Under 1990-talet har det skett en markant ökning då det gäller högstadieungdomar som provat narkotika. Sedan 2001 har antalet legat på en konstant nivå enligt CAN (Central förbundet för alkohol- och narkotika upplysning). Ökningen har skett under en tid då informationen och kunskapen om narkotika och dess konsekvenser varit relativt kända. När ungdomar börjar på högstadiet ökar risken att de kommer i kontakt med alkohol, tobak och narkotika. Eftersom ökningen sker under högstadieperioden borde de förebyggande insatserna mot droger vara som starkast då. Syftet med vårt arbete är att undersöka tre högstadieskolors förebyggande arbete. Vi vill ge en bild av skolornas arbete och strategi mot att eleverna ska prova droger. Vår teori om ett förebyggande arbete mot narkotika fungerar som en mall för resultatet och diskussionen…

Syftet med det här arbetet är att besvara frågeställningen: ”Hur fungerar medling vid ungdomsbrott och vilka fördelar kan medlingen ge brottsoffret, gärningspersonen och samhället?” Genom att gå på en föreläsning, läsa lånad litteratur i ämnet och intervjua tre personer har jag kommit fram till att det inte finns några större forskningsresultat, gjorda i Sverige eller Norden, som visar på vilken effekt medling kan ge. Jag har dock kunnat konstatera att effekten allt som oftast på positiv utifrån den information jag har fått fram. Förhoppningsvis kommer även den första stora forskningsrapporten att visa detsamma.

Landets tjugoen polismyndigheter arbetade tidigare väldigt mycket på egen hand när det gällde brottsförebyggande arbete. Men när den dåvarande Rikspolischefen Stefan Strömberg lämnade direktiv om att ett samverkansavtal skulle framtas mellan Polis och kommun öppnades nya möjligheter, men även krav på Polismyndigheterna att utveckla samarbetet med kommunerna för att gemensamt kunna se över deras problemområden och på så sätt få ett effektivare brottsförebyggande arbete samt en bra dialog med alla berörda parter i samverkansavtalet, och även med samhället i stort. Denna rapport analyserar hur samarbetet fungerar rent praktiskt i Haparanda kommun med deras brottsförebyggande arbete gällande ungdomar som är i en så kallad riskzon för framtida narkotikamissbruk, och hur berörda personer inom olika myndigheter och samhällsorgan gemensamt arbetar mot ett och samma mål för ett tryggare samhälle. Samtliga personer som medverkat i rapporten har bara goda ord om samarbetet, men det finns trots detta farhågor om att arbetet med tiden kommer att rinna ut i sanden och att vissa kommuner kommer att dela på resurserna och inte arbeta gemensamt. Samverkansavtal mellan Polis och kommun är dock ett steg i helt rätt riktning för att tillsammans kunna arbeta brottsförebyggande i ett samhälle som ständigt utvecklas och förändras.

Medling innebär att gärningsman och brottsoffer träffas för att tillsammans samtala om hur de ska hantera följderna av en brottshändelse och dess verkningar i framtiden. Båda parterna får en central roll där de får återge sin version av händelsen utan att bli avbrutna. Syftet med rapporten är att undersöka vilka effekter medling eventuellt medför för brottsoffret. Materialet som används är både svenska och utländska studier som behandlar ämnet. Rapporten bygger också på två intervjuer med medlingssamordnare i Sverige. De resultat som framkom i rapporten är att medling är positivt för brottsoffret. Vi har påvisat att rädslan hos brottsoffren minskat markant efter avslutad medling. Det är också visat att de får ett känslomässigt avslut och att de därmed kan lämna händelsen bakom sig. Många brottsoffer upplevde att de återfick kontrollen över sina liv då de fick förklara för gärningsmannen vilka konsekvenser brottet medfört samt genom att tillrättavisa denne. För många av brottsoffren var en ursäkt från gärningsmannen viktigare än en eventuell materiell ersättning. De slutsatser vi kan dra av rapporten är att de positiva effekter som medling medfört till viss del beror på att både brottsoffret och gärningsmannen får en central roll. De vi finner anmärkningsvärt är att inga negativa effekter har kunnat påvisas. Rimligtvis borde det finnas negativa effekter då medling riktar sig till olika individer som har olika förutsättningar att hantera och bearbeta en brottshändelse.

Utifrån rådande normer och värderingar anser vi att det finns könsskillnader i attityder gentemot polisen hos ungdomar. För att underlätta polisens arbete är det viktigt att känna till grunden för dessa attityder. Syftet med studien är att undersöka om det finns några könsskillnader gentemot polisen hos ungdomar i Umeå. En jämförelse görs sedan mellan ungdomarnas och polisernas uppfattning. Studien består av en enkätundersökning genomförd bland ungdomar i Umeå samt en intervju med ungdomsgruppen på polisen i Umeå.Rikspolischefen har uttalat att arbetet med ungdomar ska vara i fokus och att det är viktigt för poliserna att bygga upp en god personlig relation. Satsningar från polisens håll görs i form av ungdomsgrupper, ungdomsråd, projekt mot ungdomsbrottslighet m.m.Poliserna på ungdomsgruppen anser generellt att attityden hos ungdomarna är bra och att det är upp till varje enskild polis att påverka bilden av svensk polis hos ungdomarna. I enkätundersökningen svarar ungdomarna på om de någonsin har pratat med en polis, hur detta möte upplevts, hur en polis bör vara och varför de har den bild de har av polisen. Vi kan ur diagrammen utläsa att attityderna inte skiljer sig mellan könen i någon större utsträckning och att polisernas uppfattning om ungdomarna stämmer ganska bra överens med ungdomarnas egen bild. Det finns vissa egenskaper hos polisen som tjejer och killar värderar olika och attityderna varierar även mellan årskurs 7 och årskurs 9.

Rosengård har sedan december 2008 präglats av kravaller, därför tillsattes en kommendering för att återskapa en trygg och säker stadsdel. Syftet med denna rapport är att belysa vilka arbetsmetoder som polisen använt sig av i samband med kommenderingen samt att åskådliggöra resultatet av insatsen. Empirin bygger huvudsakligen på intervjuer med biträdande chefen för närpolisområdet där Rosengård ingår. Resultatdelen illuminerar kommenderingens arbetsmetoder och taktik. Taktiken har bl.a. varit att ha polis i yttre tjänst i Rosengård dygnet runt samt att ha kännedom om vem som begår brott och att aktörerna själva ska vara medvetna om att de är igenkända. Målsättningen har varit att kunna lagföra dem som begår brott och att återskapa lugnet i stadsdelen. I diskussionen konfereras problematiken med den återkommande brottsligheten i Rosengård för att få en uppfattning om orsaker till kravallerna. Där resoneras även kring hur arbetsmetoderna fungerat och om de kan tillämpas på begreppen brottsförebyggande, samverkan och analys, som är rapportens definition på en kommenderings innebörd och syfte. Brottsförebyggande och analys har fungerat väl. Samverkan med andra samhällsaktörer har varit mer problematisk, trots att polisen försökt utveckla sådan. Rosengård har blivit tryggare, det visas i en trygghetsmätning där Rosengård fick högst poäng i Sverige för sin närvaro i stadsdelen. Målsättningen att kunna lagföra gärningsmän i större utsträckning än tidigare är ännu inte uppnått.

Två år vid polisutbildningen har bl.a. lärt oss lagstöd, självskydd, vapenhantering, radio, bilkörning, bemötande och hantering av misstänkta gärningsmän, drabbade målsäganden och vittnen. Men de minsta i samhället har glömts bort. Hur ska vi bemöta och ta hand om barn i samband med brott? Denna rapport är ägnad åt att ta fram information som är relevant för poliser i yttre tjänst vid bemötande av barn som bevittnat eller själva drabbats av brott. Med utgångspunkt i vad lagstiftaren säger, har vi själva upptäckt svårigheter med att översätta teori till praktik. Intervjuer med verksamma poliser har förstärkt den bilden, många vet inte hur de ska agera inom lagens ramar när de möter barn under 15 år då man är rädd för att göra mer skada än nytta. Vi känner själva samma oro och okunskap inför vår kommande aspiranttjänstgöring, och beslöt oss därför för att ta fram ett åtgärdskort. Åtgärdskortet ämnar klargöra vad man praktiskt får, bör och ska göra som polis vid bemötandet av dessa barn. För att tolka lagstiftare rätt och ta fram tydliga riktlinjer, har vi tagit hjälp av åklagare och barnutredare inom polisen. Vi har även vänt oss till personer inom socialt arbete för att få kunskap om barnens behov i de akuta, stressade skeenden som det oftast är när polisen ingriper. Vår ambition är att åtgärdskortet ska kunna bäras i benfickan vid arbete i yttre tjänst, och vara aktuellt för samtliga poliser i Sverige.

Polisen är en instans som ofta kommer i kontakt med barn i ett akut skede där missförhållanden som annars ofta inte syns, framstår tydligt. Barn som far illa är en fråga som allmänt väcker starka känslor och det är en fråga som är viktig att uppmärksamma. Den här rapporten ger svar på vad socialtjänsten i Umeå och Luleå tycker polisen håller för kvalité på anmälningarna enligt SoL 14:1, vad som händer med en dåligt skriven anmälan samt hur anmälningsbenägenheten ser ut hos polisen.I den här rapporten har vi intervjuat Anders Wallenberg på socialtjänsten i Umeå, Carina Lindblom på socialtjänsten i Luleå och sex anonyma poliser, tre från vardera orter. Den här rapporten har kommit fram till att det skiljer mycket på socialtjänstens uppfattning i Umeå och Luleå om hur polisen sköter sin anmälningsskyldighet. Anders Wallenberg på socialtjänsten i Umeå är mycket nöjd med polisens anmälningar i det stora hela och en bidragande orsak till det enligt honom kan vara att de arbetar på samma arbetsplats. Carina Lindblom på socialtjänsten i Luleå är av en helt annan uppfattning när det gäller kvalitén på polisens anmälningar då det gäller barn i riskzon. Carina berättar att anmälningarna är mycket korta och har ett väldigt tunt innehåll. Poliserna som vi pratat med från de två berörda orterna hade också skilda uppfattningar. Vi anser att systemet som Umeå använder sig av där polisen och socialjouren delar arbetsplats är mycket effektivt om man vill höja kvalitén på samverkan och kvalitén på anmälningarna. Vi anser att polisen och socialtjänsten i Luleå borde strukturera upp ett bättre samarbete, som det har gjorts i Umeå och lösningen på problemet kan vara så enkelt som att flytta in i samma lokaler, börja prata med varandra och därigenom få bättre förståelse för varandras verksamheter.

Anledningen till att detta arbete skrivs är för att vardagsbrottslighetens har en stor på-verkan på människors trygghets känsla i bostadsområdet. Vi har valt att studera två bostadsområden i Malmö, Bo01 samt Lindängen. Dessa två områden skiljer sig på så sätt att Bo01 är ett nybyggt område med bebyggelseplanering som brottspreventiv åt-gärd medan Lindängen är ett område byggt under miljonprogrammet och inget brotts-preventivt tänk har funnits i bilden vid byggandet av området. Uppsatsens huvudsyfte är att belysa den fysiska miljöns betydelse för brottsligheten i ett bostadsområde samt hur man kan hämma brott genom att bygga på ett brottsförebyggande sätt. Vi har gjort denna undersökning genom att studera gamla rapporter och utlåtanden från sakkunniga inom området och sammanställt våra slutsatser från dessa. Vi har även studerat brotts-statistik utifrån Bo01 och Lindängen och jämfört dessa mot varandra. Slutsatsen av undersökningen är att ett lokalt engagemang är helt nödvändigt om brott ska kunna bekämpas långsiktigt, att skapa trygghet och socialkontroll hos allmänheten. Brott kan förhindras på flera sätt. Detta gör man genom situationell prevention som bland annat behandlar hur man kan utforma bostadsområden och miljöer så att brottstillfällena minskar.

No description available.