Denna multipla fallstudie behandlar hur kommuner implementerar de bostadssociala målen i sina markanvisningar. Sveriges befolkning växer och fler bostäder behöver byggas för att människor ska ha någonstans att bo. Bristen på bostäder får stora konsekvenser både på individnivå och för samhället i stort när bostadsbristen hämmar samhällsutvecklingen. De som drabbas hårdast av detta är de med låg inkomst, studenter, ungdomar, pensionärer, socialt utsatta och nyanlända. För att skapa rätt förutsättningar för alla invånare i kommunerna ska målen för bostadsförsörjningen beskrivas i bostadspolitiska program och kopplas till översiktsplanerna (SFS 2000:1383). Behovet av att bygga bostäder för låginkomsttagare är stort, bland andra studenter, ungdomar och äldre, kommunerna kan genom sina markanvisningar ställa krav på byggherrarna om att uppföra sådana bostäder. Syftet med detta arbete är att kartlägga hur två kommuner arbetar med markanvisning för att nå de sociala målen i bostadspolitiken och försöka besvara följande frågeställningar: • Hur kommer de bostadssociala målen gällande studenter, ungdomar samt bostäder för äldre och 55+ till uttryck i markanvisningar? • Hur skiljer sig de bostadssociala målen i markanvisningarna mellan Sundbybergs stad och Täby kommun? De i uppsatsen granskade markanvisningarna visar på att det i kommunerna byggs bostäder för den breda allmänheten men även i viss mån riktat mot grupper med lägre inkomster. Studien visar även att olika politisk styrning påverkar bostadsförsörjningen i olika riktning. Samt att vikten av att ha tydliga mål för bostadsförsörjningen leder till att bostadsbyggandet får en tydlig inriktning. Motsatsvis får avsaknaden av mål för bostadsförsörjningen negativa konsekvenser i form av uteblivna bostäder för ungdomar, studenter och äldre och 55+. / This multiple case study deals with how municipalities implement their housing supply objectives in their land allocations. Sweden’s population is growing and more housing needs to be built for people to have somewhere to live. The lack of housing has major consequences both at the individual level and for society at large when housing shortages hamper social and economic development. Those who are most affected by this are those with low incomes, for example adolescents, students and senior citizens. In order to create the right conditions for all residents in the municipalities, the housing supply objective should be described in housing policy programs and linked to the comprehensive plan (SFS 2000:1383). If there is a need to build residences for lower-income citizens, including adolescents, students and senior citizens, municipalities may, through their land allocations, induce the developers to construct such housing. The purpose of this study is to examine how two municipalities in the greater Stockholm region work with their land allocations to reach the objectives of their housing supply objectives and try to answer the following questions: • How will the housing supply objectives be expressed in land allocations regarding students, adolescents and senior citizens and 55+? • How does the housing supply objectives in the land allocation differ between Sundbybergs stad and Täby kommun? Conclusions from the study show that different political views, where basic principles on how to govern a municipality effectively, lead to, among other things, the housing supply objectives in different paths. One path does not favor those with low income, the other tries to do something. Different political views affect housing construction in Sweden, the question has therefore been raised that housing construction should be handled at the national level.