Uppsatsens syfte är att genom en jämförelse mellan den statliga offentliga utredningen (be-tänkandet) Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan (SOU 2007:28) det tidigare betän-kandet Skola för bildning (SOU 1992:94) undersöka vilka betydelser och egenskaper begrep-pet likvärdighet ges samt hur likvärdighet relateras till läraren. Dessa betänkanden utgjorde underlag för utformandet av Lgr 11 samt Lpo 94. Inledningsvis har en semantisk begreppsanalys med fokus på likvärdighetsbegreppet ge-nomförts och därefter analyseras lärarens relation till likvärdigheten genom en kritisk textana-lys med utgångspunkt i resultaten från den semantiska begreppsanalysen. Undersökningens resultat ställs i huvudsak mot två modeller för skolans historiska utveckling, dels Tomas Eng-lunds modell över hur uttolkningen av likvärdighetsbegreppet inom utbildningspolitiken har förändrats, dels Ingrid Carlgren och Ference Martons modell för lärarnas professionalisering. Resultatet visar att likvärdighet i båda betänkandena kopplas till statlig styrning genom styrdokument och uppföljning. Därmed ställs likvärdighet i motsatsförhållande till den lokala friheten. De tydligaste skillnaderna är att man i Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan i ännu högre grad betonar statlig styrning och uppföljning samt att man tar utgångspunkt i en annan förståelse av lärarens kompetens än den som presenteras i Skola för bildning. Medan utredarna till betänkandet från 1992 betonar den utvecklingspotential lärarkåren besitter, lyfter man i Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan fram lärarnas bristande kompetens och oförmåga att tolka styrdokumenten enhetligt. Lärarens varierade tolkningar av styrdokumen-ten anges som huvudorsaken till de förändringar utredaren föreslår rörande styrdokumenten.

I syfte att skapa en översiktlig beskrivning inom området marginalisering i gymnasieskolan, undersöks och analyseras i föreliggande examensarbete hur detta uppmärksammats i offentliga utredningar och rapporter. Undersökningen omfattar perioden från slutet av 1990-talet och fram till och med tidpunkten för de utredningar som ligger till grund för den kommande utformningen av gymnasieskolan 2007. Utifrån ovanstående syfte har vi genom en litteraturstudie velat få svar på frågan om vilka elever som anses riskera marginalisering, vilka faktorer som anges kan orsaka detta samt vilka förslag till insatser som har lagts fram för att komma till rätta med detta problem. Vår teoretiska utgångspunkt och förförståelse grundar sig i forskning om marginaliseringprocesser av Mats Trondman och Nihad Bunar samt en historisk förförståelse i gymnasieskolans utveckling från 1970-talet och framåt. I resultatet av vår analys framkommer att de elever som beskrivs i större utsträckning än andra riskera marginalisering är bl a elever som tidigare haft skolsvårigheter i grundskolan, elever på de yrkesförberedande programmen och det individuella programmet samt elever med utländsk bakgrund. Det framkommer också i vår undersökning att orsakerna till detta inte enbart kan förklaras utifrån individrelaterade faktorer såsom social bakgrund, kön, etnicitet utan även skolan som organisation och verksamhet kan orsaka marginalisering. I de förslag till insatser som föreslås betonas bl a vikten av att tidigt upptäcka och uppmärksamma de som behöver extra stöd. Andra insatser som föreslås är särskilda satsningar för att utveckla och höja kvaliteten på de yrkesförberedande programmen och det individuella programmet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur politiska dokument, betänkanden samt utlåtanden har påverkat läroplanen för gymnasieskolan från 1970–1994 och förändringen av historieämnet på gymnasieskolan från 1970–1994. Båda frågeställningar är förknippade med varandra för att komma till ett konkret resultat. I denna studie genomförs både granskning och tolkning av politiska dokument, dessutom en jämförelse av gymnasieskolans läroplan 1970 och 1994. Uppsatsens frågeställningar är: ”Hur har politiska beslut påverkat läroplanen för gymnasieskolan från 1970–1994?” Och ”Hur har historieämnet förändrats utifrån 1970 läroplan och 1994 läroplan i inriktning mot gymnasieskolan?” Uppsatsen är baserad på kvalitativa undersökningar utifrån politiska dokument och två läroplaner för gymnasieskolan, lgy70 och lpf94. Kvalitativ innehållsanalys används som metod där samling av data har utförts och analyserats, vilket leder till viktiga samband med relevant svar om politisk inverkan på läroplaner och historieämnets förändring.       För att uppnå uppsatsens syfte och besvara frågeställningarna används läroplansteori och tidigare forskning. Studiens tidigare forskning har visat att fram till 1960-talet dominerades historieundervisningen av politisk historia. Under senare 1900-talet gick historiesynen från positivistisk syn till relativistisk syn. Under 1970 expanderades historievetenskapen och utvecklades utifrån flera discipliner så som bland annat ekonomisk historia, idéhistoria och demografisk historia. Historieämnet förändrats genom tiden och på detta sätt har även läroplaner blivit diskuterande.          Denna uppsats får liknande resultat som tidigare forskning av Hans Albin Larsson och Heléne Persson men den pekar även mot att både historieämnet och läroplaner har varit i konstant förändring och lgy70 och lpf94 kompletterar varandra.

Denna dokumentstudie fokuserar på mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Dokumentstudien har genomförts genom att analysera hur betänkandens syn på mäns våld mot kvinnor har påverkat förslagen i betänkandena, som har skrivits på uppdrag av regeringen under olika tidsperioder. Vidare analyseras vilka förändringar som har uppmärksammats mellan betänkandena. Studien har avgränsats till att utgå från betänkandens förslag gällande socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor. Betänkandena som har valts ut att analyseras är SOU 1995:60, SOU 2006:65 och SOU 2015:55. Studien har en kvalitativ ansats, och utgår från Bacchis teori om ‘what’s the problem represented to be”. Analysmetoden som används i studien är tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att betänkandena från år 1995 och år 2006 ser könsmaktsordningen som en central förklaringsmodell för mäns våld mot kvinnor, medan betänkandet från år 2015 ser den socio-ekologiska modellen som central förklaringsmodell för att förklara våldet. Det påvisas att förslagen som gavs i betänkandena från år 1995 och år 2006 inte i stor uträckning utgick från könsmaktsordningen, då de syftar till att endast förbättra skyddsnätet för kvinnor, och berörde därav inte jämställdhetsfrågan i någon större omfattning. Betänkandet från år 2015 gav dock förslag utifrån den socio-ekologiska modellen, där fokus låg framför allt på våldsförebyggande arbete och våldsutövande män. Denna dokumentstudie kan bidra med vidare forskning kring hur problemet om mäns våld mot kvinnor behandlas på statlig nivå.