Denna rapport undersöker ändringarna i bekantskap och upplevda känslor av fiktiva och realistiska landskap när landskapens färgschema förändras. Rapporten går över anledningar till varför landskap har de färger de har, känslomässiga samband till färger, känslomässiga skalor över olika kulturer och symbolismen av färg i olika kulturer. Problemformuleringen av rapporten är “Hur påverkas bekantskapen och den känslomässiga reaktionen till drastiska och subtila ändringar i färg på fiktiva och realistiska världar?”. Metoden är en kvantitativ enkät med kvalitativa aspekter som frågade 78 respondenter om bekantskapen och deras känslor i relation till 14 bilder, 7 av ett bukoliskt landskap och 7 av ett sci fi-landskap. Resultatet påvisade att både bekantskapen och respondenternas känslor ändras när färgschemat ändras, subtila färgförändringar leder till subtila ändringar i bekantskap och känslor medans drastiska färgförändringar leder till drastiska ändringar i bekantskap och känslor. Vissa färgförändringar skapade samma reaktion i båda olika landskapen.

Hur spelare interagerar med varandra inom digitala spel och brädspel är ett område inom spelforskning som endast är ytligt utforskat. Denna studie tar inspiration från studien av Zhang, Liu, och Shi (2012) och undersöker hur sociala relationer i form av bekantskap påverkar en grupps interaktioner inom ett brädspel. Studien genomfördes med hjälp av ett, för studien designat, brädspel som spelades av fyra personer åt gången. Som datainsamlingsmetoder användes observationer, enkäter och intervjuer. Deltagare rekryterades huvudsakligen via chattforum för tre separata tester som analyserades både kvantitativt och kvalitativt. Sedan utfördes en korrelationsanalys på den insamlade datan. De slutsatser som drogs var att en del spelare i de tre grupper som undersöktes interagerade mer med spelare de kände sedan tidigare. Denna trend var dock liten, och gällde inte för alla spelare. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p><p>There are other digital material (eg film, image or audio files) or models/artifacts that belongs to the thesis and need to be archived.</p>

Våldtäktsoffer bemöts av samhället med vissa föreställningar om hur de bör ha agerat vid utsattheten. Detta leder till minskad offerstatus, särbehandling inom rättsväsendet, minskad anmälningsbenägenhet med mera. Få studier om ämnet har utförts i Sverige. Syftet med studien var att undersöka studenters attityder till offrets ansvar vid våldtäkt. Det undersöktes även om manliga och kvinnliga studenters attityder skiljde sig i detta, samt om bekantskapen mellan offer och förövare påverkade attityden. En kvantitativ tvärsnittsstudie utformades och 262 studenter deltog i en webbaserad enkätundersökning. Resultatet visade att manliga studenter i större utsträckning än kvinnliga anklagade offret för dess utsatthet. Offret tilldelades mer skuld när gärningsmannen var obekant än när den var bekant. Det återfanns även en interaktionseffekt mellan studentens kön och gärningsmannens relation med offret. Sammanfattningsvis skuldbelägger manliga studenter offret mer för dess utsatthet än kvinnor. Ämnet är aktuellt och kräver ett löpande arbete för att förebygga våldtäktsmyter. / Rape victims are many times met by the police, the justice system and society as a whole with skepticism. This results in a loss of status as a victim and an overall tendency to not report the crime. To date, few studies have been conducted in Sweden on this topic. The purpose with the present study was to examine students’ attitudes regarding rape victims’ responsibility during rape. It was also examined if male and female students differ in their attitudes, and if they also differ in their attitudes when the victim and the perpetrator are acquainted with each other. A quantitative cross-sectional study was carried out, and 262 students participated in a web-based questionnaire. The results showed that male students to a larger extent blamed the victims for their role in the rape. The victims were also assigned greater blame when the perpetrator and the victim didn’t know each other. An interaction between the student’s gender and that the perpetrator was a stranger was found. The conclusion is that male students blame the victims to a much larger extent than female students. Thus, there is a dire need to continue the important work to end rape myths across society.