien har utförts genom analys av fyra intervjuer med lärare vilka har olika utbildning och erfarenheter i ämnet. Vi upptäckte att lärarna till stor del hade en positiv inställning till inkludering, dock med vissa förbehållanden. Ytterligare en iakttagelse var att lärarna inte var väl förtrogna med inkluderingsbegreppets innebörd, vilket resulterat i ofullkomliga försök att uppnå en inkluderande klassrumsmiljö. Vi har även sett att metoderna de sägs använda inte enväldigt kan avgöra om inkludering av elever inom AST sker, utan är starkt beroende av lärarens inställning och skicklighet i utförandet av dessa arbetsmetoder. Genomförandet av denna studie har lett till visst ifrågasättande av vår egen uppfattning om inkludering och huruvida detta egentligen bidrar till en skola för alla. Framför allt har den dock givit oss goda verktyg att bära med oss i vår framtida lärarroll.