Detta arbetet genomfördes med syftet att undersöka vad svenska hamnlotsar ansåg om kommunikationen med fartygets bryggteam och även utreda uppkomsten av eventuella kommunikationsbrister. I Sverige sker majoriteten av alla fartygsolyckor inom hamnområdet samt den största olyckskategorin är kommunikation. Arbetet genomfördes som en kvalitativ studie där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med sex svenska hamnlotsar från två olika lotsområden, för att ge en inblick om deras personliga uppfattning gällande kommunikationen med bryggteamet. Resultatet visar att respondenterna anser generellt att kommunikationen är fullt godkänt ombord på fartyg. Men det framgår även att i vissa fall kan språket vara så pass bristfällig att teckenspråk kan vara det enda sättet att kommunicera på. Arbetets slutsats är att språket ombord är den största bidragande faktorn till att kommunikationsbrister uppstår, därför krävs en förbättring.

Bridge Resource Management (förkortat BRM) är idag en naturlig del av handhavandet av fartyg, med syfte att öka säkerheten. Olyckorna till sjöss minskar däremot inte i den takt som de borde. Studien har därför ställt frågan om hur aktiva sjöbefäl upplever att träning i BRM kan förbättras för att bidra till ökad säkerhet, med icke-tekniska förmågor som teoretisk utgångspunkt. Slutsatsen är att inget fartyg är det andra likt när det gäller arbetet med BRM, och förhållandevis abstrakta egenskaper hos besättningen som inställning och beteende i kombination med praktisk nautisk kompetens och erfarenhet är nyckelkomponenter för fartygets säkra framförande. Varje tillfälle för BRM-träning bör också hanteras som unikt, framför allt utifrån deltagarnas specifika behov och bakgrund. / Bridge Resource Management (in short BRM) is today a natural part of ship handling, with its purpose of enhancing safety. The accidents, on the other hand, are not declining by a desired rate. This study has therefore posed the question of how working deck officers experience training in BRM and how it is contributing to safety. The theoretical basis is the concept of non-technical skills. The conclusion is that every vessel is unique when it comes to BRM. Seemingly abstract faculties as attitude and behavior shown by the crewmembers combined with practical, nautical competence and experience are key factors for safe ship handling. Every moment of BRM-training should be a unique event, and therefore arranged keeping the specific needs and background of the participants in mind.