O principal objetivo deste trabalho foi o de utilizar um indicador de sustentabilidade conhecido como BAF (Fator Biótopo de Área) no mapeamento de geótopos urbanos da bacia hidrográfica do Córrego Água Espraiada, (Estado de São Paulo SP capital - Brasil), em dois momentos históricos, 1958 e 2011. As unidades da paisagem estudadas enquadraram-se nos níveis de paisagem proposta por Bertrand. A partir dessa classificação realizou-se o mapeamento dos geótopos, e utilizando o BAF fez-se a análise dos coeficientes de impermeabilização das superfícies que cobrem as áreas estudadas. Utilizando essa metodologia é possível a identificação de geótopos incompatíveis à sustentabilidade e assim propor solucões. Essa abordagem pode ser utilizada como ferramenta para um melhor planejamento urbano brasileiro aliado a qualidade ambiental. / The main objective of this thesis it was to evaluate the use of the sustainability indicator named \"BAF\" (Biotope Area Factor) to mapping urban geotopes present in the drainage basin \"Aguas Espraiada\" (São Paulo-SP-Brazil) in two historical moments, 1958 and 2011. The landscape units studied were classified as geotopes as proposed by Bertrand. Considering this classification we mapped the geotopes, and using BAF we did the analysis of the surface waterproofing coefficients that covers the studied area. Using this methodology it is possible to identify the geotopes incompatible with sustainability and propose clever solutions. This approach can be used as a tool for a better Brazilian urban planning associated with environmental quality.

O principal objetivo deste trabalho foi o de utilizar um indicador de sustentabilidade conhecido como BAF (Fator Biótopo de Área) no mapeamento de geótopos urbanos da bacia hidrográfica do Córrego Água Espraiada, (Estado de São Paulo SP capital - Brasil), em dois momentos históricos, 1958 e 2011. As unidades da paisagem estudadas enquadraram-se nos níveis de paisagem proposta por Bertrand. A partir dessa classificação realizou-se o mapeamento dos geótopos, e utilizando o BAF fez-se a análise dos coeficientes de impermeabilização das superfícies que cobrem as áreas estudadas. Utilizando essa metodologia é possível a identificação de geótopos incompatíveis à sustentabilidade e assim propor solucões. Essa abordagem pode ser utilizada como ferramenta para um melhor planejamento urbano brasileiro aliado a qualidade ambiental. / The main objective of this thesis it was to evaluate the use of the sustainability indicator named \"BAF\" (Biotope Area Factor) to mapping urban geotopes present in the drainage basin \"Aguas Espraiada\" (São Paulo-SP-Brazil) in two historical moments, 1958 and 2011. The landscape units studied were classified as geotopes as proposed by Bertrand. Considering this classification we mapped the geotopes, and using BAF we did the analysis of the surface waterproofing coefficients that covers the studied area. Using this methodology it is possible to identify the geotopes incompatible with sustainability and propose clever solutions. This approach can be used as a tool for a better Brazilian urban planning associated with environmental quality.

Denna rapport tar avstamp i forskning om resiliens och ekosystemtjänster. Vidare syftar studien till att framställa en grundläggande grönytefaktor-modell för att främja resiliens genom att undersöka vilka grönytefaktorer som ska finnas med. För att besvara frågeställningen: Vilka grönytefaktorer ska finnas med i den grundläggande modellen för att främja högre resiliens i staden?tillämpas de kvalitativa metoderna innehållsanalys och fokusgrupp. Innehållsanalysen innefattar en tematisk analys över Stockholm, Göteborg och Malmös befintliga grönytefaktor-modeller och fokusgruppen består av tjänstemän från Norrköpings kommun. Det empiriska materialet kopplas till det teoretiska ramverket om resiliens och mynnar ut i en framställd grundläggande grönytefaktor-modell som utgår från de tre perspektiven: sociala värden, biologisk mångfald och klimatanpassning. De grönytefaktorer som resultatet av rapporten visat bidrar till högre resiliens och som integrerats i den framtagna grundläggande modellen är: genomsläppliga ytor, gröna markytor, träd, nya träd, bevarade träd, buskar, gröna tak, gröna väggar, dammar, vattendrag och diversitet i grönska. / This report aims to examine what a fundamental biotope area factor (BAF) should contain to support resilience in urban areas based on scientifical studies on resilience and ecosystem services. To be able to address this issue the qualitative methods content analysis and focus group have been used. The content analysis consists of three existing municipal BAF-models from Stockholm, Gothenburg and Malmö. The result of the focus group is based on the experience and knowledge of five officials at the municipality of Norrköping planning office. This study’s empirical material is linked to the theoretical framework of resilience and is the foundation for the BAF-model in the report which is based on the three perspectives: social values, biodiversity and climatization. The factors that this report has found increase resilience in urban areas are: permeable areas, green ground areas, trees, new trees, preserved trees, shrubbery, green roofs and walls, ponds, water courses and diversity in greenery.

Urbanization is increasing around the world and causes distress on the urban green areas as more and more people moves into cities. This leads to expansion and densification of the city and green areas within and around the cities run the risk of being exploited and fragmented. Thus, the rapid urbanisation process negatively affects biodiversity, as fragmentation of green areas occurs due to development of housing and roads. This results in habitat loss, causing decreasing species populations, and loss of connectivity for species dispersal. Urban green areas are important for maintenance of ecosystem services provided by nature. One ecosystem service which is considered a supportive ecosystem service is biodiversity. Biodiversity is therefore vital to preserve not only for the survival of nature, but for the survival of mankind. There are several, both international and national, objectives concerning the preservation of biodiversity. One of the Swedish Environmental Objectives is called “A Rich Diversity of Plant and Animal Life” and is directly targeting the conservation of biodiversity and had its due time in 2020. The objective was deemed not fulfilled this year, and one of the reasons mentioned was the expansion of cities, as green areas risked being exploited and fragmented. The shrinkage and isolation of natural habitats increase the risk for degradation of urban biodiversity so therefore the conclusion was to consider green areas at an early stage of the physical planning process. In this context, Green Infrastructure (GI) is the coherent network of structures, nature areas and habitats that are important for the provision of ecosystem services. GI is used when working with climate adaptation, social values, and biodiversity in urban areas. The Green Area Factor (Grönytefaktor, GYF, Swedish abbreviation) used in Sweden has been adapted to fit the current values and goals of the city of Malmö in Sweden, and later on applied in three of the biggest cities of Sweden: Malmö, Gothenburg, and Stockholm. GYF used in the City of Stockholm is a planning tool adopted for development districts and is applied during land allocation within the municipality (abbreviated GYF KVM). GYF KVM is calculated by dividing the sum of the green areas with the total area of the property. This result in a factor which should be achieved when the development on the property is completed. This thesis investigates how GYF KVM is treated by developers and the city of Stockholm during development and whether GYF KVM is a good tool for preserving the biological diversity in cities. The report also investigates whether GYF KVM is a long-term solution for strengthening the GI, especially regarding biodiversity. Methods used for answering the objectives were in the form of literature research of both scientific and grey literature, and interviews with stakeholders. The stakeholders identified were the City of Stockholm, the Swedish Environmental Protection Agency (SEPA), consultants, C/O City and developers operating within the city of Stockholm. The thesis concluded that GYF KVM is a tool that is primarily intended to implement ecosystem services and is not only intended to strengthen biodiversity. However, GYF KVM lacks strong links to GI as the area of application is limited to the district. One solution could be for the city to implement a complementary tool for the design of green areas on public land. In this way, the planning area is expanded. Another proposal that was raised was to implement a binding national GYF model that ensures that more municipalities use GYF when planning urban environments. A national GYF model would also ensure that the additional green values are followed up and maintained. / En alltmer ökande urbanisering sker runt om i världen och i Stockholms stad växer antalet invånare för varje dag. Urbanisering innebär oftast en påfrestning på de urbana grönytorna då alltfler människor centreras kring stadskärnan vilket resulterar i expandering och förtätning av staden. Den biologiska mångfalden i den urbana miljön riskerar därmed att påverkas negativt. Grönytorna i städer är viktiga att bibehålla för att upprätthålla ekosystemtjänster som naturen ger oss. En ekosystemtjänst som klassas som en stödjande tjänst är den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald är därför viktig att säkra inte enbart för naturens skull utan också för människans överlevnad. Det finns många mål, både internationella och nationella, kopplade till bevarande av den biologiska mångfalden. Ett av Sveriges miljökvalitetsmål berör den biologiska mångfalden och heter Ett rikt växt- och djurliv. Naturvårdsverket bedömde att målet inte skulle uppnås år 2020 och ett av hoten mot biologisk mångfald var stadsutbredning. Skälet till detta ansågs vara att grönytor riskerar att exploateras och fragmenteras, vilket ökar risken för degradering av den biologiska mångfalden i staden. Grönytor bör därför beaktas av kommunerna i ett tidigt skede i den fysiska planeringen. Grön infrastruktur (GI) är det sammanhängande nätverk av strukturer, naturområden och livsmiljöer som är viktiga för tillhandahållande av ekosystemtjänster. GI används vid arbete med klimatanpassning, sociala värden och biologisk mångfald i urbana och andra miljöer. Grönytefaktor (GYF) för allmän platsmark är ett planeringsverktyg som används vid planering av gröna ytor inom en tomt eller en fastighet som ska exploateras. För att särskilja GYF för kvartersmark från andra GYF modeller kommer GYF som används i Stockholms stad hädanefter att förkortas till GYF KVM. GYF KVM räknas ut genom att man dividerar de gröna ytorna inom en fastighet med den totala ytan. På så sätt får man en kvot, eller en faktor, som ska uppnås när fastigheten är bebyggd och färdigställd. GYF modeller används och appliceras i Sveriges tre största städer; Malmö, Göteborg och Stockholm. I dessa städer har GYF modellerats efter den specifika stadens behov och mål. I Stockholms stad ställs GYF som ett krav vid försäljning av kommunal mark till en byggherre för exploatering och är tänkt att stärka den gröna infrastrukturen i staden. Den här rapporten utreder hur byggherrar och Stockholms stad behandlar GYF KVM vid exploatering samt om GYF KVM är ett bra verktyg för att bevara den biologiska mångfalden i städer. Rapporten utreder också om GYF KVM är en långsiktig lösning för stärkande av den gröna infrastrukturen, speciellt gällande den biologiska mångfalden. Metoder som appliceras för att svara på frågorna var en litteraturstudie av vetenskapliga rapporter samt rapporter från statliga myndigheter och Stockholm stad. En intervjustudie utfördes också med berörda parter; Stockholm stad, Naturvårdsverket, konsulter, C/O City och byggherrar verksamma inom kommunen. Sammanfattningsvis kan det konstateras att GYF KVM är ett verktyg som främst är till för att implementera ekosystemtjänster, och är inte enbart till för att stärka den biologiska mångfalden. Dock saknar GYF KVM starka kopplingar till GI då planområdet för GYF KVM är begränsat. En lösning kan vara att staden implementerar ett kompletterande verktyg för utformning av grönytor på den allmänna platsmarken, så kallad GYF AP. På så sätt utökas planområdet. Ett annat förslag som togs upp var att implementera en bindande nationell GYF-modell som säkerställer att fler kommuner använder sig av GYF vid planering av urbana miljöer. En nationell GYF-modell skulle också säkerställa att de tillkommande gröna värdena följs upp och kvarstår.