Antalet ensamkommande barn har sedan 2006 ökat oavbrutet och alla dessa barn blir placerade på HVB-hem eller i familjehem. Forskning visar att detta är en utsatt grupp som kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden på grund av diskriminering. Forskning visar att arbete, utbildning och socialt nätverk är viktigt för att kunna etableras i samhället. Personalen på HVB-hemmen är några av de personer som står de ensamkommande barnen närmast och därmed kan stötta barnen i vägen till etablering.  I denna kvalitativa studie undersöks därför vilka perspektiv och erfarenheter personalen på HVB-hem för ensamkommande barn har på barnens möjlighet till etablering. Empirin består av sex semistrukturerade intervjuer genomförda på HVB-hem i södra Sverige. Dessa har sedan analyserats med hjälp av analysmetoden fenomenografi. Med hjälp av denna analys hittades åtta kategorier. Dessa har sedan analyserats med hjälp av Bourdieus kapitalteori samt begreppet stereotypisering.  Resultatet visade att informanterna beskriver de ensamkommande barnens sociala nätverk och kunskaper om samhället som begränsade, men att barnen har möjligheter att förstärka dessa. De kunskaper barnen har med sig från hemlandet menar informanterna inte alltid passar in och de behöver därmed läras om. En utmaning för de ensamkommande barnen är att de blir stereotypiserade av det svenska samhället, vilket kan försvåra deras väg till etablering.

Bakgrund: I efterdyningarna av den hastiga övergång till distans-och fjärrstudier som genomfördes i de svenska gymnasieskolorna under våren 2020 kvarstod en stor mängd frågor som obesvarade. Tidigare studier fanns som visade att en planerad övergång kunde ha bra effekter på likvärdigheten,samtidigt som studier redan hade visat att den svenska skolan under detta synnerligen annorlunda tillfälle upplevt ett flertal problem. Vilken bild kan lärare bidra med? Vad för olikheter kunde kompenseras för på distans och vad önskar lärare att de hade möjlighet att göra med en mer långsiktig planering? Syfte: Följande studie undersöker den övergång till distans-och fjärrundervisning de svenska gymnasieskolorna genomgått under våren år 2020, som följd av covid-19-pandemin. Studiens syfte är att undersöka lärares resonemang och föreställningar irelation till de effekter den hastiga övergången haft på utbildningens likvärdighet. Metod: Då studien är menad att söka föreställningar och resonemang har samtalsintervjuer valts som metod, detta är en kvalitativ ansats som införlivades genom samtal med åtta lärare från olika kommuner, skolor och ämnesområden. De samtalsintervjuer som hölls var öppna och de gemensamma upplever som förekom kunde delas in i olika teman. Efterdsom det är lärarnas olika föreställningar som står i fokus har teorierna Bourdieus kapitalteori och ramfaktorteorin valts, dessa teorier bidrar med förklaringsmodeller som hjälper föreställningarna att kopplas till likvärdigheten på ett teoretiskt plan. Resultat: Studien speglar en skola som på distans kräver en utförlig planering och budget för att bibehålla likvärdigheten. Trots att detta inte kunde ske under våren var det något som lärare beskrev som utmanande, men inte omöjligt att hantera. Deras upplevelser skildrade en skola där klassmarkörer synliggjordes mer än innan, där elevers förutsättningar att studera både förbättrades och försvårades beroende på tidigare förutsättningar och att den "fysiska" närvaron var bättre trots att lärare såg svårigheter i att avgöra om eleverna var aktiva och mentalt närvarande. Det var även tydligt genom de resonemang som fördes att lärare aktivt sökte lösningar på de problem som uppenbarades, något som visar en stor vilja att minska skillnaderna i förutsättningar för att öka likvärdigheten.

Den ideella sektorn i Sverige är den som aktiverar flest barn och unga (4-25 år) och fotboll är den idrott som är överlägset störst i Sverige. Även i Malmö är fotboll den idrott som aktiverar flest barn och unga. Tyvärr är de barn och unga som är aktiva inom fotbollen främst pojkar och flickorna blir färre och färre för varje år. Enligt Ung Livsstil forskningsrapport från 2017 var fotbollen på flicksidan svagare i Malmö än i övriga Sverige. Syftet med denna studie är därför att ge en djupare förståelse för vilka förutsättningar tränare i fotbollsföreningar upplever att de har för att skapa fotbollsverksamhet för flickor i Malmö. Vilka hinder och möjligheter stöter tränarna på och hur ser de på framtida tillväxt? Studiens empiriska material består av sex kvalitativa intervjuer samt styrdokument och lokala strategier från Fritidsförvaltningen, Malmö Stad. Vid analys av det empiriska materialet har Pierre Bourdieus kapitalteorier och Yvonne Hirdmans teori kring genussystem och genuskontrakt använts.  Studiens resultat visade att de köns- och genusnormer som finns i samhället påverkade tränarnas förutsättningar att få flickor att spela fotboll både på och utanför planen. För att få tillgång till planen ställdes flickornas verksamhet i relation till pojkarnas både sett till antal utövare, men även på vilket sätt fotbollen förväntades utföras. Utanför planen påverkade föräldrarna genom att upprätthålla och reproducera bilden av flickan som en icke tävlingsinriktad individ. Analysen visade att tränarna upplevde sig som ensamma i rollen att få verksamheten att behålla men även att rekrytera nya medlemmar. Tränarnas upplevelser följde de mönster som tidigare forskning sett det vill säga att fotbollen domineras av manliga normer, värderingar och flickorna tilläts inte avvika alternativt få tillgång till samma arenor som pojkarna. Slutligen visade studien att genom bättre samarbete internt i föreningen men även externt med andra föreningar kunde förutsättningarna för tränarna förbättras och därigenom öka antalet fotbollsspelande flickor.