I slutet av år 2016 hade Norrköping dubbelt så hög arbetslöshet än Linköping, trots att kommunerna har många likheter och att det endast skiljer 4 mil mellan städerna. För att analysera huruvida matchningseffektiviteten skiljer sig åt mellan landet som helhet och kommunerna Norrköping och Linköping har nationella beveridgekurvor för Sverige, samt lokala beveridgekurvor för Norrköping och Linköping skapats. Minsta kvadratmetoden med fixa effekter och robusta standardfel används med näst intill alla Sveriges kommuner för att skatta den långsiktiga jämviktsrelationen mellan arbetslöshet och vakansgrad med arbetskraftens rörlighet, invandring och månatliga säsongsvariationer som kontrollvariabler. Beveridgekurvorna som skapats för Sverige, Norrköping och Linköping visar ett liknande mönster under merparten av åren från 1995. Matchningseffektiviteten har gått från en sämre matchning till en bättre, men efter den finansiella krisen 2009 återhämtade sig Linköping till en bättre matchning när Norrköping samt Sverige stagnerade på en hög arbetslöshet samt en hög vakansgrad. Regressionen skattar en jämviktsrelation mellan arbetslöshet och vakansgrad och visar ett negativt samband mellan de två. Ett högt utbyte av arbetskraft, genom in- och utpendling, samt invandring har en tilltagande effekt på arbetslösheten.